Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tunga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tunn, fsv.’punder=is\.punnr, da. fynd*,
motsv.fsax. fn unn z, fhty. dunni(ty.dunn),
ags.pynne (eng. thin); av germ. *punnu-,
*punnia- (*punna-\ med samma slags
deklinationsväxling som i t. ex. blid,
blöd, fast, sen osv., av ä. *punw-, till
ie. *tdnu-, fem. *tdnui- i sanskr. tanu-,
tunn, fin., grek. tany-, utspänd, lång, lat.
tennis (egentl, den gamla femininformen
såsom i mollis, se mild, o. i suävis, se
söt), jfr fir. fana, fslav. tinuku ds. Besl.
med tänja (se d. o.); se med avs. på
betyd.-utvecklingen under späd. - Da.
tynd o. fsv. thynder (sv. dial. ton n)
bevara väl icke i sitt y ett minne av den
gamla u- (za-) stamsböjningen, utan y
beror kanske här på ljudlagsenlig
utveckling av u mellan p o. nn, nd. -
Jfr under tinning.
tunna = fsv., senisl. = ä. da. tunde,
mlty. tunne (-o-), fhty. tunna (ty. tonne),
ägs. tunne (eng. tun, ton; se ton), motsv.
mlat. tunna 800-t. = mir., ävensom fra.
tonne (jfr tonnage). Oklart: enl.
somliga egentl, keltiskt, till fir. tonn (av
* tunna), skinn, i så fall egentl.:
lädersäck. Dunkelt är även förhållandet till
fsv. pyn, söm kunde representera ett
tidigare lån, men enl. v. Friesen Xen.
Lid. s. 241 är inhemskt o. hör till
tänja, alltså egentl.: ’utspänd (hud)
säck’ el. ’kärl hophållet av omspända
band’. - Om y (ö) i y. fsv. thynna, sv.
dial. tönna, fda. tynne, da. t0nde, nisl.
pynna osv. se Seip 2: 32, Smedberg P.
Månsson s. 18 f. (med litter.) o. Wadstein
Skr. utg. av Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI.
3: 10 (möjl. från fris). - Tunna guld,
numera obr. benämning på 100,000 dal.
smt (= 16,666 rd. 32 sk.) 1547, jfr t. ex.
Bellman: ’Jag har så der till bästa /
Tre, fyra tunnor guld’, Aftonbl. 1831,
K. af Kullberg: ’Arftagarinnan till
tjogtals tunnor guld’; efter ty. tonne g oides,
100,000 gulden el. reichstaler. Ännu
på 1880-t. (o. bland allmogen h. o. d.
t. o. m. ännu) beräknades bland en
äldre generation samtalsvis
förmögenheter stundom efter ’tunnor guld’. -
T u n n b i n d a r e, ä. nsv. o. sv. dial.
tunnebindare, med -e- i obetonad ställning
av -o-, fsv. tunnobindare, såsom flera
andra yrkesbeteckningar först uppvisat
från Stadslagen - da. tondebinder. I
ä. nsv. även bandare t. ex. Spegel,
bån-dare Lex. Linc. 1640 under viator. Om
likbetyd, sv. dial. böckare se burk o. jfr
Böttiger. - Jfr tunnel o. tunnor.
tunnel, 1831 o. 1838 om tunneln
under Themsen; 1843; plur. förr tunnelar
1857, 1859 = da., ty., från eng. tunnel,
av ffra. tonnel, tunna, gång välvd som
en tunna (fra. tonneau), avledn. av fra.
tonne (se tunna).
tunnor, i uttr. såsom för tunnor
tusan, topp tunnor rasand e,
Warn-mark 1688: ’mäd Tunnor tusende Eder’,
Dalin Årg.: ’om intet tunner tusend . .
äro lösa’, G. A. Ehrensvärd 1784 i brev:
’Det är åttan sju tunnor tusande D]ar
väl skrifvit’ (om ett ode av J. G.
Oxenstierna); knappast, såsom förmodats,
ombildning av tu n d er, fnöske, utan
innehållande plur. av tunna som
måttsord, alltså av samma slag som skock
i skock millioner o. d., jfr
Atterbom Lycks. ö: ’O millioner / I skock
och tunnor’, Topelius: ’så red kungen
för sju tunnor skock tusan’.
tupé, Sedol. Merc. 1731: toup(p)é,
från fra. toupet ds., även: pannhår,
pannlugg m. m., avledn. av ffra. fop,
från germ. språk; se topp. Ordet är
numera sällsynt, helt naturligt f. ö.,
då ’tupéer’ (dvs. på visst sätt
uppkammade o. friserade pannluggar) ej längre
förekomma, men brukas t. ex. ännu av
C. R. Nyblom 1905 med syftning på
Sophus Bugge. Man kunde förr även
tala om att ’ha fått litet i tupén’ o. d.,
dvs. blivit något onykter (t. ex.
Wingård Minnen m. fl.).
tupp, t. ex. I. Erici o. 1645, Spegel
1685, jämte ä. nsv. tapp, topp, 1642,
1670-80-t.; stundom även toppe såsom
i vissa sv. dial.; av topp med
bifor-men tupp i betyd, ’hårtofs o. d.’ (se
tupé); en speciellt svensk beteckning.
Alltså efter tuppkammen; jfr isl.
Gull-toppr, Heimdalls häst, egentl.: häst med
guldgul pannlugg, ävensom Gollinkambi,
om Åsarnas tupp el. hane, egentl.: med
gyllene kam, Goll(in)faxi, hästen med
guldgul el. gyllene man. Till
betyd.-utvecklingen se f. ö. bias. - Biformen
topp kvarlever i topp-rasand e, ra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
