Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«
arbetarefrIgan. 451
I.
Den nyare industrien har under frihetens och den
allmänna konkurrensens välde utvecklat en förvånande förmåga
af produktion. Med berättigad stolthet hänvisar äfven
politiska ekonomien på de rika frukter, som dessa sent erkända
arbetets drifkrafter gifvit, i det hon erinrar, huru kapitalen
vuxit till oerhörd storlek och allt allmännare ingått i
industriens tjenst, samt huru det menskliga snillet förvandlat dem till
kombinerade arbetsverktyg, som gjort naturens hufvudkrafter
till menniskans lydige tjenare och sålunda mångdubblat
hennes kraft. Och med icke mindre glädje hänvisar hon på det
välstånd och den rikedom, som sålunda blifvit frambragta
likasom ur intet, på de mångfaldigade arterna och den hopade
massan af nyttiga ting, som arbetets ökade makt i förening
med den lifvade konkurrensen inom industriens område ställer
till. hela verldens förfogande på allt billigare vilkor. Under
segeijublet öfver alla dessa eröfringar har man deremot egnat
mindre uppmärksamhet åt den frågan, i hvad mon den allmänna
ekonomiska friheten förmått äfven betrygga en rättvis
fördelning af produktionens vinster mellan de produktiva krafterna,
kapitalet och arbetet. Man har nöjt sig med att förklara,
att denna fördelning beror på det fria aftalet mellan
arbetsgifvare och arbetstagare, i hvilket ingen tredje man eger att
sig blanda; att arbetets lön eller pris liksom kapitalets vinst
bestämmes enligt samma lagar, som för hvarje annan tjenst
eller vara; och i bådas oafvisliga behof af hvarandra har man
funnit tillräcklig garanti icke allenast för bådas sjelfständiga
tillvaro, utan äfven mot hvarje obehörigt tryck af den ene på
den andre. Man har framhållit, att, om också det
karakteristiska hos den nyare industrien just är kapitalets stegrade
betydelse, så är och förblifver dock det förgångna och det
närvarande arbetets samverkan ett nödvändigt vilkor för all
produktion, och att ju mera kapitalen mångdubblas, desto
ifrigare måste deras täflan om den lefvande
arbetskraftens biträde blifva, och dermed naturligen arbetarnes ställning
bättre betryggas. Enär således kapitalets förökande är
arbetarens högsta intresse, har man vidare sagt, så måste den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
