Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT SPRÅK OCH RÅTTSTAFNING. 515
för olika språk, olika redan i vokaler, i konsonanter, i hela
sin rytmik", och framför alt tror han att "genom den
öfverlägsna skicklighet, hvarmed underhandlingarne fördes från
Dansk-Norska sidan", mötet v^lat påtvinga oss svenskar den
danska stafningen. Den oväldige läsaren vet ganska väl, att
mötet icke uppstält "èn så vidunderlig sats, som att det ena
språkets ljudlagar skulle blifva norm för det andras skrifning,"
men då mötet omfattat ljudenligheten såsom rättstafningens
främsta grundsats, måste naturligen en mängd ord, söm ljuda
lika i de tre ländernas bildade uttal, också i skrift få samma
utseende. Man må vara så litet skandinaviskt sinnad som
hälst, så har man dock svårt att i denna omständighet se
något slags olycka. Emellertid kämpar R. emot det
förmenta danska intrånget i vår stafning, och yrkar, hvad
svårligen någon torde vilja förneka, att svenskarna skola hafva
rättighet att skrifva sitt språk efter sitt eget lynne och egna
traditioner. Han försmår dock icke att öfver alt, hvar det
låter sig göra, såsom vid frågan om e för a, ’q, x och z>
erinra om, att de mest bildade folkslag i detta fall stå på
samma ståndpunkt som vi, och menar, att det "vore mera skäl
för danskarne att åter göra sig europeiska, än för svenskarne
att göra sig danska". Det är dock klart, att i fråga om
rättskrifningen böra vi från de europ, språken blott tillegna
oss det, som utgör deras förtjänster, och tvärt om, genom att
aflägsna det bristfälliga, i vår mån söka göra oss till
föredöme för andra. R. talar ofta om den ypperliga italienska
stafningen och om den "förtjenstfulla Akademien i Madrid",
"utmärkt för sina reformer i stafningen". Men då nu
den ital. stafningen är "ypperlig", just därföre att hon är mer
ljudenlig än de fleste andra, och då Madrider-akademiens
alla reformer gingo i fonetisk riktning, så synes det mindre
lämpligt att framdraga dessa mönster i de fall, där de,
till-bakahållna af mycket större och helt andra praktiska
svårigheter, än hos oss förefinnas, ännu icke lyckats uppnå det
mål, till hvilket de sträfva. Och detta är just fallet med de
ofvan nämäa bokstäfverna. Vi hafva redan förut (sid. 500)
antydt, att det är just den ital. stafhingens förnämsta brist,
att hon ej i skrift skiljer mellan talspråkets tydliga -e och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
