Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hirsch, Abraham - Hisinger - 1. Hisinger, Johan - 2. Hisinger, Vilhelm - Hjelm, Peter Jakob - Hjort, Hans, se Cervinus - Hjorter, Olof Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgifva större inhemska musikverk, hvilka eljes,
af brist på afnämare, skulle förblifva otryckta.
En annan institution, hvars tillvaro och utveckling
äfven delvis måste tillskrifvas hans outtröttliga
verksamhet, är den »Pensionsinrättning för
bok- och musikhandlare samt deras änkor och
barn», hvilken, stiftad 1853, redan 1873 kunde
utlämna de första pensionerna.
H., som äfven
var en af stiftarne af Svenska bokförläggareföreningen,
afled i Stockholm d. 23 febr. 1900.
Gift med Pauline Meyerson.
Hisinger. Släkten härstammar ifrån och har
sitt namn af ön Hisingen i Bohuslänska skärgården.
Stamfadern, Olof Hising, tjänade sig
upp i Erik XIV:s krig från simpel soldat till
löjtnant och förordnades af Johan III till befallningsman
på Ulfvesund, det n. v. Kungsör.
1. Hisinger, Johan, ämbetsman. Född i
Stockholm d. 31 jan. 1727; son
af bruksägaren Mikael Hising
och Margareta Frodbom.
H. ingick tjuguårig som auskultant
i bergskollegium, från hvilket
ämbetsverk han 1758 tog afsked
med titel af assessor. Han nedsatte
sig därefter på sin egendom
Fagervik i Nyland och ägnade sig åt vården
af sina bruksegendomar. Verksam och kunskapsrik,
bidrog han nitiskt till en mängd grufvors
och malmstrecks bearbetande och har i allmänhet
stor förtjänst af bergshandteringen i
Finland.
1770 adlades han med namnet
Hisinger och erhöll 1778 titel af bergsråd.
Död den 19 maj 1790.
Gift 1: 1756 med
Magdalena Katarina Wittfoth och 2: 1783 med
Johanna Elisabeth Krook.
2. Hisinger, Vilhelm, kemist, fysiker, mineralog.
Född d. 23 dec. 1766;
den föregåendes brorson, och son
af bruksägaren Vilhelm Hising
och Barbara Katarina Fabrin.
Efter idkade studier lät H.
1786 inskrifva sig i bergskollegium,
men nedsatte sig inom
kort på sina fäderneärfda bruksegendomar
Skinnskatteberg och Baggå i Västmanland
och ägnade sig åt en omfattande bruksrörelse.
Vid sidan af sin ekonomiska verksamhet
sysselsatte han sig flitigt med vetenskapliga
studier. I synnerhet voro kemi, geologi, mineralogi
och botanik föremål för hans forskningar,
och han har i hvar och en af dessa vetenskapsgrenar
gjort upptäckter och lämnat värderade
arbeten. Hans vetenskapliga nit belönades ock
med ledamotskapet i Vetenskaps- och Landtbruksakademierna
samt en mängd utländska
lärda samfund.
Af hans skrifter må nämnas:
Samling till en Minerographie öfver Sverige
1790; Samling till en Mineralogisk Geographie
öfver Sverige 1808; Afhandlingar i Physik,
Chemie och Mineralogie (tills. med Berzelius,
1806–18): Anteckningar i Physik och Geognosie,
under resor i Sverige och Norge 1819–39;
Lethæa Suecica seu Petrificata Sueciæ iconibus
et characteribus illustrata (1837–41); Profiler
och Tabeller öfver de förnämsta bergshöjder,
sjöars och strömmars höjd öfver hafsytan i
Sverige och Norge 1827; Handbok för Mineraloger
under resor i Sverige 1843; Geognostisk
karta öfver mellersta och södra delarna af
Sverige; samt flera uppsatser i Vet.-akad:s Handl.
H. erhöll 1784 adlig värdighet och 1859 lät
Vetensk. Akad. slå en medalj öfver honom. Död
på sin egendom Skinskatteberg den 28 juni
1852.
Gift 1788 med friherrinnan Anna Märta
Eleonora Taube.
Hjelm, Peter Jakob, kemist. Född d. 2 okt.
1746. Föräldrar: kyrkoherden i Göteryd af Vexiö
stift Erik Hjelm och Cecilia Gistrén.
H. blef
student i Uppsala 1763 och disputerade där för
filosofiska graden, ehuru han aldrig blef magister.
Anställd som auskultant i bergskollegium 1774,
utnämndes han 1782 till proberare vid myntet
och förordnades 1794 till myntguardien och
föreståndare för bergskollegii kemiska laboratorium.
Död i Stockholm d. 7 okt 1813.
H. berömmes icke blott som nitisk och verksam
ämbetsman, utan äfven som utmärkt vetenskapsidkare.
Om hans förtjänster i sistnämnda hänseende
vittna hans i Vet.-akad:s Handl. införda,
förträffliga afhandlingar, bland hvilka den om
hans upptäckt att ur molybdensyran reducera
molybdenmetallen förtjänar att ihågkommas.
Hjort, Hans, se Cervinus.
Hjorter, Olof Petrus, astronom. Född i
Jämtland 1696. Föräldrar: auditören Per Hjorter
och Margareta Gestrin.
I H:s barndom gjorde
en månförmörkelse så lifligt intryck på hans
sinne, att han med tillhjälp af en timsten begynte
anställa små observationer och tidigt lärde sig
de förnämsta stjärnornas namn och ställning.
Både i Hernösand och Uppsala väckte han lärarnes
uppmärksamhet för sitt intresse för astronomiska
studier och vann på det senare stället
i prof. Elvius en välvillig hjälpare och vän.
Olyckligtvis för H. dog snart hans morfader,
prosten Gestrin, som dittills varit hans beskyddare,
hvarför H., för att kunna lefva, måste
skiljas vid universitetet och antaga plats som
lärare i enskilda hus. Han fortfor det oaktadt
med sina astronomiska observationer, mest med
instrument, som han själf förfärdigat. Men då
han fann att dessa ej lämnade de noggranna
resultat, han önskade, sökte han tillfälle att
komma utrikes och vid främmande lärosäten
pröfva sin lycka. Detta lyckades honom 1723,
då han, antagen till informator hos De Geer på
Finspång, fick medfölja ett af dennes fartyg till
Holland. Här uppehöll han sig i fyra år i
Utrecht, omfattades med mycken välvilja af
astronomen Musschenbroek och fick biträda denne
vid hans observationer på det nyligen byggda
observatoriet. Slutligen 1732 vid trettiosex års
ålder såg sig H. i tillfälle att återvända till
Uppsala, där han genast och utan ansökning
förordnades till astronomie docens. Här gjorde
han, i den mån han hann förskaffa sig fullständigare
instrument, en mängd intressanta observationer,
såsom på den 1733 ensamt i Sverige
förekommande totala solförmörkelsen och på
1744 års komet, hvilken H. var den förste i
Europa som observerade, hvarjämte han hvarje
år ifrån 1739 reste omkring i rikets mellersta
landskap, för att upptaga de förnämsta orternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
