Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vansklig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanna o. d. (eng. winnow), isl. vinza ds.
(av *wendisōn), ävensom grek. (h)aínō
(av *u̯ani̯ō), rensar säd, litau. vė́tyti osv.;
till nasalerade o. onasalerade former av
roten i vind, vaja resp. väder; alltså:
verktyg, varmed säd utsättes för vinden.
Enl. somliga är dock fhty. wanna icke
lånat från, utan urbesl. medlat, vannus,
en uppfattning, som icke kan bestämt
avvisas. — Härtill vb. vanna, I. Erici
o. 1645 = mlty., ty. wannen. — Den
gamla benämningen har överflyttats på
den moderna sädesrensningsmaskin, som
går under namnet fläktvanna. — Två
andra dialektord för ’vanna’ (el. ungef.
motsv. redskap) äro bläkla t. ex. Vgtl.,
till vb. bläkta, fläkta, vifta, av germ.
*blakatjan, till isl. osv. blaka ds. (se
f. ö. förf. Ark. 14: 7); o. det likaledes
deverbatlva sv. dial. dryfta (även hos
Lind 1749 under worfeln) till vb. dryfta,
likaledes ett verb på -aljan (varom
under dryfta); jfr dial. dröftelråg ds. o.
till bildningen f. ö. skäkta till skäkta 3.
I fhty. finnes ett vb. fowen (*fawjan) i
betyd, ’rensa säd’, vars förmodade
samhörighet med grek. ptýon, kastskovel,
är mycket oviss. Jfr även under syfta 2.
Det kan f. ö. betr. äldre uttryck
stundom falla sig svårt att bestämma, när
rensning av sådan medelst kastskovel
el. med skakning i korg el. såll (vanna)
avses. I lat. betyder vannus ’vanna’,
men det besl. ventilābrum ’kastskovel’.
Rensning av säd medelst kastskovlar
omtalas redan i Homeri Iliad V:
’Såsom när agnarna flyga för vind på den
signade logen, / allt under skovlarnas
kast, när den ljusa gudinnan Demeter /
skiljer vid häftigt blåsande vind ifrån
agnarna säden’.
vansklig, fsv. vanskliker, skröplig,
vanmäktig, skadlig = da. vanskelig, svår;
liksom förvanska till en adj.-stam
vansk-, till fsv. vander = isl. vandr,
nogräknad, svår; se vånda.
Vanstad, sn i Färs hd Skå., fsv.
Vatnstalha, jfr Vattensta Uppl., fsv.
Vatnasta, till vatten; till en ej
synnerligen talrik grupp av ortnamn på -stad,
som innehålla appellativer (ej
personnamn); se -stad.
vant, sjöt., om vissa tåg; Rosenfeldt
1698 = da. vant, ty. want, från lty. el.
holl. want (det senare från lty. att döma
av t-et), till vinda, slingra, väva, fläta,
alltså = mlty. (ge)want, klädning, mhty.
gewant (ty. gewand) ds. o. mlty. want,
ty. wand, vägg; egentl.: det vävda resp.
flätade. Snarast, på grund av analogien
eng. shroud, vant = shroud, sv. skrud,
en överförd anv. av want, klädning,
betäckning; men kunde också tänkas
beteckna liksom mastens vägg. — Till
ett verb för ’väva’ o. d. hör även
vevling (se d. o.).
vante, sv. dial. också, vatte (med -tt-
av -nt-), med former på -e åtm. på
1600-t. (t. ex. Lex. Linc. 1640 under
chirotheca, O. v. Dalin) = da. vante;
utvidgning av fsv. vanter, vatter = isl.
vǫttr, no., dalm. vott, da. dial. vat m., jfr
lty. want f. (ty. wanten,
sjömanshandskar, från lty.), av germ. *wantu-, varav
det urgamla finska lånordet vanttu,
vantus. Från germ. spr.: fra. gant, ital.
guanto (mlat. vantus). Möjl., enl.
vanligt antagande, av ieur. *u̯ondhnú, till
vb. vinda (såsom t. ex. hatt av ie.
*kadhnú- o. kanske galt av *gholdnú),
alltså egentl.: det virade, om bindsle
kring hand el. arm, vilken betyd,
kvarlever i isl. bandvettlingar (av -vantling-),
om band som i en saga en gosse virar
om sina händer; jfr isl. vindingr, om
de tygremsor, som man lindade kring
undre delen av benet, ävensom no.
vevlung, bindsle kring handleden, till väva
(jfr Falk Awn. Kleiderk. s. 89). —
Fordom synes en viss språklig o. även
saklig beröring ha egt rum mellan ärmen
o. vantarna. Ryssarna betecknade de
urspr. utifrån kommande handskarna
med ord som voro avledda av ordet för
’ärm’ (rukávŭ), o. perserna brukade (enl.
Xenophon) inför konungen sticka sina
händer i de långa ärmarna på rocken,
vars namn återges med kándys (κάνδυς).
På grund härav förmodar Schrader
Reallex. 2:dra uppl. s. 440, att detta
ord, som i urgerm. givit ett *hwantus,
mlat. vantus, i nord. språk lånats från
mlat. (liksom t. ex. isl. mǫttull av mlat.
mantulum); uddljudande hw- hade i
urnord. spr. annars kvarstått. Dock
osäkert, om också motsvar. handske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
