Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teodolit - Teodora (Theodora) - Teodora (Iustinianus I:s gemål) - Teodora (gemål till kejsar Teofilos) - Teodora (dotter till Konstantin VIII) - Teodor av Mopsuestia - Teodosios - Theofani - Teofyllin, dimetyldioxipurin - Teogoni - Teokrati - Teokritos - Teolog - Teologi - Teologie doktor - Teologie kandidatexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
919
Teodora—Teologie kandidatexamen
920
överdel även med en vertikalcirkel, för
att man därigenom må vinna den fördelen att
med ett och samma instrument kunna mäta
såväl horisontal- som vertikalvinklar. Ett så
utbyggt instrument benämnes
universalinstrument.
Teodora (Theodöra), bysantinska
kejsarinnor.
i) T., lustinianus I:s gemål (omkr. 500—548).
Redan som barn uppträdde T. som skådespelerska
i tidens ohöljt osedliga mimer. Men hon var
vacker och
intelligent och
tillvann sig
lustinianus’ kärlek; de
förmäldes 527. Om
T :s karaktär
och hennes
politiska inflytande ha högst
olika meningar
framförts: från
Prokopios, som
utmålar henne
närmast som
en
avgrundsan-de, till vissa
moderna
histo-riografer, som
giva henne äran
av
förtjänsterna i lustinia-
nus’ regering. Ovedersägligt är, att kejsaren
gärna hörde hennes råd men även att T. stod
emot flera av lustinianus’ mest framstående
medhjälpare. T. försökte även hjälpa de förföljda
monofysiterna. — Litt.: C. Diehl, ”T.” (1919).
2) T., gemål till kejsar Teofilos. Efter hans
död utövade T., mer el. mindre nominellt,
re-gentskapet intill 846, då hon tvangs att gå i
kloster. T :s namn är i bysantinska historien
oskiljaktigt förbundet med återställandet av
ortodoxien efter ”andra bildstormen”.
3) T., dotter till Konstantin VIII, innehade
kejsartronen i Bysantinska riket 1054—56.
Teodor av Mopsue’stia, grekisk kyrkolärare
(d. 428). Han var den mest betydande
representanten för antiokenska skolan. T. blev 392
biskop i Mopsuestia i Cilicien. Han var
framstående exeget och tillämpade konsekvent
historisk-grammatisk metod. Dogmhistoriskt framträder T.
som nestorianismens lärofader, och han och hans
skrifter fördömdes av ortodoxa kyrkan på mötet
i Konstantinopel 553. — Fr. monogr. av L. Pirot
(1913)-
Teodo’sios, se Theodosius.
Teofani (grek. theofa’nela, gudsuppenbarelse),
den i alla religioner förefintliga föreställningen
om oväntade och hastigt förbigående
uppträdanden av gudomen i synlig gestalt. Denna gestalt
kan vara mycket olika och de beledsagande
fenomenen mycket skiftande (jordbävning, blixt, eld,
ljus, vällukt, musik o. s. v.). G. T. är rikt på t.
Teofyllin, dimetyldioxipurin (se Pu-
rinbaser), vita, svår lösliga kristaller, i ringa
mängd förekommande i teblad. T. användes som
urindrivande medel.
Teogoni (grek, theogonia, av theo’s, gud, och
stammen gon- av gi’gnesthai, födas, uppkomma),
berättelse om gudarnas och världens uppkomst.
Bevarad är en dikt av Hesiodos med detta namn.
Teokrati (av grek. theo’s, gud, och kratei’n,
härska), ”gudsvälde”, författning, som vilar på
en andlig myndighet, insatt av gudomen.
Uttrycket är bildat av Josef os med syfte på
judendomen men brukas även om andra analoga
företeelser (det gamla Egypten, Kina, islam o. s. v.).
Teo’kritos, se Theokritos.
Teolog [-lå’g], idkare av teologi (se d. o.).
Teologi (av grek. theo’s, gud, och lo’g os, ord,
lära). — Urspr. kallades de skalder, som i
Grekland sysslade med motiv från gudavärlden,
för theolo’goi. Senare kom i den
grekisk-romerska världen t. att användas även om filosofiens
gudslära. Inom kristendomen möter ordet redan
hos lustinus. Först under medeltiden erhöll det
emellertid den betydelse, som det sedan allmänt
ägt, näml, syftande på en systematisk
framställning av det kristna läroinnehållet. T. betyder då
en lära om Gud och gudomliga ting. Under
inflytande av kunskapsteoretiska och religiösa
överväganden har man mångenstädes övergivit
tanken på att kunna göra det gudomliga till objekt
för vetenskaplig behandling. Schleiermacher
inleder metodologiskt sett en ny epok i den
evangeliska t:s historia därigenom, att han
bestämmer t:s objekt som det fromma självmedvetandet.
Inom evangelisk t. har man så tillvida följt
impulser från honom, som man i allm. ej menar,
att t:s som vetenskaplig hävdade uppgift är att
ge en lära de Deo (om Gud). I stället vill t.
med vetenskapens alla medel göra religionen
(särskilt kristendomen) i alla dess yttringar till
föremål för sina forskningar. Den blir
religionsvetenskap och arbetar principiellt med samma
vetenskapliga metoder som den humanistiska
vetenskapen. — T:s studium uppdelas vanl. i följ,
grunddiscipliner: 1) exegetisk t. (a Gamla och b Nya
testamentets exegetik), 2) kyrkohistoria, 3)
systematisk t. (a dogmatik med symbolik, b etik), 4)
praktisk t. Som en inledning till t:s studium
tillkommer dessutom vid våra svenska univ.
ämnet religionshistoria med religionsfilosofi,
varjämte till studiet av etiken fogats ämnet
religionsfilosofi. — Litt.: A. Nygren, ”Dogmatikens
vetenskapliga grundläggning” (2:a uppl. 1935); N.
Söderblom, ”Om studiet av religionen”, med
inledn. utg. av E. Ehnmark (1951).
Teologie doktor, förk. teol. dr, innehavare av
högsta lärdomsgraden inom teologisk fakultet,
vanl. förvärvad efter avlagt disputationsprov.
Teologie kandidatexamen, förk. teol.
kand.-ex., examen inom teologisk fakultet, avlägges enl.
den nya stadgan av 6/s 1955 i följande ämnen:
G. T:s, N. T:s exegetik, kyrkohistoria, dogmatik
med symbolik, teologisk etik med
religionsfilosofi, religionshistoria med religionspsykologi samt
praktisk teologi med kyrkorätt. Den som avlagt
t. är berättigad att genomgå praktiskt-teologiska
Kejsarinnan Teodora. Detalj av
mosaik i San Vitale, Ravenna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
