- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1870 /
306

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

306

NYABET SVENSK DRAMATIK.

stegras till sin höjdpunkt: de söndrade och oeniga partierna
bringas här till endrägt och gemensamt uppträdande; i
vördnadsbjudande massa samlar sig på himlen den här af
åskmoln, som snart skall bringa förödelse öfver fäderneslandets
ovänner och rensa luften för en kommande tid. Det enda,
som äfven här inverkar störande är, likasom förut, det sätt,
på hvilket författareu låter Boo Jonson Grip uppträda.

Vi betyga slutligen herr Hedberg vår tacksamhet för
hans arbete, som onekligen lemnar ett ganska värdefullt
bidrag åt vår fosterländska dramatik.

Det af Svenska Akademien prisbelönta sorgespelet Sigurd
Olofsson vittnar om anlag att uppfatta det tragiska i
anläggning och utveckling af karakteren. I motsats mot åtskilliga
af våra samtida hysa vi den öfvertygelsen, att i teckningen
af Sigurd Olofssons egeh bild ansatser finnas till en ganska
djupgående tragik. Men utförandet vittnar i de flesta fall om
omogenhet och osäkerhet, hvarföre det hela, ehuru visserligen
löftesbådande, företer dels åtskilliga öfverdrifter af pueril
natur, dels bristande hållning i den yttre formen. Med
afseende på den senare märkes t. ex. lätt, att författaren, som i
allmänhet vårdat sig om att iakttaga ett "vackert språks"
fordringar, stundom synes så uppfatta dessa fordringar, att
följden blir en glatt, sirlig och med vanliga blomsterbilder
behörigen försedd dialog. Hvad åter angår de omnämda
öfverdrifterna och felen, anteckna vi i korthet följande. Det
pathos, söm fyller Sigurd Olofsson, är visserligen ganska väl
framstäldt; men betraktar man närmare det väsentliga i
detsamma, skall man finna det knappast vara af natur att i
vidsträcktare mått kunna vinna interesse. Ty ett hat mot
soldater i allmänhet blifver, om det ock kan hafva sin
förklaring i de bittra erfarenheter hufvudpersonen från knektarnes
sida fått röna, nödvändigt något onaturligt och bra nog
abstrakt, samt der som det icke till det aldra minsta gör
skilnad i afseende på personer, utan i sin allmänhet drabbar alla
dem, hvilka tillhöra en viss klass, något orimligt, som
visserligen här och der kan hafva funnits till, men då som en
slags absurditet och anomali. Det hjelper icke att till svar
anföra, det något anomalt ingår i alla tragiska karaktercr
och att det måste så vara. Ty visserligen må det medgifvas,
att ensidighet ingår i all tragik, denna ensidighet må nu
gestalta sig på olika sätt efter olika anlag och syften; men den
tragiska personens ensidighet är aldrig att uppfatta som en
kuriositet, som något slags märkvärdig idiosynkrasi. Det är
väsentliga intressen, stora tankar och syften, som den trå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1870/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free