- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:510

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Staël von Holstein, Georg Bogislaus - 4. Staël von Holstein, Erik Magnus - 5. Staël von Holstein, Anne-Louise-Germaine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

von Holstein</i> och Helena Juliana van der Pahlen.

S. hade nyss blifvit inskrifven till volontär vid
lifgardet, då han åtföljde Carl XII till Livland,
där han inom trenne år befordrades till kapten. Vid
belägringen af Narva beordrades han att med ett
kompani grenadierer slå sig igenom ryssarnas
cerneringslinjer, men blef vid försöket tillfångatagen
och bortskickad till Sibirien. Så fort han blifvit
utväxlad och hemkommit till Sverige, skickades
han 1711 med viktiga bref och depescher
till Carl XII i Bender och utnämndes af honom
till major vid Skaraborgs regemente. Fyra år
därefter blef han öfverstlöjtnant vid samma kår
och 1717 öfverste, i hvilken egenskap han mötte
danskarna vid deras landstigning på Hisingen
och lyckades genom sitt raska uppträdande rädda
det hotade Älfsborg. Sedan han 1720 tagit afsked
ur svenska hären, ingick han i holsteinska
hertigens tjänst och befordrades 1721 till generalmajor
och generalkrigskommissarie.

Återkommen till Sverige, erhöll han 1731 friherrebrefvet,
blef 1733 öfverste och kommendant i Kalmar
samt 1734 landshöfding i Kalmar län och på
Öland, hvarjämte han förordnades till öfverkommendant.
Utnämnd till generalmajor, skickades
han att för prins Adolf Fredrik tillkännagifva
hans utkorande till svensk tronföljare och befordrades
efter väl fullgjord beskickning 1743 till
generallöjtnant. 1754 blef han landshöfding, kommendant
i Malmö samt serafimerriddare och slutligen
1757 fältmarskalk. Med intresse deltagande
i tidens partistrider som en af Mössornas ledare,
var S. 1742 led. af sekreta utskottet. Död i Malmö
d. 6 dec. 1763.

Gift 1: med grefvinnan Ingeborg
Kristina Horn
, dotter af riksrådet Henning
Rudolf Horn, som vid Narvas öfvergång
blef fången och bortförd till Ryssland.

Då hon på många år ej lämnade några underrättelser
om sig, ansågs hon för död, och mannen
stod just i begrepp att ingå nytt gifte med
Sofia Elisabet Ridderschantz, när den första
frun hemkom dagen före bröllopet och gjorde
giftermålshandeln om intet. Den tända kärleken
slocknade likväl icke. Efter fyrtio år, när Ingeborg
Horn aflidit, lystes till nytt äktenskap
mellan S. och fröken Ridderschantz, hvarefter
bröllopet firades mellan den sextiofyraåriga
bruden och sjuttiosexårige brudgummen 1761
på Araslöf i Skåne.


4. Staël von Holstein, Erik Magnus,
statsman. Född på Loddby i Östergötland d.
25 okt. 1749; den föregåendes brorsons son.
Föräldrar: ryttmästaren Mattias
Staél von Holstein
och Élisabet Ulfsparre.

S. hade i ungdomen genomgått de militära graderna
till kapten, när han 1776 anställdes såsom kammarherre
hos drottning Sofia Magdalena och två år senare
förordnades till attaché vid svenska beskickningen
i Paris. Hans kort därefter ifrågasatta
giftermål med den rike bankiren och franske
premierministern Neckers dotter förskaffade honom
efter grefve Creutz’ rappell 1783 kreditiv
som svensk ambassadör vid franska hofvet. Enligt
berättelse skall det ha varit S:s nära bekantskap
med den då i Versailles synnerligt
gynnade favoriten, grefve Axel von Fersen, som
beredde honom ambassadörsposten, hvilken plats
den tiden var snart sagdt den högsta, där en
svensk man kunde ställas af konungens förtroende.
Sannolikt ingick vid utnämningen äfven någon
beräkning hos Gustaf III att genom en ambassadör,
som skulle bli franska ministerns måg, så
mycket lättare utbekomma de franska subsidierna.
Huru som helst, fyllde S. sin plats väl och kvarstannade
i Paris till i början af skräckregeringens
välde, då han för en tid flyttades såsom
minister till Köpenhamn. 1795 återvände han
såsom ambassadör till Paris, där han på svenska
regeringens vägnar erkände den franska republiken
samt kvarstannade till 1799, då han återkallades
af Gustaf IV Adolf. Han lefde sedermera
såsom enskild man i Paris samt afled under
en färd till Schweiz i Poligny d. 9 maj 1802.
S., som blef friherre 1788, var en skicklig diplomat.

Gift i Paris (se följande).


5. Staël von Holstein, Anne-Louise-Germaine,
född Necker, författarinna. Född i Paris d. 22
april 1766. Föräldrar: bankiren
och franske finansministern Jacques
Necker
och Corchodide de Notz.

Tidigt bemärkt för
sina snillegåfvor och ett föremål för en mängd franska
ädlingars giftermålsplaner, valde fröken N. den
svenske ambassadören, friherre Erik Magnus Staël
von Holstein och gifte sig med honom 1786.
Genom hennes intagande personlighet blef inom
kort svenska ministerhotellet mötesplatsen för
dagens prisade snillen och samlingspunkten för
allt det utmärkta inom vetenskap och konst,
som Paris hade att uppvisa. Det dröjde ej
heller länge, förrän hon själf uppträdde såsom
författarinna. 1788 utgaf hon sina Lettres sur
Rousseau
och 1793 sitt Défense de la Reine,
det senare ett försök att genom makten af de
bildades opinion rycka Marie Antoniette undan
guillotinen. 1794 utkom Réflexions sur la paix,
hvilket arbete gjorde ett djupt intryck i Frankrike
samt till och med åberopades i engelska
parlamentet af den franska konstitutionens vältalige
försvarare Fox, 1795 utgaf hon Réflexions
sur la paix intérieure
. Bland hennes öfriga
många arbeten må nämnas: De l’Allemagne,
författadt under en längre tids vistelse i Berlin
och Weimar och som till den grad retade kejsar
Napoleon, att han befallde hela den första
upplagans förstöring; vidare Delphine, hvilken
genom sitt försvar af laglig äktenskapsskillnad
föranledde en förvisning från Paris af Napoleon,
hvarpå hon gaf sig ut på mångåriga utländska
resor; Corinne ou l’Italie; Réflexions sur le
Suicide
, med anledning af en hennes sons död i
en duell; Dix années d’exile o. s. v.

Hennes äktenskap, knutet under så ljusa framtidsutsikter,
blef likväl föga lyckligt. Öfverensstämmelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free