Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderfors (industrisamhälle) - Södergran, Edit - Söderhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
Södergran—Söderhamn
700
För publicering godkänd i rikets allmänna kartverk uls 1955.
övertogs 1909 av St. Kopparbergs bergslags ab.
från bruksägaren P. G. Tamm. Brukskyrkan
överlämnades 1945 som gåva till kommunen.
Södergran, Edit Irene, finländsk
författarinna (1892—1923). S., som växte upp och
levde sitt liv i en by på Karelska näset,
drabbades i unga år av tuberkulos. Hennes alstring,
stundom inspirerad av nietzscheansk
övermänni-skæxtas och stundom av stilla naturinlevelse,
inrymmes i diktsamlingarna "Dikter” (1916),
”Septemberlyran” (1918), ”Rosenaltaret” (1919),
”Framtidens skugga” (1920), ”Landet som icke
är” (1925) och i aforismsamlingen ”Brokiga
iakttagelser” (1919). S.,
som vann föga
förståelse hos sin samtid,
framstår numera vid
sidan av Pär
Lagerkvist som den
svenskspråkiga litterära
modernismens främsta
företrädare. ”Min
lyra”, valda dikter,
utkom 1929 med inl. av
Jarl Hemmer,
”Dikter” med inl. av
Hagar Olsson 1941,
”Samlade dikter”, utg.
av G. Tideström, 1949.
— Litt.: J. Landquist, ”Modern svensk litteratur
i Finland” (1929); G. Tideström, ”E. S.” (1949).
Söderhamn, stad i s. Hälsingland, Gävleborgs
län, vid den lilla Söderhamnsåns utflöde i
Söderhamns- el. Söder-(Sör-) fjärdens innersta del,
c:a 17 km n. om Ljusnans mynning; 42,16 km2,
11,953 inv. (1955). 3 km s. ö. om själva staden
ligger uthamnen S t u gs un d och ytterligare
5 km ut mot Bottenhavet industrisamhället S a n-
d a r n e, som bildar en egen församling inom S.
med 1,914 inv. Omedelbart intill men i Söderala
sn ligger jordbruks- och egnahemssamhället
östanbo med 1,451 inv. (1950).
S. erhöll sina första stadsprivilegier 1620 men
var även tidigare en handelsort, vid vilken under
medeltiden på den då vattenomflutna Faxholmen
i S:s ö. del låg ett fäste, Faxehus, som nedbröts
under Engelbrekts resning 1434. Den närmaste
anledningen till S:s grundande var en önskan
att samla de vapensmeder, som funnos på olika
ställen i Hälsingland, till en plats. Vid ett fall
i Söderhamnsån fanns då redan ett borrverk
för bösspipor. Här anlades ett gevärsfaktori, som
med växlande framgång arbetade till 1813, då
verksamheten flyttade till Eskilstuna. 1721
förstördes hela staden av ryssarna, blott kyrkan
skonades. 1765 erhöll S. stapelstadsrättigheter,
och relativt livlig handel och sjöfart samt
skeppsbyggen började utveckla sig, men S:s egentliga
uppblomstring inträdde först i och med
uppkomsten av den norrländska trävaruindustrien
vid mitten av 1800-talet. 1864 anlades Söderhamns
verkstäder, och 1886 fick S. genom
statsbane-linjen Stugsund—Kilafors järnvägsförbindelse
med N. stambanan, men först 1927 var
Ostkustbanan färdig i sin helhet. — S. har flera gånger
härjats av svåra eldsvådor, senast 1876, då större
delen av staden brann ned. Av äldre byggnader
finnas endast några få kvar. Stadsplanen är i
allm. mycket regelbunden, över den på en flack
flodslätt byggda staden höja sig i s. v. V. och Ö.
(stads) berget med vattentorn och utsiktstorn.
Kyrkan (även kallad Ulrica Eleonora kyrka),
som har formen av ett likarmat kors, byggdes
1685—92 efter ritningar av N. Tessin d. y. Vid
v. sidan står en klockstapel av trä, antagl.
samtidig med kyrkan. I det gamla gevärsfaktoriet
SÖDERHAMN
1 Bank
2 Hotell
3 Komm. Hicksk
4 Post
5 Rådhus
6 Teater
7 Telegraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
