Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Pauli, Hanna - Paulinus, Laurentius, se Gothus - Paulinus, Petrus - Paulson, Johannes - 1. Pechlin, Johan Niklas - 2. Pechlin, Carl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Familjegrupp vid lampan. Fru P. är framför
allt figurmålare. »Det är en manlig klang i
hennes porträtt af Heidenstam, som i sin romantiska
fantastik så väl träffar originalets både inre
och yttre människa (Verner von Heidenstam
som Hans Alienus 1896), och hennes blåklädda,
ljushåriga lilla folkviseprinsessa vid Visby stadsmur
– Prinsessan i norska nationalgalleriet
1896 – visar ett drag af svenskhet under den
arkaiserande formen. Äfven inom landskapet har
denna konstnärinna frambragt saker af värde, såsom
hennes förträffliga Kungelf i aftonbelysning,
1897, ett ovanligt ståtligt landskapsmotiv. Högst
når hon dock i sina porträtt, och bland dessa
torde hennes förstående skildring af Ellen Keys
intelligenta drag 1899 visa hennes konst från
dess bästa sida.» Fru P. har vidare målat Ladugården
1888, Fürstenbergs galleri, Visby
stadsmur 1896, Herrgården 1898, porträtt af
generalkonsul J. W. Smitt, d:r Moritz Rubenson
1904, m. m.
Paulinus, Laurentius, se Gothus.
Paulinus, Petrus, präst. Född i Söderköping
1550. Föräldrar: smeden och borgmästaren därstädes
Påvel Pedersson – en bror till ärkebiskopen
Laurentius Petri Gothus – samt Karin Pedersdotter.
Efter slutade studier vid högskolan i Uppsala
reste P. utomlands och blef magister vid ett
jesuituniversitet i Tyskland. Hemkommen till
fäderneslandet, prästvigdes han af farbrodern, då
blifven ärkebiskop, och förordnades till rektor
vid skolan i Enköping. För sina papistiska
åsikter kallades han 1584 af Johan III till hofpredikant
och utnämndes till kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen
i Stockholm, hvarest han
uppträdde som liturgiens nitiske försvarare. Då
han härigenom mot sig uppväckte en storm
af ovilja, icke blott inom staden, utan hos hela
landets prästerskap, nödgades han lämna kyrkoherdebefattningen
1590 och blef, sedan hans
beskyddare konungen icke mera lefde, afsatt
från sitt prästämbete på mötet i Uppsala tre år
senare.
Han afled kort därefter på Munsö i
Mälaren 1593.
På riksarkivet förvaras tvenne
af honom till liturgiens försvar författade skrifter:
Confessio de Liturgia samt Undervisningen om
then Svenska messo. Han har dessutom författat
och utgifvit Een rätt christeligh undervijsning
om heela menniskones leffnadt härpå
jordene etc. 1590, samt Een böön til Jesum
vår nyårsgåfva 1592.
Paulson, Johannes, filolog. Född i Ekeberga,
Vällufs församling, Malmöhus
län, den 14 mars 1855. Föräldrar:
landtbrukaren Jöns Påhlsson
och Kirstin Nilsdotter.
Student i Lund 1877, fil. kand.
1880 och fil. lic. 1887 disputerade
P. s. å. för graden med
Studia Hesiodea I. De re metrica.
P. blef docent i klassisk filologi i Lund
1888 och utnämndes 1891 till professor i samma
ämne vid Göteborgs högskola, hvars rektor han
var 1893–99. Grundlig forskare har P. inom sitt
fack utvecklat liflig litterär verksamhet och bl. a.
utgifvit: Den grekiska teatern under det femte
århundradet f. Kr., 1894, Till frågan om Oidipussagans
ursprung, 1895, Symbolæ ad Chrysostomum
patrem I. De codice Lincopensi,
II. De libro Holmensi, Fragmentum vitæ
Sanctæ Catharinæ Alexandrinensis metricum
1892, Latinska skalder i urval, till skolans
tjänst (i förening med K. Wintzell) 1891–92,
Petri de Dacia vita Christinæ Stumbelensis
1896, Komedier af Aristophanes I 1901, II
1903, Lukrezstudien I, 1897, Minnestal hållna
i Göteborgs Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälle
å dess Högtidstidsdagar 1893–99.
Dessutom öfversättningar, metriska uppsatser i
Språk och Stil. m. m. Led. af Göteb. Vet.- och
Vitt.-samh.
Ogift.
1. Pechlin, Johan Niklas, läkare, lärd. Född
omkring 1640 i Leyden, där fadern Johannes Pechlinus
var pastor vid luterska församlingen.
Vid den tid, P. växte upp, stod Leyden redan i stort
anseende för det medicinsk-vetenskapliga lif, som
utmärkte dess högskola. P. valde därför läkarvägen,
promoverades 1667 till medicine doktor
och utnämndes 1673 till medicine professor i
Kiel. Antagen 1680 till lifmedikus hos hertig
Kristian Albert af Holstein-Gottorp, förordnades
han till hertigens bibliotekarie 1689 och blef
kort därefter assessor i Holstein-Gottorpska hofrätten,
med titel af hofråd. 1698 åtföljde han
hertig Fredrik till Sverige, hvarifrån han snart
återvände hem, men efterskrefs ånyo af prinsessan
Hedvig Sofia. Under denna sin vistelse
i Stockholm blef han illa sjuk samt påstod, att
de svenska läkarna sökt taga lifvet af honom
med sina vedervärdiga medikament.
1704 kallades han för tredje gången till Sverige såsom
guvernör för den unge prinsen Carl Fredrik,
upptogs där till medlem af Collegium medicum
men afled icke långt därefter i febr. 1706.
P. var en man af stor lärdom icke blott inom
sitt egentliga fack, läkarekonsten, utan äfven i
andra vetenskaper, samt har utgifvit både teologiska
och medicinska skrifter, bland hvilka
senare den märkvärdigaste torde vara hans Diatriba
de nigritudine Ethiopium.
Gift 1679 med Anna Dorotea Langelott.
2. Pechlin, Carl Fredrik, militär, politisk
partigängare. Född i Holstein
d. 8 augusti 1720; den föregåendes
sonson. Föräldrar: holsteinska
ministern vid svenska hofvet Johan
Pechlin, baron von Löwenbach,
och Grefvinnan Margareta
Amalia Floor.
Vid sex års ålder öfverflyttade P. med föräldrarna
till Sverige, där han, efter att en kort
tid ha studerat i Lund, 1733 inskrefs såsom
volontär vid fortifikationen. 1740 utnämndes
han till fänrik vid Adlerfelts regemente och befordrades
till löjtnant 1743. Han flyttades sedermera
från det ena regementet till det andra,
blef 1746 kapten vid Ruthensparres regemente,
1749 major vid grefve Spens’ regemente, där han
1750 blef öfverstlöjtnant samt 1751 öfverstlöjtnant
vid Kalmar regemente. S. å. naturaliserades
han såsom svensk adelsman. Under
pommerska kriget utmärkte han sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
