Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kröningsvärd, Carl Gustaf - 1. Kullberg, Anders Carlsson af - 2. Kullberg, Karl Anders af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans hembygd Dalarna: Handlingar om
trolldomsväsendet i Dalarne 1668–1673 1821, ny
tillökad upplaga Blåkullefärderna, eller
handlingar o. s. v. 1845–49; Diplomatarium
Dalekarlicum, Urkunder rörande landskapet
Dalarne, 3 del. med suppl. 1842–53, första delen
utgifven tillsammans med J. Lidén; Flora
Dalekarlica, eller landskapet Dalarnes Phanerogamer
och Filices 1843; Samling af äldre författningar
och handlingar rörande Dalarne, I,
1844; Om vallagen för den nya
Nationalrepresentationen, lämpad till Stora Kopparbergs
län; Diplomatarium vestmanicum. Dessutom
har han utgifvit en samling sångstycken,
kallad Glaset och Lyran 1821; Sveriges rikes
grundlagar och deraf föranledda institutioner
1827; Harald Hårfagers afkomlingar på
Europas throner 1828; Nordiskt Sagobibliotek,
5 häften, 1834: Völsungarne, fornnordisk hjeltesaga,
m. m. I handskriftväg efterlämnade han
en stor samling genealogier och urkunder rörande
Västmanlands och Dalarnes äldre förhållanden.
Hans litterära arbeten tillskyndade honom ledamotskap
i flera vetenskapliga samfund i de skandinaviska
rikena.
Ogift.
1. Kullberg, Anders Carlsson af, biskop,
vitterhetsidkare. Född i Strö
församling af Malmöhus län d. 3
aug. 1771. Föräldrar:
kyrkoherden och teologie doktorn Carl
Kullberg och Johanna Wallstedt.
Fadern, afliden vid 66 års
ålder 1808, skildras såsom en af
Lunds stifts lärdaste och genom
fromhet mest framstående prästmän.
Själf af bondesläkt hade han tagit sig namn af
Kullen i Luggude härad.
K. blef student i Lund
1788 och magister ultimus vid promotionen 1793
samt aflade ej långt därefter examen till rättegångsverken.
1797 förordnades han till docent i
grekiska och österländska språken vid nämnda
universitet, men lämnade redan 1798 den
akademiska banan och ingick som e. o. kanslist i
justitierevisionen.
Det var en tradition från
tredje Gustafs tid, att man för att göra lycka
borde uppträda som vitter författare, och denna
väg valde K.
1799 inlämnade han och vann
i Svenska akademien priset för ett Poem till
Theaterns sånggudinnor. Samma utmärkelse
förnyades 1800 för ett skaldestycke: En blick
på mensklighetens missöden; 1802 för poemet
Ålderdomen, och 1805 för skaldestycket Den
husliga sällheten. När dessa pris hade gjort
den unge ämbetmannen bemärkt och gifvit fart
åt hans befordringar, hängde han nöjd sin lyra
på väggen. Han blef nu kort efter hvartannat:
protokollssekreterare i k. maj:ts kansli 1807,
var handsekreterare åt kronprinsen Carl August
1809–10, befordrades till expeditionssekreterare
1810, kansliråd 1812 samt var 1812–18 medlem
af tryckfrihetskommittéen och 1813–19 flera
gånger handhafvare af den hofkansleren åliggande
uppsikten öfver tryckfriheten. 1817 kallades han
att intaga A. G. Silfverstolpes fåtölj i Svenska
akademien och adlades året därefter med namnet
af Kullberg. 1820 blef han t. f. hofkansler med
säte och stämma i statsrådet samt 1826 ordinarie
statssekreterare i ecklesiastikexpeditionen. 1830
utnämndes han till biskop öfver Kalmar stift och
kyrkoherde i Ljungby prebendepastorat samt blef
s. å. teologie doktor. Död i Kalmar d. 6 maj
1851.
Ett omdöme öfver K:s verksamhet och
betydelse såsom vitter författare är så mycket
lättare, som han i företalet till sina Poetiska
Försök, 2 del. 1816, ärligt förnekat sig äga
någon »medfödd kallelse till skald». Hans
prisskrifter voro dock hvarken bättre eller sämre än
andra pristagares vid den tiden. De beredde
honom ett rum i vår litteraturhistoria, och han
återfinnes där såsom en af de sist kvarlefvande
af den äldre svenska vitterhetsskolan. I
afseende å hans litterära verksamhet kan för öfrigt
tilläggas, att han för k. teatern öfversatt tragedierna
»Oscar, Ossians son» af A. V. Arnault 1801,
och »Semiramis» af Voltaire 1802.
Gift 1812 med Johanna Lovisa Kruse.
2. Kullberg, Karl Anders af, författare. Född
i Stockholm d. 23 aug. 1813;
den föreg. son.
K. blef student
i Uppsala 1829, aflade 1838
examen till rättegångsverken och
innehade under den närmast följande
tiden några domareförordnanden.
K., som 1835 blifvit utnämnd
till kammarjunkare,
lämnade snart, om man undantager att han vid
riksdagarna hade befattning som notarie, allt arbete
i det offentligas tjänst för att följa sin kallelse
på författarebanan. I detta hänseende ägde han
ej blott anor utan en mer än vanlig begåfning,
i synnerhet i den lekande och eleganta
prosastilen. Hans penna ägnade sig därför bäst för
novellen och kåseriet, i hvilka konstarter han
efterlämnat arbeten af verklig fransk »abandon».
För att anföra några af de många med den välkända
signaturen »K. K–g» försedda arbeten,
hvilka utkommo 1833–56, nämna vi: Carl Gustaf
Wrangel, Romantisk skildring af trettioåriga
kriget 1835; Maximilian, eller en sammansvärjning
under Erik XIV:s regering 1834;
Gustaf den tredje och hans hof. Försök till
en karakters- och sedemålning från sista decenniet
af adertonde århundradet, 2 bd 1838–39,
hvilket arbete blifvit öfversatt på tyska;
Domaren 1842; Genremålningar af en
plankstrykare (anon.) 1842–43; Bref, anteckningar
och skizzer från utlandet, 2 del., 1844; En
sommar i Småland 1847; Samlade smärre
berättelser och skizzer, 3 bd, 1847–48; ett par
teaterpjäser: Svenskarna i Neapel 1836 och Det
otroliga eller svartsjuka botad genom inqvartering
1845, m. m.
1830 vann K. i Svenska
akademien det mindre priset för ett skaldestycke
Leopold, tryckt i tidningen »Freja», hvilken
tidning han redigerade från 1836. Utom nämnda
stycke har K. i bunden stil utgifvit Den sista
menniskan, skaldestycke, 1843; Stycken på vers
1847; strövers i kalendrar, m. m. 1847 utkom
ett arbete, soma väckte intresse såsom innefattande
en utländings intryck från ett besök i den
svenska hufvudstaden. Det bar titeln: Minnen
från en vistelse i Stockholm åren 1844–45 af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
