Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vansklig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
o. säkerl. även isl. glo fi ha främmande
härkomst. - Vante med motsvar.
betecknade i nord. spr. äldst (atm. i
regel) såsom ännu en handbeklädnad
utan fingrar; jfr dock fsv. fingervanler
(-vante?) o. nsv. fingervante. Mlat.
vantus betyder däremot vanl. ’handske’
(så t. ex. fra. ganl). Om ett annat ord
för vante, fra. moufle osv., se under
muff 1. - Förhistoriska benämningar
för ’vante’ o. ’handske’ saknas (i
motsats till förh. med beteckningar för rsko’).
- Ordet brukas sedan länge i
nedsättande betyd., t. ex. 1668: ’intet achta
dhem mer än gambla wantar’; även om
personer: en riklig vante = da. -
Dessutom i åtsk. stående uttr. t. ex. lägga
vantarna på, t. ex. E. Lundgren 1843,
Blanche 1847 osv.; slå vantarna i
bordet, ge upp staten, göra konkurs,
t. ex. Dalin 1853, Topelius 1856, möjl.
egentl, ett bleknat minne av någon
symbolisk rättshandling (jfr t. ex. det forna
bruket av handsken vid utmaningar);
stå väl i vantarna hos någon (förr
även vara), t. ex. Weste 1807,
Grusenstolpe 1840, jfr S. Knorring 1838: ’stod
mycket väl i Fröken Reginas vantar’,
ett bokstavsrimmande uttr. (väl o.
vantarna); tappa vantarna, förlora
koncepterna, redan t. ex. hos Ghronander
1649. - Ingår även i uttr. ’det går så
lätt som att lappa vantar’, atm. i dial.
ofta med tillägget i månsken; o. förr
dessutom i ’stiga upp som en sol och
falla (ned) som en vante’, t. ex. O. v.
Dalin; nu i stället ’falla ned som en
pannkaka, skinnpäls’ o. möjl. andra
liknande.
Vanås, slott i Ska., av fsv. (fda.)
<i>Vatnäs<i>, till vatten o. ås.
vapen, fsv. vaapn, vapn (vampn;
vaakn, vakn), vapen, vapenmärke,
vapensköld = isl. vapn, fno. även väkn,
da. vaaben, got. wépn, fsax. wåpan,
fhty. wåfan (ty. waffe f., wappen,
vapensköld o. d., från Ity.), ägs. wåpan
(eng. weapon); alltså ett samgerm. ord;
av germ. *wä>pna- n. Av trots
framställda förmodanden alltjämt okänt
ursprung. Ett mycket osäkert
förklaringsförsök hos Noreen Sv. etym. s. 73: ’det
klingande’, till roten i isl. épa, skrika
(jfr under v å p). Den gamla
sammanställningen med grek. (h)6plon,
vapen, redskap, är icke heller antaglig:
det grek. ordet utgår säkerl. från ie.
*sop-l-om o. hör till (h)épö (av -sepö),
är sysselsatt med ngt o. d. -
Vokalen -a- i nsv. för väntat -å- (såsom i
våkenhns nedan) beror på inflytande
från mlty. - Övergången pn till kn l
sv. dial. våkenhus (se nedan), fsv. väkn
(varifrån finska vaakuna), färö. våkn,
nisl. (stundom) vökn är av samma slag
som i göpen~gotl. gankn; väl
beroende på den efterföljande nasalen (jfr
Zupitza Gutt. s. 19). -
Urindoeuropei-skan synes ha saknat en
sammanfattande benämning för ’vapen’. Om lat.
arma se armé. Got. har, utom wépn,
även sarwa - fhty. saro. - Ett folk
i vapen, efter ett yttrande av den
österrikiske statsmannen von Kaunitz till
kejsar Josef II; men ett mera allmänt
brukat slagord först genom sedermera
kejsar Vilhelm l, vilken som konung av
Preussen i ett år 1860 hållet trontal
yttrade, att det preussiska folket även
i framtiden skulle »vara det preussiska
folket i vapen». - Vapenhus, ä. sv.
även våkenhns, ännu Weste 1807 (som
dock föredrager formen vapenhus), sv.
dial. vaken-, vaken-, vång- m. m., fsv.
vapn(a)hus (vakn(a)-) = no. vaakenhus,
ä. da. vaaben- o. vogenhus, mlty.
wå-penhus, fhty. wäfanhns, ägs. wcépenhus,
förhus i kyrka, egentl.: rum där
vapnen avlades före inträdet i kyrkan. -
Avledn.: väpna, fsv. vcepna (-kn-) =
isl. vcepna (jämte väpna), mlty.
wépe-nen (jämte wäpenen) osv.; vartill
väpnare, nu bl. som hist. term, fsv.
vcep-narc, väpnad man, vapensven, väpnare
el. knape (tillhörande adelns lägre klass
under riddarna) - fda. vczpncere, mlty.
wépener osv.
vapla, vappel, nordsv. dial., seg
spott-klump, jämte vb. vapla, spotta stora
klumpar, besl. med ä. da. vceple, slem,
vabbet, vaabel, vattenblåsa, ffns. wapnl,
träsk, ägs. wapol, blåsa, ävensom sv.
dial. (bränn)vabet, manet, vabblig,
kvab-big, äcklig, no. vabba, söla, slaska, Ity.
wabbeln, röra sig hit o. dit, mhty.
wa-belen ds.; med samma slags växling av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
