Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Rabenius, Lars Georg - 3. Rabenius, Olof Mattias Teodor - Radloff, Fredrik Vilhelm - Rahm, Lars Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
juris licentiat 1800 och utnämndes 1807 till
jurisprudentiæ, oeconomiæ et commerciorum professor
i Uppsala. Juris utriusque doctor 1810;
arbetande ledamot i Lagkommissionen 1811–1814;
ledamot af Krigsvetenskapsakademien 1810,
Landtbruksakademien 1812, Vetensk.-societ. i Uppsala
1829 samt flera andra lärda samfund. 1834
erhöll han adlig värdighet och tog afsked
från sin professur, 1837.
Död på sin egendom
Gottsunda nära Uppsala den 23 juli 1846.
Hans nit och samvetsgrannhet föranledde honom
att utarbeta särskilda läroböcker i de ämnen,
som närmast tillhörde honom såsom akademisk
lärare, nämligen Lärobok i svenska kamerallagfarenheten,
2 del. 1825, Lärobok i nationalekonomien
1829 samt Lärobok i svenska kyrkolagfarenheten
1836, genom hvilka arbeten, utmärkta
för redig och systematisk uppställning samt
noggrannhet i uppgifter, han kan sägas hafva
utöfvat ett betydligt inflytande på tjänstemannabildningen
i landet, långt efter det han nedlagt
sin lärarverksamhet.
Gift 1: 1814 med Margareta
Maria Schultén, 2: 1822 med Eva Charlotta Bruncrona.
3. Rabenius, Olof Mattias Teodor, universitetslärare,
rättslärd. Född i Uppsala
d. 24 aug. 1823; den föregåendes son.
Student i Uppsala
1839, blef R. fil. magister
därstädes 1845 och aflade
1850 juris utriusque kand.-examen.
S. å. inskrifven såsom
e. o. notarie i Svea hofrätt, kallades
han 1851 till docent inom Uppsala universitets
juridiska fakultet samt utnämndes till professor
i administrativ rätt och nationalekonomi
vid Lunds universitet 1854. Efter åttaårig verksamhet
på denna plats återkallades han 1862
till Uppsala såsom professor i nationalekonomi,
närings-, finans- och politirätt. Var 1860–63 förordnad
att biträda med utredande af lagfrågor
och föredraga sådana inför Högsta domstolen.
Under utöfningen af detta uppdrag hade han en
väsentlig andel i utarbetandet af 1864 års sjölag.
Äfven vid utarbetandet af ny grufvestadga var
han verksam såsom ledamot af den i sådant
syfte 1872–74 fungerande kommittén. R., som
vid Lunds universitets jubelfest 1868 blef juris
doktor, tog 1889 afsked från sin professur och
afled i Uppsala d. 24 febr. 1892.
Af hans arbeten märkas: Handbok i Sveriges gällande
förvaltningsrätt, 3 dlr 1866–73, samt ett flertal
afhandlingar införda i samtida vetenskapliga tidskrifter,
såsom Reformer i Tysklands åkerbrukslagstiftning
före och efter 1848 1852, Om engelska
spannmålslagens upphäfvande och dess följder
1852, En blick på de statsekonomiska resultaterna
af riksdagen 1853–54 1856, Om beskattningens
grunder 1862; Om eganderätten till grufvor
1863, Om förvaltningsrättens begrepp, betydelse
och handhafvande 1874, Om den administrativa
rättsskipningen 1875, Handledning vid föreläsningar
i sjörätten 1869, m. fl. För öfrigt har
han i akademiska afhandlingar och disputationer
skrifvit: Om båtsmanshållet 1851, Om tionden
1853, Om näringsfrihetens utveckling 1867, Om
lyxen 1868. I »Nordisk Familjebok» förekomma
äfven en mängd artiklar af honom.
Gift 1: 1866 med Eva Sofia Carolina Bruncrona, 2:
1875 med den framstående altsångerskan Olena
Ida Teresia Falkman.
Radloff, Fredrik Vilhelm, läkare, författare.
Född i Muhijärvi socken i Finland d. 19 sept.
1766. Föräldrar: mästerkocken Gottfrid Ernest
Radloff och Helena Saulin.
Föräldrarna, hvilka,
när sonen var fyra år, öfverflyttade till Sverige,
satte honom först i tyska skolan i Stockholm,
hvarifrån han 1782 ankom till Uppsala. Här
ägnade han sig åt läkarestudier, promoverades
1788 till medicine doktor, hvarefter han förordnades
till fältmedikus vid den arméfördelning,
som s. å. sammandrogs i Skåne. Utnämnd
1790 till provinsialläkare på Åland, innehade
han denna befattning till 1799, då han
förflyttades i enahanda beställning till Norrtälje
distrikt i Roslagen. Ledamot af Vetenskapsakademien
1804, erhöll han 1805 professors
titel med tur och befordringsrätt och
anträdde kort därefter med statsunderstöd en
resa till Danmark och Tyskland för att studera
dessa länders skogshushållning och skogsplanteringsmetoder.
Därunder utnämndes han till
sekreterare vid Finska hushållningssällskapet och
blef efter hemkomsten 1806 utnämnd till medicine
adjunkt och botanices demonstrator i Åbo
samt befordrades efter Finlands skiljsmässa
från Sverige till referendarie-sekreterare i finska
ekonomidepartementet. En tilltagande sjuklighet
nödgade honom att 1811 och 1813 taga afsked från
sina befattningar, hvarpå han återvände till
Sverige och afled ogift i Norrtälje d. 18 april
1838.
Han åtnjöt en allmän tillgifvenhet för
sin oegennytta och skicklighet såsom läkare samt
de lärdas aktning för sina djupa och mångsidiga
kunskaper. Af skrifter, som han författat,
må nämnas de förträffliga topografiska arbetena
Beskrifning öfver Åland 1795, Beskrifning
öfver norra delen af Stockholms län, 2 del.
1804–05. En annan sida af hans skriftställarskap
visar hans Muthmassungen über den Ursprung
des Finnischen Volkes 1809 äfvensom
åtskilliga medicinska och ekonomiska uppsatser.
I flera år redigerade han tillsammans med Franzén
och J. F. Wallenius »Åbo tidning».
Rahm, Lars Erik, präst. Född d. 24 mars
1646 och son af kyrkoherden i Askers församling
af Strängnäs stift Erik Larsson Ramstadius.
Prästvigd 1670, företog han följande året en resa
till Tyskland, där han 1673 promoverades till magister
i Wittenberg och utnämndes efter sin hemkomst,
1677, till änkedrottning Hedvig Eleonoras
hofpredikant. Kort därpå undfick han förordnande
att jämte sin hofpredikantsbefattning förestå
kyrkoherdebeställningen i Ladugårdslands församling
i Stockholm, med hvilken amiralitetsförsamlingen
ännu då var förenad, samt befordrades
1680 till kyrkoherde i Fogdö och
Helgarö församlingar af Strängnäs stift. Efter
en tioårig tjänsteutöfning därstädes kallades han
1690 till domprost i Strängnäs, hvarest han verkade
till sin död d. 21 april 1729.
Allvar och nit för församlingens bästa förenades hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
