Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 STRIDEN OM KRISTI GUDOM.
gån, att ordet, som var Gud, vardt kött, och att vi sålunda
måste tänka oss, att Gud och menniskan i Kristus äro enade
till en person. Också måste man alltid fasthålla, att det,
enligt Skriften, icke är den treenige Guden eller fadren eller
den helige ande, som inträdt i personlig enhet med
mandomen, utan endast ordet, den enfödde sonen. l)
Den ena af dessa Biskop Beckmans läror, nemligen den
som handlar om Gud sonen utan afseende på hans
mennisko-blifvande eller mandomsannammelse, har redan blifvit granskad
af Hr Rydberg i "Genmäle till Biskop Beckman." Med rätta
har Hr Rydberg anmärkt2) den orimlighet, som ligger deri,
att Hr Biskopen vill tillerkänna gudomlig värdighet åt sonen,
ehuru denne förklaras vara ett härledt väsende, hvilket
alltigenom saknar karakteren af ursprunglighet. Att vara
härledd är detsamma som att vara osjelfständig, alldenstund det
härledda för sitt varande förutsätter någonting annat, nemligen
just det ursprungliga, af hvilket det likasom lånar sin existens.
Endast det ursprungliga är sjelfständigt, emedan det är genom
sig sjelft. Det ursprungliga säges ock derföre vara absolut,
det härledda åter relativt. Men likasom sålunda Biskop
Beckmans åsigt om Guds sonens förhållande till Gud fadren
upplöser sig i den motsägelsen, att sonen skall vara ett absolat
väsende, hvilket dock är alltigenom, relativt, så kommer Hr
Biskopen, enligt hvad Hr Rydberg visar 3) äfven i strid med
sjelfva meningen med treenighetsläran. Enligt denna skulle
nemligen sjelfständigheten vara ett attribut, som icke
tillkommer fadren aliena, utan äfven de tvenne andra personerna i
treenigheten, och Hr Biskopen har sålunda gifvit ett lika
ofördelaktigt prof på sin renlärighet som på sin logiska förmåga.
Men härtill kommer, att Hr Biskopen, i sin lära om sonens
förhållande till fadren visar sig innerst hylla en naturalism af
ganska betänklig art. Af den skilnad, som antages emellan
personalsubordination och väsenssubordination, måste man draga
den slutsatsen, att Hr Biskopen icke identifierar Guds
personlighet med hans väsende, utan fattar de tre gudomliga per-
’) Beckman, p. anf. st. s. 218.
l) V. Rydberg, p. anf. st. ss. 272 o. ff.
3) V. Rydberg, p. anf. st. ss. 276 o. ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
