Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tempus, tid, tidsform - Tempusföljd - Ten - Ten. - Tenakel - Tenala - Tenalj - Tenasserim - Tenda, Colle di - Tendens - Tender - Tendera - Tendo - Tenedos - Tenelius, Folke - Tenerife, Teneriffa - Teneriffaspets - Teneriffasöm - Tenesmer - Tengberg, Niklas - Tengbom, Hjördis, f. Nordin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
905
Tempusföljd—Tengbom
906
inom de flesta språks verbalböjning, genom vilka
verbets handling med avseende på t i d
bestämmes. I förhållande till den tid, i vilken den
talande själv befinner sig, kan en händelse
försiggå i samma, förfluten el. tillkommande tid.
Härmed förklaras uppkomsten av presens,
preteritum och f u t u r u m (se dessa ord).
I förhållande till en tidpunkt i den förflutna tiden
kan en händelse vara samtidig därmed, vilket
uttryckes i imperfektum (sed. o.), el.
föregående, vilket uttryckes i
pluskvamperfek-tum (se d. o.). För att uttrycka en förestående
handling i förhållande till en förfluten tidpunkt
begagnas i regel omskrivningar, i svenskan jag
stod i begrepp att (göra), jag skulle (göra)
o. s. v. I förhållande till en tidpunkt i den
tillkommande tiden kan en handling vara samtidig:
futurum simple x, el. förfluten: fu
turum exactum. Härtill komma i vissa språk,
t. ex. i grek, och skt, a o r i s t u s (se Aorist)
och i lat. perfectum historicum (jfr
Perfektum), vilka beteckna en händelse, som
försiggår i förfluten tid i förhållande till en annan
men föregående tidpunkt i den förflutna tiden.
Tiden hos infinitiver och particip bestämmes av
det finita verb, till vilket de anknytas.
I de flesta språk beteckna t. även olika
aktions-el. handlingsarter. Så beteckna t. ex. i grekiskan
och andra språk presensstammen även en
fortgående, perfektstammen en avslutad och aoristen
en momentant inträdande handling. Den
specifika, vid de olika tempusstammarna fästa
aktions-arten kunde i de flesta fall sträcka sig till alla
modus, vilket ej var fallet med
temporalbetydel-sen. På grund av aktionsarten kunde en
tempus-typ användas i flera temporala betydelser.
Därav förklaras t. ex., att presens i många fall
kan företräda andra t., särskilt futurum.
Perfektum kan ha bibetydelse av något avslutat. Om
avslutningspunkten faller i det närvarande
ögonblicket, uppkommer s. k. perfektum
presens, t. ex. lat. dixi, jag har (i detta ögonblick)
slutat tala. Tänkes resultatet kvarstå i
närvarande tid, uppstår s. k. preteritopresens, t. ex. sv.
jag vet, urspr. en preteritalform. Aktionsarterna
spela stor roll i grekiskan och särskilt i de
slaviska språken, i dessa även under benämningen
aspekt, som mera avser handlingens
fullbordande el. icke fullbordande, medan aktionsarten
mera hänför sig till sättet och förloppet för
handlingen. De förnämsta äro den i m p e r f e
k-t i v a (durativa el. kontinuativa) och den p
erfe k t i v a. Den förra framställer handlingen i
sin oavbrutna fortvaro. Vid den perfektiva
aktionsarten innehåller verbets handling ett
bibegrepp av fulländning el. avslutning med
uppnående av ett resultat. I de slaviska språken, som
förlorat en stor del av de ursprungliga t., måste
användningen av olika aktionsarter delvis ersätta
temporalbeteckningen.
Tempusföljd (lat. consecütio tPmporum), det
förhållande inom de flesta språks syntax, att
i en sats, som logiskt el. grammatiskt står i
beroende av en annan sats, verbet med avseende
på tempus rättar sig efter verbet i denna.
Ten, klen, oftast kort järn-, stål- el.
metallstång.
Ten., förk. för tenuto.
Tenäkel, boktr., se Boktryckarkonst, sp. 407.
Te’nala, fi. Te’nhola, kommun i Nylands län,
Finland; 310 km2, c:a 3,800 inv., svensktalande.
Tena’lj (fr. tenaille, eg. tång), befästningsk.
1) Ingående vinkel. En fästning var byggd enl.
t.-systemet (hade t.-form), när grundlinjen bröts
i omväxlande in- och utgående vinklar, varvid
utgående vinkeln var minst 6o°, ingående 90—
no0. — 2) Vid bastionssystemet ett till skydd
för kurtinen anlagt utanverk.
Tena’sserim, kuststräcka på Malacka, Bortre
Indien, på v. sidan av det långa, smala näs
(Kranäset), vilket från Burma sträcker sig mot s.
Te’nda, C o 11 e di, se Colle di Tenda.
Tende’ns, syfte,_ böjelse, strävan, avsikt. —
Adj.: Tendentiös.
Te’nder. 1) Se Lokomotiv, sp. 931. — 2)
Mindre fartyg, på vilket passagerare, post och
resgods överföras till på redd el. dyl. liggande
större fartyg.
Tendera, syfta till, gå ut på.
Te’ndo, anat., se Sena.
Te’nedos, turk. Bogtscha ada, turk, ö
utanför Mindre Asiens v. kust, s. om inloppet till
Dardanellsundet. Ockuperat av Grekland under
1 :a världskriget, avträddes T. av Turkiet till
detta land i Sèvresfreden 1920 men återgick till
Turkiet enl. Lausannefreden 1923.
Tenèlius, Folke Viktor, fläkt- och
pumptekniker (f. 1894 16/2), examen från dåv. Chalmers
tekn. inst. 1916, anställd vid ASEA i Västerås
1920—26, vid ab. Svenska fläktfabriken i
Jönköping sedan 1928, därav som chef för dess avd.
i Göteborg 1932—47, sedan sistn. år
konsulterande ingenjör inom företaget. T. var dessutom
speciallärare vid Chalmers tekniska högsk. i läran
om pumpar, fläktar och vattenturbiner 1945—
53 och är sedan sistn. år innehavare av den av
ab. Svenska fläktfabriken bekostade personliga
professuren i fläktanläggnings- och
luftbehand-lingsteknik vid samma läroanstalt.
Teneri’fe, vanlig sv. form T e n e r i’f f a, den
största ön bland Kanarieöarna (se d. o.).
Teneri’ffaspets, knuten, gles spets med
spin-delliknande mönster, kallas även solspets, utföres
också i Brasilien.
Teneri’ffasöm, löst utförd hålsöm, liknande
T eneri f faspetsarna.
Tene’smer (grek. teinesmo’s, av tei’nein,
anstränga sig), med., smärtsamma trängningar,
t. ex. tene’smi vesicae, försvårad, smärtsam
tömning av urinblåsan. T. kunna förekomma som
symtom på sjukdomar i urinblåsa, urinrör m. m.
Tengberg, Niklas August, historiker (1832
—70), fil. dr i Lund 1853, docent i historia
där 1855 och professor 1863. Bland T:s gedigna
arbeten till 1700-talets historia märkas framför
allt ”Om kejsarinnan Catharina II:s åsyftade
stora nordiska alliance” (1863), ”Om frihetstiden”
(1867) och ”Konung Gustaf III:s första
regeringstid” (1871).
Tengbom, Hjördis Fredrika, f. Nordin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
