Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjorter, Olof Petrus - 1. Hjortsberg, Lars - 2. Hjortsberg, Hedvig Katarina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
polhöjd. Med sin förman, prof. Celsius, lefde
han i den bästa vetenskapliga sämja och blef
till slut hans svåger. 1746 befordrades H. till
astronomie observator och dog i Uppsala d. 25
april 1750.
H:s efterlämnade skrifter bestå
af: Almanachor för åren 1734–48; Astronomisk
kalender för 1739, 1740, 1748; Sjökalender
för år 1750; Meteorologiska observationer
sedan 1740, införda i Vet.-akad:s Handl.
Led. af Vet-akad.
Gift 1742 med Sara Märta Celsius.
1. Hjortsberg, Lars, »Sveriges störste skådespelare».
Född i Stockholm d.
22 nov. 1772. Föräldrar: Lars
Hjortsberg, som var stenhuggare
och appareljör vid k. slottet, och
Maria Lovisa Schützer.
Om H:s första sammanträffande med
sin beskyddare Gustaf III berättas
följande. Då den nya bron
mellan fastlandet och Lofön invigdes, hade Gustaf
III efter slutade festligheter stannat kvar
vid ena broändan, för att taga arbetet i betraktande.
Då nalkades en liten båt, rodd af en
gosse, klädd som afrikan, och landade vid stället,
där konungen stod. Den lille roddaren hoppade
i land, framträdde frimodigt, böjde ett knä
för monarken och uppläste några verser, i hvilka
han tillkännagaf, huru ryktet fört kung Gustafs
namn ända till Nilen och att gossen själf vore
som ambassadör från en där boende furste skickad
till svenska hofvet. Han slutade sitt tal
med bönen, att Sveriges beskyddare äfven ville
beskydda den lilla Ali. Uppträdet var fullkomligt
i Gustafs smak. Han smålog, lade vänligt
sin hand på piltens hufvud och lofvade att blifva
lilla Alis beskyddare.
Vid sex års ålder insattes
H. som elev vid k. operan. Här tilläts
honom att emellanåt uppträda i mindre barnroller,
såsom Joas i »Athalie», då han vanligen
erhöll någon liten lön till uppmuntran. Vid
elfva års ålder sattes han i pension hos konsertmästaren
Müller, af hvars fru, den förträffliga
skådespelerskan och sångerskan Carolina Fredrika
Müller, född Halle, H. egentligen fick sin första
och mer grundliga undervisning i scenens yrke.
En ännu djupare insikt i konstens fordringar
fick han otvifvelaktigt, då han vid fjorton års
ålder anställdes vid den franska teatertrupp,
som då gaf föreställningar i hufvudstaden under
ledning af den berömde Monvel.
Då Gustaf III själf tog en närmare hand om den af
Ristell inrättade K. Svenska Dramatiska teatern,
vid hvilken H. då var anställd, hade han den
lyckan att af konungen bli närmare känd och
anställd i hans enskilda tjänst som »garçon bleu»
(ett slags ofrälse page eller kammartjänare). I
denna egenskap fick han åtfölja konungen så
väl i blodiga strider, som på lustfärder och
längre resor, bevistade slaget vid Svensksund,
betjänade konungen under resorna till Aachen
och Spaa, tjänstgjorde hemma och borta som
lektör och hade uppsikten af biblioteket vid
Haga.
Under allt detta fortsatte H. sin
teatertjänst, blef 1798 ordningsman vid Dramatiska
teatern, 1810 styresman vid teatrarna och
hugnades 1811 med hofsekreterares titel. 1812
lämnade han sin tjänst, men återtog 1816 ordningsmannaskapet
för dramatiska scenen, från
hvilket han 1828 begärde och erhöll afsked.
Han fortsatte sedan sin tjänst som aktör till
1834, då han vid teaterns nya organisation utnämndes
till andre departementschef och ledamot
af direktionen. 1836 erhöll han på egen
begäran afsked äfven från sistnämnda befattning
och undfick k. fullmakt såsom hofintendent.
1823 erhöll han Sv. akademiens stora guldmedalj.
Sista gången H., visade sig på scenen var vid
sin sonhustru Fanny Hjortsbergs recett d. 27
dec. 1842.
Död i Nyköping d. 8 juli 1843.
Ur många synpunkter torde H. ha varit den
störste skådespelare, som Sverige ägt. Inom
hvarje gren af den sceniska konsten, minst likväl
i den egentliga tragedien, var han den oefterhärmlige,
fulländade mästaren, publikens utkorade
gunstling: lysande och hänförande i »skådespelet»,
sprittande af humor i komedien, utvecklade
han samma genomförda mästerskap i
framställningen af hvardagslifvets husliga scener
som i den uppsluppna farsen.
Mångsidigheten af hans konstnärsskap framställer sig genast vid
en blick på hans skiftande repertoar: från hufvudrollen
i tragedien »Mahomet» till marktschrejern
i »Tillfället gör tjufven»; från Schewa
i »Juden» till de Germany i »Trettio år af en
spelares lefnad»; baron Hartley i »Eugenie;
Jean Calas i dramen af samma namn; kung
Fredrik II i »De bägge kammarpagerna»; Orgon
i »Tartuffe»; Vinberg i »Bildhuggaren»; Belaccueil
i »Fästningen i Boston»; Polycarpus i »Kronofogdarne»;
kapten Puff; skräddaren Nadel i
»Den förmente prinsen»; invaliden Briquet i
»Den nya Garnisonen» jämte otaliga andra roller,
i hvilka han skördade de mest lysande triumfer.
Både på kungliga och nya teatern firades
minnesfester öfver den bortgångne konstnären.
Inkomsten af den förstnämnda användes till uppförande
af ett monument på hans graf i Nyköping
och behållningen af den senare till präglandet
af en medalj till hans minne. Äfven på
hundrade årsdagen af hans födelse (d. 22 nov.
1872) gafs på k. teatern en fest, som återkallade
minnet af »Sveriges störste skådespelare».
Gift 1795 Sofia Katarina di Dosmo.
2. Hjortsberg, Hedvig Katarina, dansös.
Född d. 15 juni 1777; den föregåendes
syster.
Hon antogs
nio år gammal till elev vid. k.
teatern och utbildade sig hufvudsakligen
under Gallodier till
svenska scenens utmärktaste dansös
på sin tid. »C’était une
taille de nymphe, pétrie de grâces;
c’était Terpsichore soulevée par les Zéphirs»,
yttrar en af hennes samtida. 1791 fästes hon
vid k. teatern såsom premierdansös och bibehöll
denna plats till 1806.
År 1804 ingick hon
äktenskap med grosshandlaren i Stockholm Erik
Samuel Koërsner, som afled nio månader efter
bröllopet, hvarefter hon 1811 trädde i nytt gifte
med bergmästaren Abraham Hülphers.
Hon afled i Västerås d. 3 okt. 1867.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
