Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
ARBETABEFBIGAN.
nuvarande industrien, hvars förmåga att skapa och
tillgodogöra kapital är så obestridligt öfverlägsen hvarje förfluten
tids arbete, vara för arbetarens framåtskridande, likasom för
samhällets i dess helhet, den tills vidare förträffligaste.
Hvarje inblandning i arbetets och kapitalets fria samverkan från
statens eller någon annans sida, i afsigt att annorlunda reglera
produktionen eller fördelningen af dess vinster, kan sålunda
endast störa en lycklig utveckling, i hvilken allas intressen äro
harmoniska och solidariska.
Dessa i sin allmänlighet sjeltklara satser hafva dock mött
en fruktansvärd opposition, dels från dessa arbetareföreningar,
hvilka såväl i England som på den Europeiska kontinenten
förvärfvat en städse växande betydelse, dels äfven inom den
socialistiska literatur, som föregifver sig föra det förtryckta
arbetets talän. Båda rikta de gemensamt och i främsta
rummet den anklagelsen mot den nya industrien, att hon, långt
ifrån att befrämja arbetets frihet, slagit detsamma i starkare
fiättrar än förr, nämligen hungerns. Emedan, säga de,
frågan om erhållande af arbete oftast är för den intet egande
arbetaren liktydig med den att vara eller icke vara, då den
deremot för kapitalet endast är en fråga om någon 6törre eller
mindre inskränkning i den vanliga vinsten, så kan talet om
den fria debatten och det derpå grundade aftalet mellan
arbetet och kapitalet angående fördelningen af
produktionens vinster tydligen icke vara annat än tomma ord. Helt
naturligt har kapitalet intagit en så dominerande ställning, att
dét förmått pålägga arbetet hvilka vilkor som helst, och
följden deraf har blifvit, att under det den samhälleliga
rikedomen obestridligen vuxit, har dock fördelen deraf endast i
alltför ringa mon tillfallit dem, hvilkas ansträngningar egentligen
skapat densamma, nemligen arbetarne, samt att två
tredjedelar af menniskoslägtet tvingas till att arbeta utan rast
och ro äfvensom utan förhoppning om en bättre framtid, på
det den återstående tredjedelen måtte kunna lefva i allt större
öfverflöd utan arbete och bekymmer. I sjelfva den
industriella organisationen finna de dessutom en gifven sträfvan att
föreviga och försvåra detta arbetets tillstånd af ekonomiskt
och derpå beroende moraliskt elände. Ty med hvarje dag växer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
