Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svir - Svirfronten - Svirvel, svivel - Sviskon - Svit - Svitjod, Svitiod - Svivel - Svolder (Svold) - Svolvær - Svullnad, intumescens - Svulst - Svyck - Svågerlag, svågerskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
577
Svirfronten—Svågerlag
578
anlades tre kraftverk, S v i r s t r o j, med en
sammanlagd effekt av 350,000 kW.
Svirfronten. Under 2:a världskriget nådde de
på Aunusnäset framryckande finska styrkorna i
början av sept. 1941 Svirs nedre lopp. I mitten
av okt. hade den s. k. S. el. A u n u s f r o n t e n
skapats. Den gick längs Svirs nedre lopp till
c:a 30 km s. v. om Podporozje och därifrån c:a
20 km s. om Svir till Onega. S. överskreds
senare icke av de finska trupperna. Ett häftigt
ryskt motanfall i april 1942, som avslogs, var
den enda större stridshändelsen. Sedan den finska
fronten på Karelska näset brutit samman i juni
1944, utrymdes S.
Svirvel, svivel. 1) Dets. som lekare; i
överförd betydelse även benämning på det kompletta
fiskredskapet drag.
2) Särskild typ av runt en vertikal tapp
vridbara årtullar på tävlingsroddbåtar (motsats till
fasta tullar).
Sviskon, bot., plommon, särskilt sorter med
långsträckta frukter.
Svit (fr. suite), följe, följd; rad; efterverkan.
— Mus. (it. partita), en sammanställning av
dans-stycken till en cykel. Huvuddanserna voro under
1600-talets andra hälft allemande, c 0 u r a
n-te, sarabande och g i g u e. Denna form
förekommer ännu under S. Bachs tid. Ofta inskötos
andra danser före den sista dansen: gavott,
bour-rée, rigaudon o. a. Under 1700-talet måste
formen småningom vika för sonaten, ehuru namnet
ännu var vanligt intill 1750. Varken Händeis
el. Couperins ”sviter” tillhöra formen som sådan.
Vid 1800-talets mitt återupptogs namnet men nu
för orkesterstycken i fri form.
Svitjod, S vi tiod, (angls. Sweöpedd, fsv.
Suepiup, fnisl. Svipjöè), eg. svearnas folk,
sedermera svearnas land (Svealand, Svearike), slutligen
poetisk benämning på hela Sverige. Hos Snorre
Sturlasson förekommer ordet också i en annan,
vidsträcktare bemärkelse, betecknande även det
stora landet n. om Svarta havet, nuv. europeiska
Ryssland.
Svivel, se Svirvel.
Svolder (Svold), ö, enl. äldre uppfattning
belägen mellan Rügen och Pommerns kust, enl.
L. Weibull (”Kritiska undersökningar i Nordens
historia omkring år 1000”, 1911) identisk med
Ven. Om slaget vid S. år 1000 se Olav, norska
furstar l).
Svolvær [svå’lvär], stad (ladested) och
fiskläge i Nordland fylke, Norge, på Austvågöy i
Lofoten; c:a 3,500 inv. Omges av höga fjäll och
har en rymlig, av öar skyddad hamn. S. är
huvudstation för vintertorskfisket.
Svullnad, i n t u m e s c e’n s, med., ansvällning
av kroppsdelar el. organ. S. uppkommer vid
vissa former av hjärtsvaghet (kardiala ödem) och
njursjukdomar (renala ödem), vid
ämnesomsätt-ningsrubbningar, vid inflammationer, vid ett
hinder för lymfans avflöde (se Elephantiasis) och
vid skada på blodkärl, t. ex. genom ett slag.
Svulst (lat. tu’mor, av htmére, svälla, även
nlat. neopla’sma) kallas i stort sett varje
begränsad utbuktning på någon kroppsdel. Med den
in-NFXX— i9
ternationella beteckningen tumör menar man
emellertid en sjuklig vävnadsnybildning, som i
morfologiskt hänseende karakteriseras av en mer
el. mindre utpräglad brist på lagbundenhet hos
de olika svulstformerna. I biologiskt hänseende
utmärkas s. av cellernas starka och självständiga
förökningsförmåga, ohämmad av hänsyn till
organismens nytta. S. tillväxa genom förökning
av de egna cellerna, antingen expansivt, då
de, väl avgränsade, undantränga den omgivande
vävnaden, el. i n f i 11 r a t i v t, då denna vävnad
genomsättes av svulstceller. I allm. uppträda s.
primärt endast på ett ställe i kroppen, men ett
sekundärt mångfaldigande genom svulstcellernas
förflyttning (metastas), antingen genom direkt
beröring (kontaktmetastas) el. genom blod- och
lymfvägar, är vanligt. Med hänsyn till s:s
inverkan på organismen indelar man dem i två
grupper: godartade (benigna) och
elakartade (maligna). De maligna s. utmärka
sig för sin infiltrativa, snabba växt och
benägenhet att metastasera och framkalla avmagring. De
benigna sakna dessa egenskaper men kunna ibland
genom sitt läge verka elakartade. Alltefter
svulst-parenkymet indelas s. i enkla och
sammansatta el. i homoiotypiska, vilkas
histologiska byggnad äger motsvarighet hos normalt
förekommande vävnader, och
heterotypis-k a, vilkas histologiska byggnad saknar sådan
motsvarighet. Inom vardera gruppen klassificeras
de enskilda formerna efter sin vävnadsart. De
homoiotypiska s. omfatta huvudsakl. följ,
svulstformer: f ib rom, bindvävssvulst, lipom,
fett-vävssvulst, k o n d r o m, broskvävssvulst, o s t
e-o m, benvävssvulst, m y x o m, slemvävssvulst,
m y o m, muskelsvulst, a n g i o m, kärlsvulst,
n e u r o m och g 1 i o m, nervsvulst, e p i t h e 1
i-o m, epitelsvulst, med underavd. p a p i 11 o m
(yt-epitelsvulst) och ad en om (körtelepitelsvulst).
De heterotypiska s. utgöras av s a r k o m, vilka
bilda de heterotypiska formerna av fibrom, lipom,
kondrom, osteom och myxom; vidare de
heterotypiska formerna av myom, angiom, neurom och
gliom samt de heterotypiska epitelsvulsterna,
kräftsvulsterna (kancer,
karci-nom). De heterotypiska s. äro maligna, de
homoiotypiska vanl. benigna.
Blandsvulster-n a äro jämförelsevis mera sällsynta. Ang.
svulstcellernas liv och orsaken till svulstbildning
se Kräfta (med.).
Svyck, fest, dryckeslag.
Svågerlag, svågerskap, i allmänna
språkbruket förhållandet mellan en make och hans
makas syskon, i juridisk bemärkelse däremot
förhållandet mellan en make och någon (vilken som
helst) av andre makens släkt. Längre sträckes
s. icke; det föreligger alltså ej mellan mannens
syskon och hustruns syskon, ej heller mellan
männen till två systrar, ehuru dessa i dagligt tal
kallas svågrar. Liksom vid släktskap skiljer man
mellan s. i rätt upp- och nedstigande led samt
s. å ena sidan; det förra avser t. ex.
svärföräldrar och styvbarn, det andra t. ex. svåger el.
svägerska. På gr. av katolska kyrkans lära om
äkta makar som ”ett kött” har s. fordom grundat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
