Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Petri, Laurentius - 1. Pettersson, Abraham - 2. Pettersson, Abraham Zacharias - Pettersson, Anna, se Norrie - Pettersson, Carl Anton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra pläga, förbistrar man de enfaldiga, som
sig på sådana ord icke förstå kunna, och lycktas
så därmed, att de föga förbättring kunna hafva
af det, som taladt varder. Därtill varder ock
vårt svenska mål förkränkt och förvandladt genom
sådana sätt, det icke heller hafver nytta
med sig, helst när det sker i oträngda mål, där
vi själfve hafva ju så god ord, som de främmande
vara kunna.» L. synes ha öfverträffat
sin broder i lärdom, men hade icke hans talareförmåga.
Han var af ett fridsammare sinnelag
än brodern, men likväl af fast karaktär.
Trött af år och arbete, afsomnade Laurentius Petri d.
26 okt. 1573 i Uppsala och blef begrafven i
domkyrkans högkor.
Gift med Elisabet,
dotter af Didrik, myntmästare i Uppsala och
konung Gustafs syskonbarn Birgitta Vasa.
1. Pettersson, Abraham, homilet. Född i
Göteborg d. 17 mars 1724. Föräldrar:
postdirektören Christian
Pettersson och Anna Elisabet
Lander.
P. hade studerat
först i Lund och sedan i Uppsala,
när han 1747 invigdes till
predikoämbetet och genast anställdes
såsom amiralitetspredikant
vid flottans station i Stockholm. S. å. utnämnd
till hofpredikant, undfick han vid Adolf
Fredriks kröning teologie doktorsvärdigheten
samt 1752 fullmakt såsom kyrkoherde i Riddarholmens
och Bromma församlingar. Hans lifstid
blef dock ej lång. Med en redan från ungdomen
undergräfd hälsa kämpade han länge
mot en allt mer öfverhandtagande sjuklighet samt
afled i Stockholm den 23 maj 1763.
P. var en af Sveriges ryktbaraste predikanter och kan
nästan anses såsom grundläggaren af en egen
homiletisk skola, som fortfor, tills nationens smak
förändrades genom Lehnbergs predikosätt. P.
utgaf bl. a. Nattvardsförhör, 1759. Efter hans
handskrifter utgafs, någon tid efter hans död, en
huspostilla under titel: Kristliga betraktelser
öfver de årliga sön- och högtidsdagars evangelier
1764–68.
Gift 1752 med Ulrika Elisabet von Hauswolff.
2. Pettersson, Abraham Zacharias, homilet.
Född i Karlshamn d. 17 nov.
1792; den föreg. sonson. Föräldrar:
stadssekreteraren Abraham
Pettersson och Ingrid
Margareta Steenhoff.
Student i Lund 1808, blef P. fil.
magister därstädes 1811 och ingick
fyra år därefter i det prästerliga
ståndet. Förordnad till domkyrkoadjunkt
och docent i teologiska fakulteten 1817,
innehade han den förra af dessa befattningar till
1820 och den senare till 1826, då han befordrades
till kyrkoherde i Landskrona pastorat
och kontraktsprost i Rönnebergs härad. Riksdagsman
vid det långa riksmötet 1828–30, gjorde
han sig så fördelaktigt känd af hufvudstadens
invånare, att han det sistnämnda året kallades
till kyrkoherde i Jakobs och Johannes’ församlingar
och 1831 erhöll teologie doktorsvärdigheten.
1834 insattes han som fullmäktig i riksgäldskontoret.
Vid riksdagen 1834–35 invaldes
han af Stockholms prästerskap till ledamot af
prästeståndet och insattes som bankofullmäktig, i
hvilken befattning han genom nya val oafbrutet
bibehölls till sin död. Efter C. P. Hagbergs
död 1843 utnämnd till pastor primarius i Stockholm,
verkade han i detta kall under hela sin
återstående lifstid och afled vid Drottningholm
d. 16 aug. 1857.
Såsom andlig talare var P.
af sin tid högt uppburen, och utom ärkebiskop
Wallin torde ingen präst i hufvudstaden varit så
anlitad om likpredikningar och minnestal som
han. Af sådana utgaf han också många af trycket,
alla vittnande om en utomordentlig lätthet
att författa och att återgifva den bortgångnes
bild.
Gift 1819 med Agneta Kristina Rothstein.
Pettersson, Anna, se Norrie.
Pettersson, Carl Anton, sjömilitär, skriftställare.
Född d. 8 febr. 1818 i
Karlskrona. Föräldrar: löjtnanten
och skeppsbyggmästaren Carl
Daniel Pettersson och Antoinette
Sofie Fürst.
Redan från barnaåren riktades P:s studier
åt sjömansyrket. Med grundliga
kunskaper, särskildt i astronomien,
utnämndes han 1838 till sekundlöjtnant
vid flottan och genomgick 1843–46, Mariebergs
högre artilleriläroverk. P., hvilken 1858 som kaptenlöjtnant
tog afsked ur krigstjänsten, hade 1847
fått anställning som lärare vid navigationsskolan i
Göteborg och öfvertog 1855 en liknande befattning
i Stockholm. Man fann här snart, att ett så
rikt mått af kunskaper kunde och borde komma
hela landet till godo. Jämte det han fortfarande
kvarstannade såsom ordinarie lärare vid Stockholms
navigationsskola, förordnades han därför
1858 att vara inspektör för alla navigationsskolor
i Sverige, ett förtroende som han rättfärdigade
på samma utmärkta sätt, som vid allt hvad
som lades i hans händer, och äfven bibehöll till
sin död. Med förvånande lätthet att arbeta ägnade
han sig därjämte åt en mängd vetenskapliga
arbeten, som stodo i närmare eller fjärmare
gemenskap med hans tjänstebefattningar; utgaf
flera goda läroböcker såsom: Lärobok i navigationskonsten,
1853; Praktisk afhandling i styrmanskonsten,
1854; Lärobok i trigonometriens
elementer 1857 m. m., anställde magnetiska deklinationsmätningar
vid Sveriges hafskuster samt
sysselsatte sig alla somrar de sista åren af sin
lefnad med mätningar, observationer och geografiska
forskningar i Sveriges lappmarker. En
frukt af dessa var, bland många andra, det vackra
planschverket Lappland dess natur och folk,
hvartill han själf gjort originalteckningarna och
som utgafs efter hans död 1864–66. Denna inträffade
i Stockholm d. 23 juni 1863. P. var i
besittning af ett rent af förvånande matematiskt
minne.
Led. af Krigsvetenskapsakad. Vet-och Vitt.-samh. o. s. v.
Gift 1849 med Hilda Amanda Katarina Lundberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
