- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:622

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kullberg, Karl Anders af - Kullberg, Carl Anders - Kullberg, Victor - 1. Kulle, Nils Jakob - 2. Kulle, Axel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

François Rouel. Öfversättning af A. O. Hvem
var François Rouel, hvem A. O.? På dessa sina
frågor fick allmänheten svar först flera år efteråt,
då det uppdagades, att det hela var en talangfullt
utförd mystifikation af K. Död efter långvarigt
bröstlidande i Stockholm d. 29 juni 1857.


Kullberg, Carl Anders, skald, vitter öfversättare.
Född på Erikstorp, då tillhörande
Sköfde pastorat i Skara stift, d.
26 oktober 1815. Föräldrar:
kontraktsprosten Olof Kullberg och
Margareta Kristina Otter.

Efter att hafva genomgått Skara
läroverk, blef K. student i
Uppsala 1835 och sysselsatte sig
under en tioårig vistelse vid universitetet
hufvudsakligast med vittra studier, hvarpå han slog sig
ned i sin hembygd. Sedan han åren 1847 och
1848 blifvit för inlämnade täflingsskrifter af
Svenska akademien uppmärksammad med hennes
andra pris, framträdde han mera offentligt
genom sina år 1850 utgifna Dikter, samt Prins
Gustafs Drapa
(uppläst i Svenska akademien)
1853. I detta poetiska verk röjde sig en skald
af obestridlig begåfning, i besittning af en hög
och liflig fantasiens flykt, en slösande rikedom
på bilder och en icke vanlig förmåga af lätt och
smidig versbyggnad. Denna sistnämnda egenskap
liksom i allmänhet en betydande formtalang
framträdde icke minst i hans förträffliga
öfversättningar af renässansens och närmast föregående
tids italienska mästersångare. Af dessa
utkommo 1860 Tassos »Befriade Jerusalem» i 2
band (episoden »Armidas ö» belönad 1857 med
Svenska akademiens stora pris), 1865–70 Ariostos
»Den rasande Roland» i 4 bd och 1880 Petrarcas
»Canzoner, ballater och sestiner». För sina
förtjänster såsom öfversättare erhöll K. 1860 af
Svenska akademien Carl Johans pris, under det
Vetenskapsakademien 1865 och 1871 förlänade
honom Letterstedtska priset. 1865 inkallades
han att i Sv. akademien intaga den fåtölj, som
blifvit ledig efter B. E. Malmström.

Efter långvarig sjuklighet afled K. ogift i Sköfde d.
22 okt. 1897.


Kullberg, Victor, industriidkare. Född på
Gotland d. 13 aug. 1824.

Vid sexton års ålder antagen i lära
hos den skicklige kronometerfabrikanten
Söderberg i Visby,
åtföljde han denne vid hans flyttning
till Stockholm och stannade
hos honom till 1849. Hösten
nämnda år begaf han sig till
Köpenhamn, där han fick anställning hos den
om urmakerikonsten både praktiskt och litterärt
förtjänte Jürgensen. Ett år senare reste K. till
London, kronometriens hembygd, dit hans önskningar
alltifrån ungdomen fört honom, och tillbragte
här de tio första åren under träget arbete
i synnerhet med escapements (kronometergångar)
för så väl större (marin-) som mindre verk (fickur).
Under tiden gjorde hans stora skicklighet sig
alltmer gällande, och då han såsom egen vid
1862 års världsutställning i London förklarats
för »den bäste utan jämförelse», låg hans framtidsbana
öppen. Året därefter vann han observatoriets
i Greenwich första hederspris, en utmärkelse,
som äfven tillkom honom ett par
gånger senare, för att ej nämna alla prismedaljer
och hedersdiplom han fick mottaga vid den
ena utställningen efter den andra, och de hedersbevis
han erhöll från konstindustriella akademier
i Storbritannien, Frankrike och Schweiz.

Död i London d. 7 juli 1890.


1. Kulle, Nils Jakob, genremålare. Född i
Lund d. 6 juli 1838. Föräldrar:
bryggaren Ola Nilsson och Elna
Nilsdotter
.

Sedan K. 1855 kommit
i guldsmedslära, började han
hösten 1860 arbeta i sitt yrke i
Stockholm och vann därjämte
1864 inträde såsom elev vid Fria
konsternas akademi. Till konsten
drogs nu alltmer hans håg, och från 1867 ägnade
han sig uteslutande däråt. Sedan han 1870 afgått
från läroverket, ägnade han sin pensel åt genremåleriet.
Årligen idkade han studier i sin hembygd,
och i taflor, merendels i mindre format, framställde
han växlande bilder ur den skånska allmogens hemlif.
Till de mera bekanta af dessa äro att räkna
Hos kloka gumman 1875, den för Filadelfiautställningen
1876 utförda Brudstass, En samvetsfråga
s. å., Dagen efter gillet 1877, och Linskäktning
1883. Hvad som framförallt utmärkte
dessa bilder var, att de gåfvo intryck af ett
verkligen svenskt måleri. »De äro väl,» för att
citera G. Nordensvan, »hårdt och tungt utförda,
och i måleriskt hänseende står framställningen
ej särdeles högt, men det finns tillförlitlighet ej
blott i det rent etnografiska – i typer, i dräkter
och husgeråd – utan äfven i karaktären hos
det folk han skildrar utan spår af uppstyltning
eller uppsminkning, torrt men ärligt i första hand.»
K. blef 1882 kallad till agré af Konstakademien.
Han gjorde sig äfven på konstslöjdens område
synnerligen bemärkt och utöfvade en banbrytande
verksamhet i den textila konstens tjänst.
Död i Stockholm d. 5 april 1898.

Gift 1891
med Eva Amanda Elvira Hallberg.


2. Kulle, Axel, genremålare. Född i Lund
d. 22 mars 1846; den föreg.
bror.

Elev vid Konstakademien
1865, deltog han 1870
och 1871 i dess pristäflingar.
1873 lämnade han Stockholm
och begaf sig till Lund. Våren
1875 öfverflyttade han till
Düsseldorf och kvarstannade där
till 1880. Han åstadkom här åtskilliga förtjänstfulla
målningar i skolans stil, såsom Telegrammet
1876, Kyrkoråd på landet s. å. (i Nationalmuseum)
Underskriften 1879 och Rivalerna
s. å. Den sistnämnda taflan utmärkte sig i
synnerhet för en förträfflig karaktäristik af de
i handlingen ingående personerna. Sedan K. i
juli 1880 erhållit ett stipendium ur Dahlgrenska
fonden, begaf han sig till Paris och vistades där
till 1883. Här fick hans målningssätt en mera
summarisk anstrykning, men på samma gång
vann hans färg större klarhet och hans mest
genomarbetade tafla från denna tid är <i>Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0622.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free