Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svinraser - Svinrot - Svinrygg - Svinsjuka - Svinskötsel - Svintistel - Swinton of Masham, Sir Philip Cunliffe-Lister (Lloyd-Greame) - Svipdag - Svir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
Svinrot—Svir
576
mest spridda och omtyckta ras, och k o r t ö r
a-de indiska tamsvinet, den ena av de i
s. och s. ö. Asien spridda huvudraserna.
Svinrot, bot., se Scorzonera.
Svinrygg, se Kägelspel.
Svinsjuka, en på en särskild bacill beroende,
synnerligen smittsam svinsjukdom, som oftast
angriper unga svin. S. yttrar sig ibland som
blodförgiftning (septikemisk form) med hög feber
(400—420) och dödlig utgång inom 24 tim. De
första sj ukdomstecknen vid s. äro, att smågrisarna
vid 3—4 veckors ålder stanna i utvecklingen. På
rygg, huvud och sidor uppstå röda fläckar, som
efter någon tid betäckas med svartaktiga skorpor.
De flesta 3—5 veckor gamla djur dö redan efter
5—8 dagar, dödligheten är för dessa 50—80 °/o,
för äldre knappast mer än 1—2 °/o.
Behandlingen inriktas på profylaktisk serumterapi.
Svinskötsel. Svinantalet var i Sverige förr
störst i trakter, där bok- och ekskogar
förekom-mo, och noggranna lagbestämmelser funnos från
medeltiden för ollonbetenas utnyttjande. Först
efter mitten av 1800-talet började svinstocken
förädlas genom import av engelska raser. Efter
åtskilliga försök enades man om att den stora
yorkshirerasen, numera kallad stora vita engelska
rasen, var den lämpligaste för svenska
förhållanden. Jämte denna ras kom förädlad lantras
från Danmark och Tyskland till ganska stor
användning. På svinavelsstationerna hållas numera
endast dessa båda importerade raser, vilka helt
och hållet undanträngt det inhemska skogssvinet.
Den under senare delen av 1800-talet
uppblomstrande mejerihanteringen gav den egentliga
impulsen till en utvidgad och förbättrad s. för
tillgodogörande av mejeriernas avfall av
skummjölk och vassla. För att göra s. rationell
infördes svinpremiering och stamboksföring.
Svin-avelsstationer upprättades, galtföreningar
(sammanslutningar av mindre svinuppfödare för
anskaffning av avelsgaltar) och svinavelsföreningar
bildades. — Före 1911 kunde den svenska s.
endast fylla landets eget behov av fläsk, men
under 5-årsperioden 1911—15 redovisades en
nettoexport av inemot 10 mill. kg pr år, och under
vissa år av 1930-talet uppgick denna till över 20
mill. kg. Svinstockens storlek har också ökats.
I kvalitativt hänseende har svinstammen även
undergått en väsentlig förändring till det bättre,
framförallt genom urval av goda avelsdjur,
varvid man fordrat rasrenhet åtm. hos galtarna.
Andra egenskaper, ss. snabbvuxenhet, lämplig
kroppsbyggnad, fruktsamhet och digivningsförmåga,
tillmätas dock större betydelse i ekonomiskt
hänseende. De båda förstn. egenskaperna undersökas
vid särskilda försöksanstalter. De båda sistn.
kontrolleras på resp, gårdar genom s. k.
avkast-ningskontroll, d. v. s. grisarnas antal och vikt
vid födelsen jämföras med motsv. siffror vid 3
veckors ålder.
Svinavel avser ej blott att rekrytera utan
även att förbättra svinstocken. Svinen böra ej
användas till avel förrän vid 8—10 mån., men
könsdriften inträder dock redan vid 3—4 mån.,
och könen böra därför redan då skiljas från
var
andra. Djurens avelsduglighet varar till 6—8 års
ålder. En fullt utvuxen fargalt bör vid väl
fördelad tjänstgöring och lämplig utfodring och
skötsel kunna räcka till för 40—60 suggor.
Sug-gan bör grisa två gånger om året, näml, höst
och vår, och en god modersugga bör lämna 10—
12 grisar i kullen. Dräktighetstiden är i
medeltal 114 dagar. Av vikt är, att suggan har ett
tillräckligt antal spenar, då varje gris under hela
digivningstiden måste ha sin särskilda spene. De
första två veckorna kunna grisarna leva
uteslutande på modersmjölken, men efter 2:a veckan
bör givas ett tillskott av mjölk och sädesgröpe.
Redan från 2:a veckan böra grisarna beredas
tillgång till nödiga mineralämnen, och av största
betydelse är, att grisarna så mycket som möjligt
få vistas ute för att få tillgång till solljus till
förekommande av den hos smågrisarna vanliga
engelska sjukan (rachitis). Galtgrisar, som ej
skola användas till avel, böra kastreras vid 3—4
veckors ålder, och vid 6—8 veckor kunna
grisarna skiljas från modern. Svin, som icke
användas till avel, gödas före slakten. Genom
gödningen blir fläsket mycket fett (amerikanskt)
hos fullvuxna svin men relativt magert (bacon)
hos växande svin. De senare bli färdiga till
slakt vid 6—8 mån. ålder och ha då uppnått
en levande vikt av c:a 90 kg. Vid snabb gödning
med koncentrerat foder, ss. skummjölk, korn och
majs, åtgå c:a 3 skandinaviska foderenheter till
produktion av 1 kg levande vikt. Grisar, som
uttagits till avel, utfodras så, att hela deras
tillväxtenergi utnyttjas utan att någon avsevärd
fett-bildning förekommer. Modersuggans
näringsbehov (1—4 skandinaviska foder enheter) är relativt
lågt under sinperioden men stiger betydligt
under suggans dräktighet och digivning. Fargalten
skall utfodras med koncentrerade fodermedel och
får ej bli fet. Alla avelssvin böra få motion året
om och under sommaren utsläppas på bete. Särsk.
lämpliga fodermedel för svin äro köks- och
mejeriavfall, korn, vete, majs, potatis, rotfrukter
samt sill-, kött- och blodmjöl.
Svintistel, mjölktistel, se Sonchus.
Swinton of Masham [sæi’ntan av mä’sam],
Sir (1920) Philip C u n 1 i f f e-L i s t e r (till
1924 L 1 o y d-G r e a m e), sedan 1935 1 :e
vis-count S., engelsk politiker (f. 1884), urspr.
advokat, konservativ led. av underhuset 1918—35,
handelsminister 1922—24, 1924—29 och 1931,
kolonialminister 1931—35, flygminister 1935—38,
hade under 2:a världskriget 1942—44 säte i
brittiska regeringen som ministerpresident i
Väst-afrika. S. blev vid bildandet av Churchills 3:e
regering 1951 däri kansler för hertigdömet
Lan-caster, vilken post han i nov. 1952 lämnade för
att i stället bli samväldesminister.
Svipdag, hjälten i eddadikten ”Fjolsvinnsmal”.
S. är också namn på flera svenska
sagogestal-ter i fornnordiska källor.
Svir [svjirj], flod i n. v. Ryssland, Onegasjöns
avlopp till Ladoga; längd 222 km. Trots talrika
forsar är S. segelbar och ingår i trafiklederna
från Volga (Mariakanalsystemet) och Vita havet
(Stalinkanalen) till Östersjön. Under 1930-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
