Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Rudbeckius, Johannes Johannis - 5. Rudbeckius, Petrus Johannis - 6. Rudbeck, Olof, d.ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intendent. Född i Västerås d. 3 mars 1623; den
föregåendes broder.
R:s lärda bildning grundlades
liksom brödernas under en längre tids vistelse i
Uppsala och genom utländska resor, efter hvilkas
afslutande han befordrades till e. o. teologie
professor vid Uppsala universitet 1652. Utnämnd till
ordinarie innehafvare af den teologiska lärostolen
1654, förordnades han, icke fullt ett år därefter,
till öfverfältpredikant vid armén i Livland, samt
erhöll Karl X:s fullmakt såsom superintendent i
Narva 1658. Knappt hade han likväl tagit denna plats
i besittning,, förrän han måste fly för ryssarna
öfver till Sverige, där han utnämndes till prost
och kyrkoherde i Falun 1663. Utsedd till en af
dem, som skulle kreeras till teologie doktorer vid
promotionen 1667, bortrycktes han af döden några
månader dessförinnan, d. 22 maj 1667.
Gift 1654 med Katarina Sidenia.
Sonen Daniel adlades 1698 med
namnet Rudbeck, men slöt omkr. 1710 själf sin ättegren
som assessor i Revalska hofrätten.
5. Rudbeckius, Petrus Johannis, biskop.
Född i Västerås d. 19 juni 1625; den föregåendes
broder.
R. besökte 1631–40 skolan och gymnasium i
sin födelsestad, samt studerade i Uppsala till 1645,
då han lämnade det svenska universitetet, för att vid
utländska högskolor förkofra sig i humanistiska och
teologiska ämnen. Emellertid måste han redan följande
år återvända till Sverige med anledning af faderns
timade död. Under en ny kort därefter företagen
resa besökte han de förnämsta lärosäten i Danmark,
Tyskland, Holland, Schweiz, Frankrike och England,
utnämndes till adjunkt vid universitetet i Uppsala
1652 och blef e. o. teologie professor därstädes 1655.
Efter åttaårig verksamhet på denna plats, befordrades
han till fjärde teologie professor, var
höstterminen 1665 akademiens rector magnificus,
hugnades 1667 med teol. doktorsvärdigheten, samt
utnämndes till förste teologie professor och domprost
i Uppsala 1674. Sedan han med framgång beklädt
denna lärostol i nitton år, kallades han och nämndes
1693 till biskop i Skara och innehade detta ämbete
till sin död d. 3 nov. 1701.
Han hade, när han
tillträdde sitt biskopskall, redan uppnått en ålder
af sextioåtta år; det oaktadt arbetade han med flit
och allvar till församlingarnas bästa och upprätthöll
den ordning och de goda inrättningar som blifvit i
stiftet införda af hans berömda företrädare, biskop
Spegel.
Gift 1654 med Margareta Stiernhöök.
6. Rudbeck, Olof d. ä., lärd, polyhistor.
Född i Västerås sannolikt i jan. 1630; den
föregåendes broder.
Utmärkt i flera hänseenden
redan såsom skolgosse i Västerås, anlände R. 1648 till
akademien i Uppsala, där naturvetenskaperna just då
befunno sig i ett föga blomstrande tillstånd. Inom
Rudbeckska släkten hade de likväl blifvit mer än
vanligt uppdrifna, och anlagen för dem kunna hos Olof
R. nästan anses för ett fädernearf. I Uppsala ägnade
han sig med brinnande ifver åt anatomien, i hvilken vetenskap
just vid den tiden flera stora upptäckter
blifvit gjorda utomlands. Hvad läraren i ämnet
kunde meddela, hade han snart inhämtat, och hans
rastlösa forskningshåg dref honom därefter till
studier på egen hand. Härunder uppdagade han de
sedan s. k. »lymfatiska kärlen» – en upptäckt som
gjort hans namn odödligt inom vetenskapen. Denna
hans vetenskapliga bragd blef omtalad vid hofvet,
och den vetgiriga drottningen lät honom 1652
inför henne och flera af rikets förnämsta män
företaga en anatomisk sektion och därvid påvisa
dessa kärl. Den unge vetenskapsmannen omfattades
af drottningen med sådant intresse, att hon vid
detta tillfälle lofvade honom ett understöd för
studier i utlandet. Detta löfte höll ock Kristina,
och sedan R. till henne öfverlämnat ett af honom på
latin författadt, af en samling ritningar åtföljdt,
anatomiskt arbete, anträdde han 1653 sin utländska
resa, hvilken ställdes till Holland. Här ägnade han i
synnerhet sin uppmärksamhet åt botaniken. Hans redan
stadgade lärdomsrykte förskaffade honom förmånliga
anbud att gå i fransk tjänst, hvilka han dock
afböjde. Återkommen 1654 till Uppsala med en betydlig
samling frön, växter, modeller och ritningar, ville
han väcka den studerande ungdomens och med detsamma
allmänhetens intresse för örtkunskapen och begynte
hålla offentliga föreläsningar. Då dessa ej besöktes
så talrikt, som han hade väntat, föresatte han sig att
på en annan väg lifva ungdomens håg för växtvärldens
studium och anlade så Uppsala äldsta botaniska
trädgård. Emellertid fortsatte han att undervisa i
anatomi, blef 1658 e. o. och 1660 ord. professor
i praktisk medicin. En af svenska ambassadören i
Holland Coyet inköpt och till Uppsala högskola förärad
växtsamling ingaf R. idén att låta utgifva trogna
afbildningar af de däri förvarade naturalstren. På
grund af den tidsutdräkt och kostnad, som planschernas
utförande medtog, utkom detta arbete, som han kallade
Campi Elysei, icke förr än 1701–02. Han hade då
redan hunnit höjden af sitt rykte öfver hela Europa
genom det märkvärdiga arbetet, vanligen kalladt
»Atlantica», som började utkomma 1675, och hvars
titel med några uteslutningar är Olf Rudbeks Atland
eller Manheim, dedan Japhetz afkomne ... slechter
ut till hela verlden utgångne äro etc. Såsom bekant
har han i det sistnämnda verket sökt bevisa, att det
af Platon omtalade mönstersamhället Atlantis varit
ingenting annat än Sverige i uräldsta tider, och
att de flesta jordens folkslag utgått därifrån. Hans
åsikter, framställda med alla lärdomens, snillets och
fyndighetens hjälpmedel, väckte ett oerhördt uppseende
öfver hela den lärda världen och voro länge gällande
såsom de enda riktiga rörande vår äldsta historia. De
måste likväl efterhand gifva vika för en sundare
kritik och kvarstå nu endast såsom förundransvärda
minnesmärken af författarens fantasi och sinnrika
kombinationsförmåga. Af det väldigt anlagda verket
hade 1698 det 3:dje foliobandet lämnat pressen. Det
4:de var under tryckning 1702, då tryckningen afbröts
af den stora Uppsalabranden, i hvilken nästan allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
