Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svinhufvud, 2. Pehr - Svinhult - Svininfluensa - Svinlus - Svinläder - Svinmålla - Svinn - Svinnegarn - Swinnerton, Frank - Svinpest - Svinraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
Svinhult—Svinraser
574
ning till Tyskland, som S. följt, omläggas, och
han avgick i dec. 1918 för att efterträdas av G.
Mannerheim. Ett årtionde levde S. nu som
privatman på sin lantegendom Kotkaniemi i
Luu-mäki socken, men när den av lapporörelsen 1930
framkallade oron krävde en auktoritativ man i
spetsen för styrelsen, åtog han sig i juli 1930
att bilda regering. Vid presidentvalet i febr.
1931 segrade S. över K. J. Ståhlberg med 151
röster mot 149. Som president eftersträvade S.
stabilitet i den inre politiken. Vid
regeringskri-sen i sept. 1936 motsatte han sig
socialdemokraternas inträde i den nya ministären, vilket
sommarens valresultat gjort naturligt, och en konsekvens
härav var socialdemokratiska partiets beslut att
söka hindra S:s återval till president vid valet
i febr. 1937. Ehuru S. hade starkt stöd i både
finska och svenska konservativa kretsar, blev han
utslagen och drog sig vid presidenttidens utgång
Vs 1937 tillbaka till Kotkaniemi. — Litt.: H.
Gummerus, ”P. E. S.” (1931).
Svinhult, Östergötlands sydligaste sn, Ydre hd,
i skogs- och bergsbygden n. v. om Vimmerby;
142,38 km2, 553 inv. (1954). 510 har åker. Nuv.
kyrkan av sten uppf. 1872—76. Ingår i V. Ryds
och S:s pastorat i Linköpings stift, Ydre och S.
Vedbo kontrakt. Tillhör storkommunen Ydre.
Svininfluensa, veter., akut—kronisk
infektionssjukdom hos svin, primärt orsakad av ett virus.
Ofta tillstöta sekundärt bakterieinfektioner. S.
har sin lokalisation främst i de övre luftvägarna
och i brösthålan men kan också angripa andra
organ.
Svinlus, zool., se Löss, sp. 287.
Svinläder känns lätt igen på de djupa, grova
hårporerna, som äro ordnade i triangel. S.
användes som pergament för bokbinderi,
vegetabiliskt och kromgarvat till reseffekt- och
sadel-makeriarbeten. — Under beteckningen s. går
oriktigt det glacé- el. kromgarvade skinnet av
vattensvinet, vilket användes till handskar och
skiljer sig från s. genom fina, grunda hårporer,
linsformigt grupperade.
Svinmålla, Chenopo’dium a’lbum, bot., se
Måll-släktet.
Svinn, minskning i varas vikt el. volym genom
avdunstning, läckning o. s. v.
Svinnegarn, sn i Uppsala län, Åsunda hd, på
Mälarslätten, invid Enköping och
Svinnegarns-viken av Mälaren; 18,28 km2, 423 inv. (1954).
1,194 har åker. Egendomar: Haga (se d. o., sp.
683) och Ingeborg. Medeltida kyrka, ombyggd
bl. a. 1668. Ingår i S:s, Enköpings-Näs och
Teda pastorat i Ärkestiftet, Trögds och Äsunda
kontrakt. Tillhör storkommunen Åsunda.
Swinnerton [scoi’natan], Frank Arthur,
engelsk författare (f. 1884). Han har skrivit ett
stort antal ypperliga realistiska romaner, bl. a.
”Nocturne” (1917; sv. övers. 1921), hans
huvudarbete.
Svinpest, en smittsam svinsjukdom, förorsakad
av ett ultravisibelt smittämne. Som farsot har
s. uppträtt här endast 1887—90. S., som mest
angriper yngre djur, uppträder under en akut
och en kronisk form. Den förra förlöper syn-
Krushåriga svin. Jugoslavien.
nerligen häftigt med karakteristiska sår i
munhålans slemhinna, hög feber och blodig, stinkande
diarré. Döden följer under krampanfall efter ett
par dagar. Vid obduktionen förete större el.
mindre partier av tarmens slemhinna en
sammanhängande, ostartad beläggning. Likaledes
förekomma brandiga härdar i lungorna. Den
kroniska formen har liknande, mindre häftiga
symtom. Någon medicinsk behandling gives icke,
men legala åtgärder äro föreskrivna.
Svinraser. Europeiska vildsvinet, Sus scrofa
ferus, och asiatiska vildsvinet, Sus vittatus,
anses vara de tama svinrasernas stamformer. Dessa
vildformer ha givit upphov till en mängd s. k.
kulturraser, av vilka de europeiska vanl.
indelas i fyra grupper. 1) Krushåriga
svin, som omfatta flera olika raser inom s. ö.
Europa och närgränsande delar av Asien; mest
värderat av dessa är Mangaliczasvinet
i n. v. Ungern. 2) Romanska svin, som
förekomma i s. Italien, Spanien, Portugal, s.
Frankrike och Schweiz. 3) Engelska svin,
som efter färgen indelas i två huvudgrupper,
vita raser och icke vita raser. De vita engelska
svinen kallades förr Yorkshiresvin; nu
kallas alla för stora, medelstora el. små
vita engelska svin. Det lilla svarta engelska
svinet har en del underraser, ss. E s s e x-, S u s s e
x-och Suffolkraserna. Till de medelstora
icke vita engelska svinen räknas den svarta
Berkshire- och den gulröda Tamworthrasen
samt det senast bildade stora svarta engelska
svinet, även kallat Cornwallsvinet. 4)
Europeiska lantraserna bestå av två typer,
den ena stor och långörad, den andra liten och
kortörad. Till den förstnämnda typen räknas
lantsvinen i Sverige, Norge och Danmark, det
stora polska svinet, normandiska
svinet, Craonaisesvinet m. fl. s. k. m a r s k s v i n
Schleswig-Holstein, Mecklenburg, Pommern,
Westfalen o. s. v. Till den andra typen hänföras
lilla polska svinet, svenska s k o g s s v i n e t,
hannoverska lantsvinet, bayerska lantsvinet m. fl.
De flesta lantsvin äro numera förädlade med
engelskt blod. Bland utomeuropeiska kulturraser
må nämnas P o 1 a n d-K i n a r a s e n, Amerikas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
