Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sande som en tupp, o. möjl. i
topp-rida. - Det gamla germ. ordet för
’tupp’ är hane. Om sv. dial. kock osv.
se under kyckling. F. ö. ega de indoeur.
spr. en mängd beteckningar, av vilka
de flesta liksom hane betyda
’sångaren’ el. ’den som gal’; somliga däremot
i stället angiva härstamningen ss. grek.
(h)o medos, persikas (orms), dvs. från
Medien el. Persien, vartill möjl. även
lat. gallus, den galliske?, såvida ej detta
namn i stället (av *gal-no-s el. *gal-so-s,
jfr ry. golosu, röst) är rotbesl. med kalla
o. sålunda betyder ’roparen’. - Det
sam-germ. ordet hane (med avljudsformen
höna) visar, att hustuppen var känd
redan av urgermanerna; på den vilda
representanten av släktet Gallus, som
sannol. en gång i mycket avlägsna tider
levat i Europa, kan namnet icke syfta.
- Om på gammal tuppkult syftande
svenska ortnamn se under hane.
1. tur, resa, tripp o. d., J.
Rosenhane 1639: ’giöra een liten tour’ = da.
tur, ty. tour, av fra. tour, av ffra. torn
= ital. for/io ds., av grek.-lat. tornus
(uppvisat i betyd, ’svarvstol’), av grek.
törnos, tur, cirkelformig rörelse, [-svarvareverktyg,-] {+svar-
vareverktyg,+} väl egentl, ’vridning’ el. dyl.
(besl. bl. a. med lat. teres, genit. -etis,
lång o. rund m. m., samt avlägsnare
med ty. drehen, vrida - sv. dr ej a).
Jfr tur 2, 3, kontur, retur, [-tornera,-] {+tor-
nera,+} turist, turné, törn. - Till
den härmed sammanhängande, även i
da., ty. o. fra. uppträdande betyd,
’ordning’ o. d. (o. 1700: ’Nu kom touren
att . .’) hör avledn. tura om.
2. tur, lycka, i uttr. spela med tur
1815, en speciellt svensk
betyd.-skift-ning av föreg., utgående från den av
’gynnsam vändning’: jfr 1774: ’för den
fördelacktiga Tour jag står uti’.
3. tur, löshår, o. 1700 = da.
(haar)-tur, ty. tour, av fra. tour, samma ord
som tur l, 2; väl egentl, syftande på
den runda formen.
turban, 1788 (jämte turband); förr
turbant (turband) S. A. Forsius 1613 o.
(alternativt) ännu Weste 1807; Rudbeck
1698: tulbant = da. turban, från ty.
turban, förr även turbant = fra. turban,
ital. turbante, av turk. tulbend (jfr
Goethe: tulbend). Härtill också tulpan
(se d. o.).
turbin, Rusch 1843 = ty. lurbine, från
fra. =, till lat. turbo (genit. -inis),
virvel, hjul (besl. med turba, skara,
förvirring; jfr under det dock ej besl. torp).
ture, oftast i förb. en lustig t.,
Columbus o. 1678: ’En Skiämtsam Ture’,
Runius 1712 osv. På samma tu re
syftas väl även hos Ekeblad 1656: ’hälsa
. . herr Ture och flere turar, som där
turelura’. Väl sammanhängande med
likbetyd, sv. dial. o. ä. nsv. tule (se
d. o.), vilket i så fall på grund av sin
större spridning måste betraktas som det
primära. Ture har kanske uppkommit
genom ljudsubstitution (r för s. k. tjockt
/); möjl. genom folketymologisk
anslutning till personn. Ture.
Ture, mansn., fsv. Thure, Thurir =
fda. Thure, kortformer till namnen på
Tor- (jämte fsv. Thur), med inom
pa-radigmet uppkommen växling av -u- o.
-o-. Jfr Tore.
Turinge, sn i Sdml., fsv. Thorunge,
Thuringe, egentl. ’Turungarnas (by)’, till
ett släktnamn, som snarast bildats av
det fsv. personn. por el. därmed
sammansatta personnamn; se f. ö. förf. Ortn.
på -inge s. 154 o. under-inge. Härtill
växelformen Tyr inge Ska.; jfr ortn.
R u r u n g e ~ R y r i n g e.
turist, Sv. Tidn. 1852: ’Den bekanta
turisten från Wien, fru Ida Pfeiffer’
(1834 i numera obr. el. möjl. skämtsam
anv.) = ty. tourist m. fl., från eng.
tou-risl, en engelsk bildning av fra. tour
(= tur 1), sedermera lånad till fra.
under formen touriste; med den grek.
avledn. -ist såsom de likaledes
(jämförelsevis) unga (från olika spr.
härstammande) absolutist, p u ris t,
romanist, socialist osv.
turk, t. ex. L. Petri o. G. I:s reg.
1550-t. - mty., mhty. turk(e) (ty. tiirké),
ital. turco osv., av turk. turk. Jfr följ.
o. tursk. - Härtill Turkiet = mhty.
Ttirkie, från fra. Turquie, ital. Turchia,
med samma (egentl.) romanska ändelse
som Lombardiet o. kofferdi,
maskopi, staffli o. var d i. -
Folkslagsnamnet Turkomaner (i Turkestan
m. m.), även Turkmener, innehåller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
