Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Fleming, Lars - 8. Fleming, Göran - 9. Fleming, Klas - 10. Fleming, Otto - 11. Fleming, Klas Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholms län, hvartill Uppsala län lades
1654. Sistnämnda år på egen begäran förordnad
till landshöfding öfver Dorptska kretsen,
försvarade han 1656 med en obetydlig besättning
Dorpt i tio veckor mot de öfverlägsna
ryssarna, hvarefter han utnämndes till öfverkrigskammarpresident
vid svenska armén, hvilket ämbete
han förestod både under polska och danska
krigen.
1665 utnämnd till president i Dorpts
hofrätt, upphöjdes han 1668 till riksråd och blef
året därpå kansler för universitetet i Pernau.
F. blef 1676 som rikskammarråd förordnad att
biträda riksskattmästaren Sten Bjelke vid kammarkollegii
förvaltning. 1680 utnämndes han till
lagman i södra Finland. Under sista åren af
sin lefnad var F. för sin svaga hälsa frikallad
från alla tjänstebefattningar och bevistade rådets
sammanträden, blott då hans krafter tilläto det.
Död i Stockholm den 9 mars 1699.
Gift 1653 med Anna Natt och Dag.
8. Fleming, Göran, riksråd, diplomat. Född
d. 29 okt. 1628; den föregåendes broder. 1660
utnämnd till riksråd och rikskammarråd, skickades
F. 1666 till England för att åstadkomma en
närmare förening med Sverige och medla i kriget
mellan England och Holland. Dessa underhandlingar
ledde till freden i Breda 1667, och en kort
tid efter dess afslutande afled F. i Breda d. 27
sept. 1667.
Gift 1656 med friherrinnan Sigrid
Gyllenstierna.
9. Fleming, Klas, kungligt råd, reduktionens
förkämpe. Född i Stockholm d.
15 febr. 1649; den föregåendes
brorson och son till F. 6.
I likhet med de flesta manliga medlemmar
af de stora släkterna vid
denna tid, erhöll F. en till hälften
civil och till hälften militärisk
uppfostran. Efter studier vid
Åbo universitet och en vidsträckt studieresa
genom Europa, hade han ömsom auskulterat i
Svea hofrätt, gjort fälttåg i fransk tjänst och
varit fäst vid svenska beskickningen i Paris och
Köln, när han 1675 förordnades till ledamot i
den kommission, som skulle undersöka förmyndareregeringens
förvaltning.
1677 förordnades
han att vara kansliråd och blef 1678 öfverste
för ett finskt kavalleriregemente. 1680 blef
han landshöfding i Närike och Värmland samt
president i reduktions- och likvidationskommissionerna.
1680 års riksdag, då F. var landtmarskalk,
bildar nämligen en vändpunkt i hans
bana. Med fäderneärfda sympatier för reduktionen
var han mer än villig att befrämja konungens
planer i detta afseende och den makt,
han behöfde för att sätta sina planer igenom, och
förfor som landtmarskalk ganska godtyckligt.
För att afvända oviljan mot konungens person,
var F. angelägen att förslag i dylik riktning
skulle komma ifrån ständerna själfva, hvilket ock
som bekant inträffade, men han har med egen
hand rättat utkastet till det förslag, som ligger
till hand för 1680 års riksdagsbeslut. Konungen
belönade ock 1681 hans trohet med plats i rådet
och presidentskapet i kammar- och kommerskollegierna.
På dessa poster tryckte F. under
de följande åren mer än någon annan sin prägel
å styrelsens åtgärder, utvecklande en arbetsförmåga,
som syntes räcka till allt. 1683 uppdrogs
åt F. att hafva öfverinseende äfven öfver gamla
reduktionskollegium och 1684 öfvertog han efter
Sten Bielkes död äfven ledningen öfver rikets
kammarverk samt förordnades 1684 till kansler
för Lunds universitet. Men öfveransträngning
bräckte så småningom hans krafter, i all synnerhet
som hans sinnesstämning nedtrycktes af de
många bittra anfall, för hvilka han blef föremål.
Under en badkur i Aachen afled F. d. 31 juli
1685.
F. var en af de sällsynta män, som
helt uppgå i ett oegennyttigt sträfvande för de
saker, som lagts i deras händer, utan tanke på
egen vinning. Boet var ock så fattigt, att Carl XI
fann sig föranlåten bereda änkan tvenne nådår
för mannens »oförtrutne, hulde och mycket
considerable tjänster».
Gift 1676 med friherrinnan
Anna Cruus. Barnen blefvo 1687, på
grund af faderns förtjänster, upphöjda i grefligt
stånd, men ingen af sönerna efterlämnade manliga
afkomlingar, och ättegrenen utslocknade 1729.
10. Fleming, Otto, riksråd. Född d. 20 dec.
1696; den föregåendes brorson.
Föräldrar: lagmannen, frih. Herman
Fleming och Katarina
Sack.
F. ingick till en början
å den militära banan, utnämndes
1717 till fänrik vid lifgardet,
avancerade 1740 till kapten och
1748 till öfverste i armén. S. å.
förordnades han till svenskt sändebud i Köpenhamn,
närmast på grund af de tjänster, han gjort
Hattpartiet vid 1746–47 års riksdag, då han
var ledamot af sekreta utskottet och mindre
sekreta deputationen samt vanhedrade sitt minne
genom att rösta för användande af tortyr i den
Blackwellska rättegången. Äfven följande riksdag,
1751–52, hedrades han med liknande uppdrag
och var uppförd å rådsförslag. 1755 nådde
han denna värdighet och tillstyrkte 1757 kriget
mot Preussen. I ekonomiska frågor synes F.
hyllat friare grundsatser än flertalet af sina politiska
meningsfränder och motsatte sig de skärpta
införselförbuden och försöken att »reglera kursen».
1765 blef han tillika med flertalet Hattar
i rådet aflägsnad från sitt ämbete, till hvilket
han vid Hattarnas seger 1769 återkallades. Det
vägrades emellertid honom nu återinträda i rådet
och F. afled å Sätuna i Uppland d. 24 nov. 1778.
Gift med Katarina Charlotta Gyllengrip.
11. Fleming, Klas Adolf, statsman, lärd.
Född på Lydinge gård i Uppland
d. 24 april 1771; den föregåendes
broders sonson. Föräldrar:
hofmarskalken frih. Johan
Casimir Fleming och grefvinnan
Florentina Henrietta
Hamilton.
Tidigt anställd
vid Gustaf IV Adolfs hof och
snart hedrad med monarkens personliga förtroende,
användes F. till åtskilliga ceremonibeskickningar
och åtföljde äfven Gustaf Adolf på hans
ryktbara friareresa till S:t Petersburg 1796. Då
öfverläggning här uppstod, huruvida konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
