Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säckpipa - Säckspinnare, säckfjärilar - Säckstation - Säcksvampar - Säckväv - Säd (anatomi) - Säd - Sädesbroddfly - Sädescell, sädeskropp - Sädesflytning - Sädesharpa - Sädesknäppare - Sädeskropp - Sädeskörteln, Sädesledaren - Sädesrensningsmaskiner - Sädesrost - Sädesslag - Sädesslagens sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
669
Säckspinnare—Sädesslagens sjukdomar
670
Skotsk säckpipa.
porna av klarinetter,
endast i Italien
förekomma oboer. Jämte
anblåsröret och
fingerröret finnes en el. flera
medljudande pipor. S.
var till 1600-talets slut
huvudsakl.
herdeinstrument men upptogs sedan
även av de högre
kretsarna. Hos skottarna har
s. bibehållits i
militärmusiken.
Säckspinnare,
säckfjärilar, Psychidae,
en fam. fjärilar, som
fått sitt namn därav, att
honorna, som äro
ving-lösa, äro omslutna av en
säck, som larven
spunnit. Honorna sakna
antenner, ögon, vingar och
ben. Hannarna däremot
äro normala fjärilar
med kraftiga framvingar
och dubbelkammade antenner. Larverna leva på
örter, gräs och låga buskar.
Säckstation, järnv., se Järnväg, sp. 712.
Säcksvampar, bot., se Askomyceter.
Säckväv, grov, 2-skaftad el. kyprad vävnad,
vanl. av jute, även av hampa, bomull, linavfall
(blånor) el. ”pappersgarn”, använd buvudsakl.
till säckar o. a. emballage.
Säd (grek. spe’rma, lat. sèmen), anat.,
tjockflytande, vitaktig vätska, som avsöndras från
mannens könsorgan.
Säd, se Sädesslag.
Sädesbroddfly, zool., se Jordflyn.
Sädescell, sädeskropp, anat., se
Könsceller.
Sädesflytning, dets. som pollutioner.
Sädesharpa, lantbr., se
Sädesrensningsma-skiner.
Sädesknäppare, zool., se Knäppare.
Sädeskropp, zool., se Könsceller.
Sädeskörteln, Sädesledaren, anat., testikeln,
resp, dess utförsgång, se Könsorgan, sp. 204 f.
Sädesrensningsmaskiner. Rensning och
sortering av säd och frö utföras mest genom
anordningar på tröskverken och genom särskilda
maskiner, huvudsakl. av följ, typer.
Fläkt-vanna (se d. o.). Kastmaskiner (s ä d e
s-harpor) rensa säden med både fläkt, som
avlägsnar de lättare delarna, och såll, som
frånskilja grövre och smärre delar. I moderna
kombinerade s. passerar säden först en fläktavd., i
vilken lätt avfall och slösäd avskiljas medelst
uppåtgående luftström, därefter en sållavd. för
avskiljande av grövre föroreningar, ogräsfrön
och småkorn samt slutligen en triör; i denna
borttagas de skadade kärnor el. främmande
gagnväxt-frön, som icke kunnat avskiljas med fläkt el. såll.
Sädesrost, se Sädesslagens sjukdomar, där hit
hänvisade ord återfinnas.
Sädesslag, kulturväxter av fam. gräs, vilkas
frukter el. frön (säd) nyttjas som föda åt
människor el. djur. Till de egentliga s., stråsäd,
c e r e a 1 i e r, räknas vete, råg, korn och havre
samt majs, ris, hirs och durra. Alltefter
sånings-tiden skiljer man mellan höstsäd och
vårsäd. Stråsädens kärna, spannmål, användes
vanl. efter förmalning till mjöl el. gryn, som
kraftfoder dock hel, krossad el. grovmalen. En
del säd användes även för bryggeriändamål,
brännvinsbränning m. m. Till s. hänföres vanl.
även trindsäd: fröna av ärter, bönor,
bond-bönor, linser och vicker, samtliga tillhörande
baljväxterna. Ang. blandsäd se d. o.
Sädesslagens sjukdomar. Icke
parasitära sjukdomar orsakas av mekanisk skada
(storm, hagel), ogynnsam temp. (frost) och
ogynnsamma ljusförhållanden. Bland
fysiologiska sjukdomar spela bristsjukdomarna
den största rollen och framkallas av brist på
främst kalium, fosfor och kväve el. på något
spårelement, framför allt mangan och koppar.
Manganbrist, ofta kallad gråfläcks juka
(se d. o.) uppträder framför allt på kalkrik,
humusrik och lös jord. Kopparbrist framkallar,
särsk. hos havre, g u 1 s p e t s s j u k a (se d. o.).
De parasitära sjukdomarna, som
ofta få en stor och hastig utbredning, orsakas
framför allt av parasitsvampar, särsk. sot- och
rostsvampar. Sotsvamparna bilda i någon
del av värdväxten en sotliknande spormassa,
oftast i axdelarna (sotax). Viktiga sotsjukdomar
på sädesslagen äro f 1 y g s o t på vete, korn och
havre, s t i n k s o t hos vete, då vid skördetid
bildas små ”brandkorn” i st. f. kärnor, täckt
sot hos korn, bildande ett sammanhängande,
kvarsittande sotax, och hos havre, där vipporna
nästan helt förstöras, och slutl. stråsot på
råg, med sotstrimmor på blad och strå. —
Rostsvamparna (släktet Puccinia) bilda
sporhopar på blad, strå och ax. Svartrost angriper
alla våra sädesslag med vissa utvecklingsstadier
på surtorn. Brunrost angriper vete och råg
och bildar bruna sommarsporhopar på
bladskivorna. G u 1 r 0 s t bildar hos vete ocb sexradskorn
radställda, små, gula sommarsporhopar på
bladskivorna, saknar värdväxling och har genom
resistensförädling nästan förlorat sin tidigare stora
skadlighet. Kronrost hos havre och
kornrost, som båda angripa bladskivorna, spela
ävenledes nu en mindre roll i Sverige.
Dvärgrost, som särsk. i Danmark och Tyskland
vållat skadegörelse, framträder som små, ljusgula
prickar på bladens översida, senare som
brunsvarta, avbrutna strimmor på undersidan och på
bladslidorna. — Fusarioser, framkallade av
Fusarium-arter, uppträda under sädesplantans
utveckling som olika former, groddfusarios,
snömögel, stråfusarios och axfusarios. —
Stråröta är en gemensam beteckning för flera olika
sjukdomar, förorsakade av i jorden levande
svampar, som infektera rötter och stråbas,
däribland rotdödaren och stråknäckaren. —-
Mjöl-dryga angriper framför allt råg men är
numera tack vare nya rågsorter, rensning av
utsädet m. m. betydelselös. Gräsmj öldagg är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
