Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
CARL JOHAN I TYSKLANI».
sex starka fästningar hotade dess froot, flanker och rygg, och
fråu flera af dessa kunde verkliga fältarméer kastas mot dess
reträttlinie. Dess venstra flygel saknade förbindelse med
schlesiska arméen och utsatte sig för faran af ett
kombine-radt anfall från denna sida och i front samt rygg. Härens
inre sammansättning af kårer ifrån olika nationer gjorde den
vida svagare, än fiendens mest af Fransmän bestående armé,
ledd af en enda vilja och denna Napoleo]ns. Men ännu
farligare var egenviljan, afundsjukan och misstänksamheten hos
kårcheferna, som lätt kunde. sönderbryta äfven den bästa plan
och rycka ur den skickligaste fältherres händer en nästan
afgjord seger. Man tror knappast sina ögon, när man för
dessas förfarande läser följande försvar i den preussiska
generalstabens arbete: "Under sådana förhållanden (d. v. s. sedan
g.-staben upphöjt till ett faktum, att C. J. hade hemliga biafsigter
och derföre sökte hindra alla offensiva operationer) och der
frågan omedelbart rörde preussiska intressen, kan man åtminstone
icke förebrå de preussiska generalerna, som togo den
militäriska disciplinen på allvar, om de sträfvade att göra sig
oafhängiga af en dylik fältherreledning, om de kastade
längtande blickar efter den grånade fältherren i Schlesien, hvars
enkla politik var att förinta sitt lands fiender" *). Och
dock-gick Carl Johan segrande öfver alla dessa hinder, det bästa
beviset på kraften och vidden af hans snille. Eget är att se
mer än en gång i de kritiska ögonblicken, huru dessa
egensinniga kårchefer, som dittills varit fulla af stora ord och sökt
på egen hand rubba hans planer, plötsligt förlora sitt
sjelf-förtroende och blicka förtröstansfullt upp till fältherrens
imponerande personlighet, som aldrig visade sig större eller
lugnare än i de farligaste ögonblicken, just derföre att hans
blick omfattat allt och sålunda ej lät sig af något öfverraskas.
Samme Btilow, som ständigt talade illa om Carl Johan och
handlade i strid med hans befallningar, slog in en annan ton
i nödens stund 1814, då de allierades ställning i Frankrike
ett ögonblick syntes betänklig, och bönföll hos honom att
skynda till och taga öfverbefälet.1
*) Se Svederus II, 107.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
