Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologie kandidatexamen - Teologie licentiatexamen - Teologisk etik - Teologisk-filosofisk examen - Teorb - Teorell, Torsten - Teorem - Teoretiker, Teoretisk - Teori - Teosofi - Teosofiska samfundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teologie licentiatexamen—Teosofiska samfundet
921
prov (jfr Prästexamen) och avlägga teologie
licentiatexamen.
Teologie licentiatexamen, förk. teol. lic.-ex.,
examen inom teologisk fakultet. Enl. den nya
stadgan av c/s 1955 skall examen avläggas i
minst ett av de i teol. kand.-ex. ingående
ämnena el. i, efter tentamen vid Uppsala universitet,
missionshistoria, el. i, efter tentamen vid
universitetet i Lund, religionsfilosofi.
Teologisk etik [-lä’-] sysselsätter sig i stort
sett med samma problem som den s. k. filosofiska
etiken (se Etik). När man ändock hävdat kravet
på en speciell t., finner detta sin motivering i att
på kristendomens grundval framvuxit ett religiöst
präglat, specifikt kristet etos, vars karaktär och
inre sammanhang med den religiösa
grundinställningen kräva en systematisk analys. Då detta
etos endast kan förstås i det religiösa
sammanhang, vari det uppvuxit, träder den så fattade
t. i den närmaste relation till den vetenskapligt
orienterade dogmatiken. Under det att den senare
till objekt har den kristna gudsgemenskapens el.
trons innebörd, utgör t:s objekt det sedliga ideal,
som står i inre sammanhang med denna
gudsge-menskap. — Som en gentemot dogmatik och
filosofisk etik självständig disciplin är t. av relativt
ungt datum. Schleiermachers ”Die christliche
Sitte” (utg. 1843) betecknar en metodiskt
betydelsefull nyansats, när han menar, att t. bör taga
sin utgångspunkt i det kristligt bestämda fromma
självmedvetandet och framställa det ur detta
här flytande handlandet och viljandet. — Litt.:
A. Nygren, ”Filosofisk och kristen etik” (1923;
nytr. 1932) och ”Etiska grundfrågor” (1926).
Teologisk-filosofisk examen [-lä’-], tidigare
förberedande examen inom filosofiska fakulteten
för inskrivning i teologisk fakultet, omfattande
hebreiska, grekiska och filosofi, numera
avskaffad genom den nya stadgan ang. teol. examina
(Sv. förf.-saml. 1955:209). Undervisning i de
nämnda ämnena skall lämnas inom ramen av den
tre terminer omfattande översiktskurs (ej
obligatorisk), som ges för teol. kand.-ex :s första del.
Teorb [teå’rb] (it. tiorba), luta med sidohals
och 2 skruvlådor. T. uppstod på 1500-talet och
var ej sällsynt på 1600-talet. Den svenska lutan
(1780—1820) av Kraft bibehöll någorlunda t:s
utseende. Den har i senare tid fått en
uppblomst-ring.
TeoreTl, Erik Torsten Augustinus, fysiolog
(f. 1905 W7), med. lic. 1933, med. dr s. å., doc.
i fysiologisk kemi vid Karolinska inst. 1933—38,
laborator i medicinsk kemi i Uppsala 1938, prof,
i fysiologi där sedan 1940; prof:s titel vid univ.
i Rio de Janeiro 1949. T. har i ett stort antal
vetenskapliga arbeten behandlat särsk. frågor
rörande magsaftsekretionen samt cellernas
biokemi.
Teorém, (läro) sats.
Teoretiker, Teoretisk, se Teori.
Teori, förklaring av något ur allmännare
grunder, vetenskaplig förklaring av en given
verklighet. — Teoretiker, person, som
övervägande har intresse för t. (motsats:
empi-r i k e r) ; opraktisk människa. — T e o r e t
i
922
s é r a, uppställa teorier. — Adj.:
Teoretisk.
Teosofi (av grek. theo’s, gud, och sofi’a,
vishet), ”vishet betr, det gudomliga”. T. har
kallats vissa neoplatonska och senare av
neoplato-nismen inspirerade gnostiska tankeströmningar,
som sökte sammansmälta det väsentliga i det
pythagoreisk-platonska tankesystemet och
kristendomen. Bland dem som givit uttryck åt liknande
strävanden märkas bl. a. under medeltiden
Mäster Eckhart, i senare tid Giordano Bruno, Jakob
Böhme och Leibniz. I nyare tid har namnet
t. givits även åt den med ovannämnda strävanden
förbundna andliga rörelse, som 1875 utgick från
H. P. Blavatsky (se d. o.). Varken Blavatsky
el. ledarna efter henne ha gjort anspråk på att
ha kommit med några nya tankar utan endast
med nya formuleringar av äldre tankebestånd.
I korthet kunna t:s huvudtankar sägas vara: Det
andliga är det centrala i tillvaron, från vilket
allt härrör och till vilket allt återvänder. Detta
utflöde ur andlighet, genom olika kosmiska plan
till vad vi kalla materialitet och tillbaka igen
till andlighet, kännetecknar alla former av
tillvaro och försiggår i strängt kausalbundna,
cykliska rörelser. Liksom för modern vetenskap
existerar för t. icke något motsatsförhållande
mellan ande (kraft) och materie. Bland det
oändliga antalet medvetenhetscentra, som i olika
grader av medvetenhet evolvera i kosmos, har
människan på vårt klot nått det stadium, då hon kan
utveckla ett relativt förnuft. Därav följer för
hennes del en relativt fri vilja, som medför
etiskt ansvar. För människan gäller framför allt
att uttrycka den andliga viljan inom henne,
vilket sker genom att hennes medvetande genom
tillämpade erfarenheter mer och mer vidgas i
universell riktning. Etiken i t. vilar således på
kunskapen om alltings universella enhet och ett
därav följande universellt broderskap icke blott
människor utan alla varelser emellan. Enligt t.
står hög andlig kunskap att ernå, men denna
vinnes icke på intellektuell väg enbart el. genom
strävan efter ockulta krafter under s. k. psykiska
övningar utan genom att man medvetet söker
gestalta sitt liv i enlighet med universella etiska
principer. — Litt.: H. P. Blavatsky, ”Nyckeln
till teosofien” (1908), ”Den hemliga läran”
(1923); W. Q. Judge, ”Teosofiens ocean” (1925);
G. de Purucker, ”The esoteric tradition” (1935),
”Man in evolution” (1941), ”Studies in occult
philosophy” (1945), ”Gyllene föreskrifter (1950);
T. Andræ, ”Modern mystik” (1930).
Teosofiska samfundet [-så’-], en opolitisk och
dogmfri sammanslutning, ägnad sanningens
utforskande och syftande till att bilda ett aktivt
broderskap bland människorna, grundad 1875 i
New York av bl. a. Helena P. Blavatsky (se
d. o.). Kort efter hennes död delades samfundet
i två huvudgrenar, av vilka den ena f. n. (1955)
står under ledning av James A. Long (tidigare
ledare bl. a. Katherine Tingley och G. de
Purucker) med huvudkvarter i Pasadena,
Kalifornien, och den andra av N. Sri Ram (tidigare
president bl. a. Annie Besant) med
huvudkvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
