Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Coyet, Gustaf Vilhelm - 4. Coyet, Sten - 5. Coyet, Henrik Gideon - 6. Coyet, Carl Fredrik - Cramær, Mauritz - Cramér, Johan Niklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de missnöjda norrmännen, på samma gång en
rysk flotta bemäktigade sig Färöarna, Island och
Grönland. Dessa länder skulle sedan öfverlämnas
till den med storfurstinnan Anna förmälde hertig
Carl Fredrik af Holstein, hvilken härigenom så
mycket lättare äfven skulle kunna vinna Sveriges
krona. Emellertid blef planen uppdagad i mars
1723. Juel dömdes till döden, halshöggs och
steglades och C. insattes för lifstiden på Köpenhamns
fästning, där han afled 1730.
Gift med Anna Hedvig Örnestedt.
4. Coyet, Sten, militär, riksdagstalare. Född
d. 22 okt. 1688; den föregåendes broder. Redan
1703 blef han musketerare vid öfverste Palmqvists
regemente och utnämndes 1705 till fänrik
vid Wismarska regementet, där han 1707 avancerade
till löjtnant. S. å. förflyttad till Jönköpings
infanteri, blef han därstädes kaptenlöjtnant
1708. Han deltog i slagen vid Holofzin
och Pultava, där han råkade i mångårig rysk
fångenskap, från hvilken först fredsslutet i Nystad
1721 befriade honom, då han tillika erhöll
afsked ur krigstjänsten med öfverstelöjtnants
värdighet.
Han spelade sedermera en ganska
bemärkt roll på riddarhuset vid riksdagarna
1738–51 som en af Hattarnes mest fanatiska
partimän. Sålunda syntes han i främsta ledet
vid mössrådets störtande 1739, då han hade plats
i sekreta deputationen, som hade till uppgift att
granska rådsprotokollen. Han yrkade då ej
allenast, att sex riksråd skulle afsättas, utan ock
att straffet för riksrådet Taubes räkning borde
skärpas för hans dotters skull (konung Fredriks
älskarinna), och att man »efter Abrahams exempel
borde utdrifva tjänstepigona med dess son».
Vid följande riksdag 1740–41, då han liksom
1746 och 1751 hade plats i sekreta utskottet
var han en af de häftigaste krigsifrarna, den
där under af bibelspråk späckadt ordsvall påyrkade
att »Abels blod» (Sinclairska mordet) borde
hämnas. Samtidigt visade han sig som en af
de mest förföljelselystna i de rättegångar, som
väcktes mot Gyllenstierna och Archenholtz. Vid
följande riksdag 1742–43 fingo Hattarne under
intrycket af sitt olyckliga finska krig vackert
stoppa pipan i säcken, men när de 1746–47
åter känt sig någorlunda trygga för efterräkningar
och gåfvo luft åt sitt partihat, syntes C. åter
i spetsen, såsom vid Sam. Åkerhielms störtande,
Springers tortyr m. m. Vid C. Björnbergs sida
(se sid. 103) framställde han nu det förhatliga
yrkandet, att blotta angifvelsen för förrädiska
stämplingar skulle vara tillräckligt skäl att häkta
personer.
C. som afled i Ljungby i Skåne d.
23 okt. 1755 var sedan 1717 gift med grefvinnan
Magdalena Sophia Horn af Rantzien,
dotter af riksrådet Henning Rudolf Horn (se
nedan.)
5. Coyet, Henrik Gideon, krigare. Född i
Stockholm d. 23 jan. 1725; den föregåendes halfkusins
son. Föräldrar: konduktören Carl Fredrik
Coyet och Maria Magdalena von Pröbsting.
Efter slutad lärokurs vid artilleriet, bevistade C.
som löjtnant fälttåget i Pommern 1757–59 och
som kapten vid marinkåren sjöaktionen i Frische
Haff 1760–61. Befordrad 1765 till major, utnämndes
han året före sin död till öfverstelöjtnant
vid Sveaborgseskadern. Under elfva år af
sin tjänstetid var C. anställd vid Sveaborgs fästningsbyggnad,
hvarför Ehrensvärd till C:s ära
lät benämna ett detacheradt verk vid Gustafssvärd
»Caponnieren Coyet».
Som politisk man tillhörde
C. Hattpartiet och särskildt Ehrensvärds
vänner, hvarför också vid 1765 års riksdag reduktionen
af arméns flottas kår drabbade honom
enskildt med förlusten af hans kompani. Död
på Sveaborg d. 4 dec. 1774.
Gift 1766 med Apollonia Kristina Gyllenhöök.
6. Coyet, Carl Fredrik, amiral. Född på
Stjernhult i Jönköpings län d.
30 dec. 1768; den föregåendes
son.
1780 befordrad till fänrik
vid flottan, genomgick C.
graderna vid flottan ända
till »öfverste», hvartill han utnämndes
1812. Såsom galérchef under ryska kriget 1788–90
deltog han i sjöstriderna vid Svensksund
och Fredrikshamn samt i reträtten ur Viborgska
viken, därunder han råkade i rysk fångenskap.
Tjänstgörande flaggadjutant hos befälhafvande
amiralen grefve Claes Wachtmeister
1794 samt generaladjutant vid flaggan hos befälhafvande
v. amiralen frih. R. Cederström 1809,
erhöll C. såsom sekundchef 1812 befälet vid
Stockholmseskadern med dess sjöartilleriregemente
och befordrades 1825 till chef för flottans
station i Stockholm. Vice amiral 1827, blef
han 1849 amiral och fyra år därefter serafimerriddare.
Död i Stockholm d. 23 jan. 1857.
Gift 1798 med Ulrika Eleonora Egerström.
Cramær, Mauritz, skriftställare, (hette egentligen
Palmlund, Johan Mauritz). Född i Visby
d. 9 april 1818. Föräldrar: föraren vid Jönköpings
regemente Bror Vilhelm Palmlund och
Anna Katarina Friberg. C. var en kvick författare,
som skref i Söndagsbladet, Figaro och
Aftonbladet, och hvilkens alster ofta väckte uppseende.
Lustspelen Fem hundra riksdaler banko
1846 och Symamsellerna, 1848, blefvo mycket
omtyckta, särskildt för sina kupletter. 1845 utkom
diktsamlingen Ljud och oljud. C. dog i
Stockholm d. 10 nov. 1848 och skildras som en
skygg och tillbakadragen person. Ett urval af C:s
skrifter utgafs 1885 af Birger Schöldström.
Gift 1: med Sofia Carolina . . . och 2: med
Charlotta Laurent.
Cramér, Johan Niklas, skriftställare. Född
d. 18 febr. 1812 i Visby. Föräldrar:
sjökaptenen och dykerikommissarien
Lars Cramér och
Dorotea Elisabet Stake.
Efter sex års studier vid Uppsala
universitet, där C. 1830 inskrefs
till student, promoverades han
till filosofie doktor och utnämndes
1837 till ord. apologist vid Visby lärdomsskola.
Kollega vid samma läroverk 1840, befordrades
han 1842 till rektor vid Visby förenade högre
lärdoms- och apologistskolor, från hvilken han tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
