Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518 svenskt spbIk ogh bIttstafninö.
gas i betraktande vid den underliga frågan om v:&
lämplig-bet att stå i slutet af ord, torde därför vara klart, ty eljest
kunde man ju med lika rätt vända sig emot p, b och f.
Hur förhåller det sig då i detta fall med de öfriga grenarne:
den german., slav. och keltiska? I de german, språken
finnas p, b och f öfver alt, och v finnes som slutljud i
svenskan, danskan och engelskan, men ej i tyskan och holländskan.
Här har dock blott danskan den ljudenliga stafningen, medan
svenskan och engelskan ännu stafva efter härledningen. Dock
skrifvas äfven i tyskan och svenskan ord af främmande
ursprung alltid med v t. ex. ty. brav, dativ; sv. motiv, elev, o. s. v.
I de slaviska språken, med hvilka svenskan är närmare
beslägtad än med de romaniska, ändades ursprungligen — i den
s. k. kyrkslaviskan*) — intet enda ord på konsonant,
men i de nyare slaviska språken har i en stor mängd ord
slutvokalen bortfallit, så att dessa ändas nu på konson. och
på v lika bra som på någon annan. De slav.
skriftspråk, som stå på ljudenlig grund, hafva därför ock
slutande vi skrift, t. ex. böhm. chlev stall, hotov färdig,
serb. lav lejon, ljubav kärlek, tsrv mask.; polsk, hrew
blod, brew ögonbryn o. s. v. I ryskan, hvars rättskrifning
i allmänhet är mycket bristfällig, kvarstår här ännu den
ursprungliga vokalen, ehuru aldrig uttalad t. ex. slov(ü) ord,
v(u) i (pol. w, böhm. v)**).
beträfiar, som i sig upptagit ett betydande germaniskt och
keltiskt element, så är här förhållandet annorlunda, och betydelsen
af hennes f och v i slutet är förut antydd. Ofvanstående
omdöme synes sålunda berättigadt. Vi anmärka dock (efter Diez)
att de i tal. munarter, som tåla konsonant i ordslutet, hafva
slutande v både i tal och skrift t. éx. piemont, servhjort (it. ceroo) j
mail. ciav nyckei (it. chiave).
*) Kyrkslaviskan — Kyrilli bibelöfversättnings språk — är
den äldsta kända slav. dialekt, motsvarande gotiskan i Ulfil&s
bibelöfversättning.
**) I Ryskan läses i detta fall v som f. På samma sätt uttalas
det polska slutande v ofta nästan^om f. Då R. erinrar att det ty. v i
brav, dativ o. s. v. ljuder som †\ synes han föreställa sig, att detta i
viss mån förringar betydelsen af det tyska förhållandet i detta fall.
Då här egentligen är fråga blott om skrif-seden, så synes oss,
dettà icke vara fallet. Snarare tvärt om. Ty då så "högt bil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
