Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293 NYARE 8VEN8K DRAMATIK.
Jonson Grip i alia fall såsom karaktär misslyckad. Skulle
han nämligen nödvändigt på detta sätt lefva efter sin död,
så borde väl skalden åtminstone hafva gifvit honom något
af denna storartade myndighet, som historien tillskrifver
honom. Nu känna vi icke igen honom, och just derföre hafva
vi ännu större skäl att fråga, hvarföre författaren låter honom
uppträda i stycket. Hade Boo Jonson lefvat, nog hade han
påt annat sätt gripit in i händelserna, än hvad han nu får
göra. Nu har han blifvit en sorts "debattör", en vis herre,
som går och "menar", men har svårt för att sjunga ut, en
modern, öfvermåttan listig man, som dock ingenting uträttar
med sin list. Det bör dock till hans heder medgifvas, att
han en gång är nära att komma i handgemäng med Erik
Kettilson; men detta är också allt. Sällsammast är hans
hypermoderna sätt att yttra sig mot presterskapet och dess
åtgärder. Man skulle nästan tycka sig läsa en tidningsartikel
i våra dagar, då man hör honom tala med biskop Nils om
det gamla, vanliga "non possumus"
som presten sätter upp mot hvarje fordran
som rörer, icke Guds, men kyrkans makt.
Skada att icke Boo Jonson ännu lefver: man skulle då så
gerna vilja sända honom ögonblickligen till Rom för att hjelpa
Strossmayer mot curialisterne eller för att å någon verldslig
regerings vägnar göra föreställningar mot några encyklikor.
I allmänhet kan det sägas om Stolts Elisif, att man
ingalunda genom detta stycke känner sig försatt i den tid, uti
hvilken handlingen tilldrager sig: det har här och der en
stark nutidspregel. Åtskilliga af de utfall, som göras mot
tyskarne, smaka på detta sätt bra mycket af våra dagars
tendenser. Något som äfven vållar bristande känsla af
tids-sanning och tidsfärg, bör sökas i författarens benägenhet att
vara rhetorisk.
Det har med det nu anförda varit vår afsigt att
sam-vetsgrannt påpeka hvad som efter vårt förmenande med fog
kan anmärkas mot Hedbergs nyaste skådespel. En författare
af ett så välförtjent anseende som Hedberg, har rätt att fordra
det kritiken ej inskränker sig till ett flyktigt lofordande af
hans produkter.
Men den granskning, som endast har till syfte att
uppdaga möjligen förefintliga brister i ett aktningsvärdt arbete,
har aldrig varit och skall aldrig blifva vår sak. Det är ett
nöje att med afseende på Stolts Elisif kunna anmärka, att
ämnet är för de särskilda akterna väl fördeladt i så måtto
att ingen af dem är öfverflödig eller genom bristande
handling färglös. Särskildt måste man loforda den tredje akten, i
hvilken intresset, såsom tillbörligt i ett femakts-skådespel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
