- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:623

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kulle, Axel - 3. Kulle, Sven Servatius - Kurck - 1. Kurck, Jöns Knutsson - 2. Kurck, Axel Jönsson - 3. Kurck, Jöns Knutsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förlorade sonen</i> – ämnet framställdt i modern dräkt
– hvilken tafla var utställd på Parissalongen
1883. Han återvände s. å. hem och har sedan
dess lämnat flera folklifsbilder, däribland
Killespelarne, Strykerska, Båtbyggarne, m. fl., i hvilka
hans blick för det humoristiska hos sydsvenska
bönder och kustbor fått ett lyckadt uttryck. K.,
som 1887 blef ledamot af Konstakademien, är
sedan 1891 lärare i antikritning vid dess läroverk.

Ogift.


3. Kulle, Sven Servatius, medaljgravör. Född
i Lund d. 13 maj 1860; den
föregåendes bror.

Efter att
1876–87 ha varit elev vid
Tekniska skolan i Stockholm
och af professor A. Lindberg, begaf
han sig till Paris, där han
till 1892 utbildade sig under
ledning af Paulin Tasset och
Gauthier. K. har utfört en mängd arbeten i
sin konstart, bland hvilka må nämnas Genoveva
1890, Ars longa, vita breris 1892, Sport
vélocipédique
1893, Vinutställningen i Bordeaux
1895, Société Philomatique de Bordeaux fondée
1875 äfvensom porträttmedaljongerna A. le
Grand ainé
1895 samt Herr och fru Fürstenberg.
Särskildt såsom myntgravör har han haft
beställningar från flera håll såsom Monaco,
Abessinien, Guatemala, franska kolonierna.

Gift med Sofi Charlotte Carlsson.


Kurck. Två adliga ätter med detta namn äro
kända i Sveriges häfder. Den äldre, som af
ålder var bosatt i Finland, utdog på manssidan
1522 med biskopen i Åbo Arvid K. Denne
följde med deltagande Gustaf Vasa i hans företag
att befria de svensk-finska bygderna från
Kristian II:s tyranniska ok. Äfven i verk och
gärning, om än i hemlighet, understödde han i
Finland Gustafs sak. Då han emellertid insåg,
att Kristian ej af hans förställda vänskapsbetygelser
för honom låtit sig föras bakom
ljuset, fruktade han för konungens hämnd och
ville fly till Sverige. Därvid inträffade, att
det fartyg, på hvilket han befann sig, förliste
i trakten af Öregrund, hvarvid biskopen och
alla hans följeslagare drunknade d. 23 maj
1522. Den yngre ätten Kurck, till hvilken den
äldres gods öfvergingo, härstammar från en
halfsyster till den drunknade biskopen vid
namn Elin och en småländsk frälseman, Knut
Eriksson
. Denne, som skref sig till Laukko,
den äldre ättens stamgods, var en af Gustaf I:s
väl betrodde män, som till sist innehade befattningen
som lagman öfver hela norra Finland
samt afled 1538. Hans son var Jöns Knutsson
(se nedan K. 1) och med dennes sonson Jöns
Knutsson K.
(se nedan K. 3), hvilken upphöjdes
i friherrligt stånd, blef ätten introducerad på
riddarhuset. En gren (se K. 6) erhöll 1797 greflig
värdighet utan att för densamma taga introduktion
och är nu utslocknad. Däremot fortlefver
ännu den friherrliga ätten.


1. Kurck, Jöns Knutsson, slottslofven. Född
1503. Föräldrar: lagmannen Knut Eriksson och
Elin Kurck.

Jöns Knutsson förekommer i
tidens handlingar första gången 1530, då han
nämnes såsom befallningsman öfver
Tavastland. Efter fadern,
som vid samma tid lär aflidit,
förordnades han till lagman i
Österbotten och Satakunda och
inkallades 1523 af Gustaf I i
rådet. 1542 utnämndes han af
konungen till slottslofven på
Stockholms slott, med skyldighet att hafva uppsikt
öfver staden, och befordrades sedermera till
häradshöfding i Kumo i Finland. Död före 1586.

Gift 1: 1531 med Elin Grabbe och 2: 1535
med Ingeborg Tott.


2. Kurck, Axel Jönsson, krigsöfverste; den
föregåendes son i andra giftet.

K. var 1583 ryttmästare »för
finska adeln» (Adelsfanan), och
blef 1587 domare i Öfre
Satakunda och 1590 i Vehmo. Under
det s. k. klubbekriget 1596–97,
eller den resning, som af
bönderna i norra Finland, därtill
eggade af hertig Carl, företogs 1596–97 med
anledning af det förtryck, de ledo under ståthållaren
Klas Fleming, Sigismunds trogne anhängare,
undvek K. till en början att sluta sig till
någondera af motståndarne. Men då bönderna
inföllo på hans ämbetsområde, samlade han en
truppstyrka och slog i grund en hop af dem,
som framträngt i närheten af hans gård, Anoila
i Ulfsby socken. Efter Klas Flemings död 1597
trädde K. bestämdare på de konungatrognes
sida. 1598, efter Sigismunds återkomst från sitt
misslyckade härnadståg till Sverige, blef K. af
konungen utnämnd till krigsöfverste i Finland.
Öfver honom stod dock Arvid Stålarm såsom
högste styresman i landet. Då hertig Carl 1599
landsteg i Finland, för att med härsmakt bringa
finnarna till undergifvenhet, mötte K. honom
med sitt rytteri, men blef slagen d. 29 aug.
1599 i S:t Mårtens socken och innesluten i Viborg.
Tillfångatagen, undslapp han väl Åbo blodbad,
men fördes jämte Arvid Stålarm till Linköping
för att underkastas rannsakning tillsammans
med de fängslade riksråden. K. och Stålarm
dömdes till döden, utfördes till afrättsplatsen
och måste åse de andras afrättning, men benådades
och insattes i fängelse på Gripsholm. I
västra tornet eller det s. k. klocktornet i detta
slott, finnes ännu i behåll ett rum, kalladt fatburen,
i hvilket under hvalfvet med rödkrita står
skrifvet: »Anno 1600 den 3 April blefvo vi här
insatta. Tro Gud i alla ting Arvid Ericsson till
Lindö och Peitz; Gud vet min lycka Axel Kurck
till Anoila. Vi hafva setat här för vår trohet
och lidit för våra synder. Kommo här ut den
– –». Båda blefvo 1602 försatta i frihet på
förbön af finska ridderskapet, och K. förordnades
1604 till general-krigsöfverste för finska krigsfolket.

1617 var han en af svenska legaterna
vid freden i Stolbova.

Död d. 30 maj 1630
och begrafven i Ulfsby kyrka.

Gift 1: med
Karin Boije och 2: med Kerstin Leyon.


3. Kurck, Jöns Knutsson, riksråd. Född 1590;
den föreg. brorson och son af häradshöfdingen
Knut Jönsson Kurck och Britta Gylta.

K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0623.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free