Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Staël von Holstein, Anne-Louise-Germaine - 6. Staël von Holstein, Corfitz Ludvig - 7. Staël von Holstein, Otto Vilhelm - 8. Staël von Holstein, Otto Vilhelm - 1. Stagnelius, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan makarna var till och med så ringa, att
en faktisk, om ock icke laglig, skilsmässa ägde
rum. Under sin »tioåriga landsflykt» vistades hon
någon tid i Stockholm, där hon var en firad gäst
vid hofvet och solen inom »det politiska lifvet».
Sedan hon lämnat Sverige, uppehöll hon sig någon
tid i London men återvände efter Napoleons fall
till Paris, där hon afled den 14 juli 1817.
Fru S. var obestridligen en af sin tids märkvärdigaste
kvinnor. Lärjunge af Montesquieu och Rousseau, hvilkas
åsikter hon insupit redan från sin tidigaste ungdom,
omfattade hon under hela sitt lif idén om folkens
politiska frihet med ett svärmeri, som likväl hvarken
saknade den praktiska instinkten eller den skarpa
blicken för verkligheten och dess förhållanden. Hennes
andel i staternas och nationernas angelägenheter
måste ock uppskattas högt nog, då Napoleon ansåg
det löna mödan att underhandla med henne om hennes
sympati samt, då detta ej lyckades, jagade henne i
ett slags landsflykt. Hennes skrifter ha isynnerhet
haft stor betydelse för Frankrikes politiska och
litterära pånyttfödelse.
Efter sin första makes död gifte hon i hemlighet
om sig med schweiziska officeren Rocca.
Makarna S:s äktenskap är 1905 skildradt
af H. Schück i M. och M:me de Staël, en
äktenskapshistoria i bref.
6. Staël von Holstein, Corfitz Ludvig, militär,
politiker. Född d. 24 dec. 1753; sonson till
S. 1. Föräldrar: öfverstlöjtnanten frih. Carl Jakob
Staël von Holstein och Eleonora Sofia Beck-Friis.
Redan 1768 ingick S. som volontär vid Blixenska
regementet, där han 1770 blef fänrik, 1774 löjtnant
och 1783 kapten. Två år senare transporterades han
till kapten vid Kalmar regemente, med hvilket han
deltog i 1788–90 års krig. 1793 tog han afsked ur
krigstjänsten för att helt ägna sig åt landtbruk.
Mest känd har han likväl gjort sig genom sitt
parlamentariska uppträdande. Vid 1800 års riksdag,
då S. satt i ekonomiutskottet, förenade han sig i
Nils Silfverschiölds motion om adelns afsägelse af
sitt privilegium att uteslutande besitta säterier
och räknades till den frisinnade oppositionen. Han
bevistade sedermera alla riksdagar till sin död
å sin egendom Skyrup i Skåne d. 8 maj 1819 och
representerade under den första förtjusningsfebern
efter Carl Johans ankomst det så godt som enda fröet
till opposition å riddarhuset. Lifligt besjälad af
nit om det allmänna bästa, skydde han aldrig att sätta
sin person i breschen i kampen mot förvändheter och
orättrådigheter. Och om än måhända omdömesförmågan ej
alltid visade sig som den skarpaste, kunde dock ingen
opartisk undgå att gifva erkännande åt S:s nobla och
oegennyttiga karaktär.
Ogift.
7. Staël von Holstein, Otto Vilhelm, statsråd;
den föreg. brorson. Född på Hjelmshult i Skåne d. 14
sept. 1802. Föräldrar: öfversten och generaladjutanten
frih. Joachim Staël von Holstein och friherrinnan
Agneta von Otter.
Sina universitetsstudier
idkade S. dels i Lund, där han var en af professor
Holmbergssons lärjungar, och dels i Uppsala samt
ingick efter aflagd hofrättsexamen 1820 såsom
auskultant i Svea hofrätt. Sedan han i fyra år
praktiskt öfvat sig med handläggning af juridiska
mål, erhöll han 1824 häradshöfdings namn, heder och
värdighet, utnämndes 1826 till assessor, blef 1829
t. f. revisionssekreterare och befordrades 1839 till
hofrättsråd. 1840 inträdde han såsom justitieråd i
konungens högsta domstol och inkallades året därefter
i konseljen såsom konsultativt statsråd. Under de sju
år, han innehade detta förtroendekall, förestod han
åtskilliga gånger så väl justitiestatsdepartementet
som ecklesiastik-portföljen samt var nästan
alltid ledamot af regeringen under konungens
resor. 1848 återgick han till högsta domstolen men
flyttades därifrån redan 1850 som generaldirektör
till poststyrelsen, hvilket ämbete han innehade
till 1867, då han på egen begäran därifrån erhöll
afsked. S. ansågs som en frisinnad man, och från
hans styrelsetid daterar sig begynnelsen af många
tidsenliga reformer i postväsendet. Död d. 4 okt. 1884
på Järla i Nacka socken i Stockholms län.
Gift 1829 med Hilda Maria Eleonora Bergman.
8. Staël von Holstein, Otto Vilhelm,
jurist. Född i Stockholm d. 1 nov. 1834;
den föregåendes son.
Student i Uppsala 1852,
aflade S. därstädes 1858 fil. kandidat- och 1860
hofrättsexamen. Sekreterare i lagutskottet vid 1865–66
års riksdag, utnämndes S. efter den vanliga
juridiska gradpasseringen 1873 till assessor i
Svea hofrätt, blef 1879 tillf. revisionssekreterare
och byråchef för lagärenden i justitiedepartementet
samt slutligen 1883 president i Göta hofrätt, där
han verkade till sin död d. 14 mars 1902.
S., som var sekreterare i vattenrättskommittén 1863–65,
led. af sjölagskommittén 1877 och af förstärkta
lagberedningen 1884–87 samt ordf. i kommittén för
jordbrukskreditlagstiftningen 1886, ansågs för
en af sin tids mest vidsynta och modernt anlagda
jurister. Bland hans af betydande skarpsinne utmärkta
skrifter må nämnas: Fastighetsböcker eller icke
1875, Om rättegångsformen i de nordiska länderna (i
Nord. Tidskr. 1892) och Om dödsstraffets afskaffande
(därsammastädes 1893).
Juris hedersdoktor 1893.
Gift 1873 med Theresia Kristina Roos.
1. Stagnelius, Magnus, biskop. Född d. 19
dec. 1746. Föräldrar: kyrkoherden i Högsby, prosten
öfver Ölands norra kontrakt, Magnus Stagnelius
och Katarina Sundelius.
S. blef, efter att
ha genomgått Kalmar läroverk, student i Uppsala
1766 och promoverades 1773 till fil. doktor. 1779
förordnades han till docent i grekisk litteratur
vid Uppsala universitet och blef 1783 e. o. adjunkt
i filosofiska fakulteten. Det sistnämnda året aflade
han jämväl teol. kand.-examen samt utnämndes 1787 till
e. o. teologie adjunkt, hvarefter han lät prästviga
sig. Då ingen befordran på den akademiska vägen syntes
under den närmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
