Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Rudbeckius, Johannes Johannis - 2. Rudbeckius, Jacobus Bose - 3. Rudbeckius, Nicolaus Johannis - 4. Rudbeckius, Johannes Johannis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visiterat hvar kyrka i sitt vidsträckta stift. Två
gånger om året hölls i stiftsstaden prästmöte med
det underordnade prästerskapet; undervisningen vid
skolorna anförtroddes åt skickliga lärare; det af
honom i stiftsstaden 1623 grundade gymnasium var
den första läroanstalt i sitt slag i Sverige,
och undervisningen uppdrefs vid densamma till
en höjd, som gjorde den nästan jämställd med
universiteten; jämte ett rikhaltigt gymnasiebibliotek
inrättades en botanisk trädgård; fattigvården i
församlingarna ordnades, kyrkosången vårdades,
ordentliga kyrkolängder och husförhörsböcker
infördes m. m. Genom den noggranna vård och
ordning han sålunda ägnade hvarje sak, som hörde
till hans vidsträckta befattning, blef Västerås’
stift alldeles omskapadt och ett mönster för de
öfriga. Det sätt, hvarpå han skötte sitt kall
som stiftsstyresman, gjorde att Gustaf Adolf 1627
befallde honom öfverresa till Ingermanland och Estland
för att inspektera den est-liv-ingermanländska
kyrkan. R. hörsammade befallningen och fullgjorde
sitt uppdrag på ett sätt att denna inspektion blef en
betydelsefull tilldragelse i Östersjöprovinsernas
kyrkohistoria. Men tyvärr urartade hans kraft
och ihärdighet icke sällan till halsstarrighet
och en föga berättigad motspänstighet äfven mot
de styrande. Dessa hans egenskaper trädde dock
knappast i dagen, så länge Gustaf Adolf lefde, i
hvilken konung han städse hade en pålitlig främjare
af sina reorganisationsplaner. Men det dröjde icke
länge efter konungens död, förrän han kom på mindre
god fot med förmyndareregeringen. Hans strider med
denna gingo till och med så långt, att han åtskilliga
gånger uppkallades i rådet och fick, emottaga skarpa
tillrättavisningar af Axel Oxenstierna, hvarjämte de
otvifvelaktigt bidrogo till, att han gick miste om
ärkebiskopsstolen efter Kenicius. Åt sitt missnöje
med det af regeringen vid 1636 års riksdag förnyade
förslaget till ett s. k. consistorium generale,
gaf han det mest oförtäckta uttryck, bl. a. genom
utgifvande af en för regeringen misshaglig skrift om
prästerskapets privilegier. Också blef han för denna
skrift ställd till ansvar och måste göra ett slags
afbön. 1642 ansåg han sig för ålder och sjuklighet
böra taga afsked men bibehöll på det då församlade
prästmötets begäran biskopsämbetet till sin död. De
sista åren af sin lefnad låg han för det mesta till
sängs, då domkapitlet samlades i hans rum och ärendena
vårdades med samma nit som förut.
Efter svåra plågor afled han i Västerås d. 8 aug. 1646.
Gift 1:1610 med Kristina Stjernman, 2: 1620 med Magdalena Hising.
Det första äktenskapet var barnlöst, i det andra hade
han elfva barn, bland hvilka märkas de under R. 3–6
här nedan upptagna sönerna.
2. Rudbeckius, Jacobus Bose, skolman, lärd. Född i
Örebro 1583; den föregåendes broder.
R. sattes i
sitt sjunde lefnadsår i Örebro skola och kom sjutton
år gammal till Uppsala. När fadern 1603 afled i
pesten, hade sonen så när måst af medellöshet lämna
studierna, men återtog dem på uppmaning af sina äldre
bröder, som kort därefter hemkommo från Tyskland. 1607
fick han följa brodern Johannes på dennes andra resa
till utlandet och återvände till Sverige 1609. Här stannade han
till en början i Uppsala och »docerade privatim» i
fem år eller till 1615, då han kallades till rektor
vid skolan i Örebro. Under denna tid invecklades
äfven han i tvistigheterna mellan Messenius och
sin äldre broder Johannes, och till belysning af
den tidens anda kan nämnas, att Messenius utmanade
den sistnämnda på duell. Då emellertid denne tvekade
att antaga utmaningen, erbjöd sig Jacobus att i hans
ställe korsa sin klinga med motståndarens. »Genom
sina utmärkta förtjänster om denna skola är han att
anse såsom dess fader, liksom dess historia först med
honom börjar.» Efter det han lämnat sin befattning
såsom skolans rektor, följde han dess utveckling med
det varmaste deltagande och skänkte
i sitt testamente till henne sin i Örebro belägna
fädernegård. År 1626 kallades han af konungen till
professor i matematik vid det nystiftade collegium
(gymnasium) i Strengnäs och flyttades 1629 såsom
professor till den högskola (Collegium illustre),
som då begynte anläggas i Stockholm. Då denna
emellertid upplöstes redan i sin begynnelse,
sysselsatte han sig den följande tiden med
författande af Annales Regni Sueciæ subjectorumque
provinciarum annis 1628–39, hvilken skrift
förvaras i Palmsk. samlingarna i Uppsala, samt
afled i Stockholm 1640.
Gift 1: 1615 med Helena
Olofsdotter, 2: 1633 med Gertrud Andersdotter.
3. Rudbeckius, Nicolaus Johannis, biskop.
Född i Västerås d. 5 jan. 1622; den föregåendes
brorson och son af R. 1 i hans senare gifte.
Sedan R. under faderns uppsikt genomgått Västerås skola,
sedermera studerat i Uppsala och vid utländska
högskolor fullbordat sin lärda bildning, utnämndes
han 1643 till eloquentiæ lector vid gymnasium i
Västerås och blef tillika konsistorienotarie
vid domkapitlet därstädes. Därefter förordnad
till teologie lektor vid nyssnämnda läroverk,
befordrades han 1658 till kyrkoherde och prost i
Hedemora, förflyttades 1662 till samma befattning i
Stora Tuna i Dalarne, samt kallades 1666 till pastor
primarius och kyrkoherde vid Storkyrkoförsamlingen i
Stockholm. Utsedd, tillika med tvenne sina bröder,
till teologie doktor vid promotionen i Uppsala
följande året, erhöll han kallelse att efter sin
svärfader Laurelius intaga biskopsstolen i Västerås
samt undfick fullmakt på detta ämbete 1670. I stiftet
voro faderns förtjänster ännu i friskt minne,
och sonen mottogs med glädje och förhoppningar
af både prästerskap och församlingarna. Han
ådagalade jämväl både vilja och förmåga att väl
vårda sitt nya kall; men en redan förut svag hälsa
försämrades snart ytterligare och förhindrade honom
att, såsom han önskade, fullgöra sina biskopliga
åligganden. Slutligen träffades han af ett slaganfall
hvarefter han afled i Västerås d.
2 sept. 1676 vid nära femtiofyra års ålder.
Gift 1: 1644 med Katarina Nentzenius,
2: 1663 med Anna Troilia och 3: 1664 med Margareta
Laurelia, dotter till biskop Laurelius.
4. Rudbeckius, Johannes Johannis,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
