Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Fleming, Erik - 5. Fleming, Klas - 6. Fleming, Herman - 7. Fleming, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergskollegium, företog han två år därefter en vetenskaplig
resa till bergverken i Tyskland, Holland, spanska
Nederländerna, England, Skotland och Frankrike
och befordrades efter sin hemkomst 1643 till
kommissarie i bergskollegium och rikets bergslag.
1651 utnämnd till landshöfding öfver Stora
Kopparbergs län och följande året till president
i generalbergsamtet och kammarråd, upphöjdes
han 1654 till friherre och blef året därefter
riksråd och kommissarie i reduktionskollegium.
Död på Riksten i Södermanland d. 19 april
1679.
I svenska bergshandteringens historia
intager Erik F. ett förtjänt rum såsom verksam
befordrare af bergslagens utveckling. Såsom enskild
man berömmes han för sin gudsfruktan,
rättskaffenhet och gifmildhet till kyrkor och
fattiga.
Gift 1: 1642 med Maria Eleonora
Soop och 2: 1653 med Kristina Cruus.
5. Fleming, Klas, riksråd, amiral. Född på
Villnäs i Finland 1592; kusin
till den föregåendes far. Föräldrar:
ståthållaren på Åbo Lars
Fleming och Anna Horn.
Sedan F. studerat vid flera utländska
lärosäten, ingick han
1612 i svensk tjänst och deltog
i kriget mot Ryssland, hvarunder
han befordrades till ryttmästare vid upplandsfanan.
Underamiral 1619, utnämndes han 1625
till riksråd, blef amiral och president i räknekammaren
1629, rikskammarråd 1630 samt lagman
först i Södermanland 1632 och sedan för
Söderfinne lagsaga i Finland 1634. Såsom president
i räknekammaren biträdde F. verksamt
pfalzgrefven Johan Casimir, som fått kammarverket
under sin styrelse, men hvilken saknade
bekantskap med landets språk, lagar och förhållanden.
Utsedd 1634 till öfverståthållare i
Stockholm, befordrade han stadens, i synnerhet
Norrmalms planering, anläggningen af gator,
fullbordandet af Jakobs kyrka, byggandet af
slussen, Stora barnhuset, repslagarebanan, m. m.
F. blef därjämte 1637 president i kommerskollegium.
Förordnad till biträde åt riksamiralen
Gyllenhjelm, inlade han samma nit och kraft
vid iståndsättandet af örlogsflottan och lyckades
så, att Gustaf Adolf inom kort kunde utlöpa
med trettio väl beväpnade fartyg till Dünas mynning
och eröfra Riga. År 1644 uppdrogs åt F.
själf befälet öfver den flotta, som till stor del
var hans verk, och hvilken han förde med samma
skicklighet, som han ådagalagt vid dess iståndsättande.
Efter sjöslaget vid Femern, då han
förlagt flottan i Kielbukten för att reparera,
träffades han d. 26 juli af en förflugen kula från
ett danskt batteri, just då han stod och tvättade
sig i amiralitetsskeppets kajuta. Tjänaren, som
höll handfatet, dödades och amiralen fick lårbenet
afskjutet, hvaraf han dog två timmar därefter,
sedan han förut utnämnt C. G. Wrangel
till sin efterträdare.
Klas F. är ett af Sveriges
vackraste minnen: han var redlig, oegennyttig,
klok, verksam och driftig. Få hafva också för
sitt fädernesland uträttat så mycket godt i alla
riktningar. Ehuru ständigt upptagen af sina
många kall, var han en flitig medlem i rådet,
där hans stämma alltid höjdes, då det gällde att
försvara sanning, billighet och fosterland.
Gift 1: 1618 med Anna Göransdotter Snackenborg
och 2: 1638 med friherrinnan Helena
Bielke, dotter af riksrådet Klas Bielke (se sid. 90).
6. Fleming, Herman, ämbetsman. Född på
Villnäs i Finland d. 17 sept. 1619; den föregåendes
son i första giftet.
Efter väl fullbordade
studier i Sverige, begaf sig F. 1640 på
utländska resor, hvarunder han mycket sysselsatte
sig med seglation och skeppsbyggeri. Vid danska
krigets utbrott återkallad af fadern för att ställa
sin arm och sina insikter till fäderneslandets förfogande,
utnämndes han 1644 till befälhafvare på
skeppet Regina, med hvilket han deltog i den sjöexpedition,
som kostade hans fader lifvet. Följande
året befordrad till amirallöjtnant, utnämndes han
1650 till riks- och amiralitetsråd samt förordnades
till öfverståthållare i Stockholm, hvilket ämbete
han förestod i tvenne år.
1651 friherre,
var han 1653–60 president i kammarkollegium
och 1654–57 generalguvernör öfver drottning
Kristinas underhållsländer. Under Carl X:s regering
var F. en inflytelserik personlighet. Då konungen
var frånvarande, var hans röst i rådet af mycken
vikt, och till stöd för densamma åberopade han
ofta sin enskilda kännedom om konungens vilja.
Han förordnades till ordförande och ledare af
fjärdepartsräfsten, till hvilken han allmänt ansågs
som upphofsman, och till hvars genomdrifvande
han i hemlighet skall hafva lämnat konungen
viktiga upplysningar. Som ordf. i reduktionskommissionen
tillsåg han ock att 1655 års beslut
noggrant tillämpades. Med sådana tänkesätt
var det tydligt, att F. skulle vara en för högadeln
mindre behaglig person. I Carl X:s testamente
var F. ock insatt i förmyndareregeringen
som riksskattmästare, men adeln lyckades vid riksdagen
1660 göra sin vilja gällande mot de ofrälse
stånden och få hans utnämning kullkastad. Med
hat och bitterhet i sinnet drog sig F. då tillbaka
och säges i ensamheten hafva uppgjort och meddelat
den sedan så beryktade Thegner en mängd
anvisningar, huru den blifvande reduktionen borde
verkställas.
1664 hade man i sinnet att lämna
honom ett slags upprättelse, genom att välja honom
till generalguvernör öfver Finland. Men
ännu var oviljan mot honom inom rådet så stor,
att den för sitt våldsamma lynne bekante C. M.
Lewenhaupt i stället utsågs till detta ämbete.
Då emellertid Lewenhaupt kort därefter afsade
sig detsamma, blef F. 1664 hans efterträdare, i
hvilken egenskap han fungerade till 1669. Med
redlig nitälskan för fäderneslandets bästa förenade
F. ett retligt lynne och ett frånstötande
sätt, som mången gång lade stötostenar i vägen
för honom. Död i Stockholm d. 28 sept. 1673.
Gift 1645 med Kristina Rosladin.
7. Fleming, Lars, krigare, ämbetsman.
Född d. 3 jan. 1621 å
Norrnäs i Uppland; den föregåendes
bror.
Återkommen från sina
utländska resor, utnämndes han
1649 till kammarherre, blef två år
därefter friherre och kammarråd
samt 1652 landshöfding öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
