Svenskt biografiskt handlexikon / I:128 (1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Brahe, Abraham - 6. Brahe, Per - 7. Brahe, Nils

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dalarna, med bibehållande af det honom redan
förut anförtrodda ståthållareskapet öfver Gefle
slott och Norrland. B. var 1607–22 Uppsala
akademis kanslär och blef 1614 bisittare i Svea
hofrätt. Mer än genom sina höga ämbeten har
han blifvit bekant som förf. till Abraham Brahes
Tidebok, ett slags dagboksanteckningar, hvilka
han började vid tjugufyra års ålder och fortsatte
till året före sin död. Såsom prof på stilen i
tideboken meddelas följande korta utdrag från
sista året hon fördes: »1629 d. 27 Jan. begärde
jag min förlossning, såsom ålderstegen man, det
K. Maj:t medgaf. – D. 17 Apr. fick jag bref
från P. Banér att jag skulle komma till Kongen
för några rådslags skull. – D. 22 Apr. Var i
Kongens förmak. Ville inte Kongen taga mig i
hand. – D. 23 Apr. var Kongen och allt rådet
tillhopa i rådkammaren. Var Kongen vred, etc.»
– För öfrigt beskrifves Abr. B. som »en kunnig
herre särdeles i Matematiken, dertill redlig,
arbetsam och tarflig, ansedd i och för sig själf;
men ännu mer genom sönerna.» Död d. 16 mars
1630. – Gift 1599 med friherrinnan Elsa Gyllenstierna,
dotter af riksdrotset Nils Gyllenstierna (se nedan).


6. Brahe, Per, d. y., riksdrots. Född på Rydboholm
i Roslagen d. 18 febr. 1602; den föregåendes son.
– Per Brahe den yngre, gemenligen kallad »gref Per»,
omfattade i ungdomen krigaryrket,
utmärkte sig vid flera tillfällen
för mod och skicklighet och var
en af Gustaf Adolfs käraste ungdomsvänner.
Vid mognare ålder fann han de
administrativa bestyren dock mera
öfverensstämmande med sitt lynne, hvarför han lämnade
krigarståndet och utnämndes 1630 till riksråd och
lagman öfver Västmanland, Bergslagen och Dalarna.
Axel Oxenstierna synes emellertid icke
gärna ha sett honom såsom medlem af regeringen,
hvarför han 1635 förordnades till generalguvernör
i Preussen och två år senare till samma befattning
i Finland. Detta viktiga ämbete förestod
han två särskilda gånger och inlade därunder de
odödliga förtjänster, som från menighetens sida,
och i dess enkla, men uttrycksfulla språk, tolkades
i det bekanta ordspråket: »Det var i grefvens
tid;» d. v. s. i en lycklig stund, under omständigheter,
hvilka medförde framgång och välsignelse,
liksom i grefve B:s dagar. Han genomreste det
vidsträckta, till en del öde, landet i
alla riktningar, ordnade dess angelägenheter,
försåg flera städer med skolor, Viborg med
gymnasium och Åbo med ett universitet, hvars
förste kanslär han själf blef 1646. Några år
därefter erhöll han Kajaneborg och Kajana
socken samt Kuopio och Idensalmi i förläning,
anlade där städerna Kajana, Kristinestad och
Brahestad, samt förbättrade på egen bekostnad
Kajaneborgs fästning. Återkommen till fäderneslandet,
anlade han i sitt grefskap staden Grenna,
uppbyggde Brahehus, förbättrade Visingsborg,
inrättade ett boktryckeri och gymnasium på
Visingsö, där han till underhåll för lärare och
lärjungar anslog flera hemmansräntor. Efter Gabriel
Oxenstiernas död utsedd till riksdrots 1641,
inträdde han också i förmyndarestyrelsen. Han
blef 1660 en af Carl XI:s förmyndare. I rådet
under Axel Oxenstiernas tid var B. ofta af olika
mening med rikskanslären, kanske emedan han
var mera utpräglad aristokrat än denne; men
B. var det af öfvertygelse och i detta ords
vackraste mening med blicken alltid i första
rummet fäst på fäderneslandets ära och fördelar.
Efter Carl Gustafs död satte sig B. med beslutsamhet
i spetsen för de män, som ur förmyndarestyrelsen
uteslöt den oregerlige hertig
Adolf Johan, trots denne varit gift med B:s
dotter. Lika oförfäradt motsatte han sig ock de
orimliga anspråk drottning Kristina vid samma
tid framställde. När de la Gardieska partiet
under förmyndarestyrelsen hade störtat rikshushållningen
i brist och oreda, var det B. som
föreslog och genomdref först den efterräkning,
som blef bekant under namn af Blå boken och
sedermera, den år 1669 uppgjorda, sparsammare
statsregleringen. Då Sverige och till och med
dess hufvudstad 1676 sväfvade i fara, var det
den sjuttiofyraårige gubben, som på det
berömligaste sätt trädde i spetsen för dem, hvilka med
beslutsamhet och själfuppoffring ville våga allt
för fäderneslandet. Ehuru vid tämligen oförminskade
själsförmögenheter började han dock
vid den tiden blifva sjuklig och trött. Han behöfde
flera dagar för att hämta sig efter de
mödosamma resorna från Visingsborg till Stockholm
och förmådde ej mer uthärda flera timmars
oafbrutet arbete i rådet. Från 1678 blef han
där allt mer sällsynt och tystlåten. Sommaren
1680 ville styrelsen att den numera till ett barn
vordne gubben skulle taga afsked från det viktiga
drotsämbetet. Man känner ej om förslaget blef
framburet, eller huru det besvarades. Med eller
mot sin önskan fick han dock tjänstledighet,
först af konungen och strax därefter af en högre
makt, då han d. 12 sept. 1680 afled, efter att
ha varit Svea rikes råd i femtio och riksdrots
nära fyrtio år och därunder tvenne gånger som
riksförmyndare deltagit i hela landets styrelse.
Hans af W. Runeberg modellerade staty aftäcktes
i Åbo 1887. – Gift 1: 1628 med friherrinnan
Kristina Katarina Stenbock, dotter af riksrådet
Gustaf Eriksson Stenbock, och 2: 1653 med
friherrinnan Beata de la Gardie, brorsdotter till
Jakob de la Gardie och dotter till hans broder
Johan samt änka efter Lennart Torstensson.


7. Brahe, Nils, krigare. Född d. 14 okt.
1604; den föregåendes broder. –
När den äldre brodern Per sändes till utländska lärosäten, erhöll
Nils B. sin uppfostran i Uppsala, för hvilket universitet fadern,
som bekant, var kanslär. Efter några års hoftjänst ställde sig
B: under Gustaf Adolfs fanor och utnämndes till öfverstelöjtnant
vid Lifregementet 1627. Han deltog därefter i polska
fälttågets flesta bataljer och när trettioåriga kriget
drog Sverige in bland de bränningar, som svallade
öfver Europa, följde han Gustaf Adolf till Tyskland.
Då Teuffel stupat vid Leipzig, anförtrodde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>