Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk konst - Svensk kyrkotidning - Swensk Literatur-Tidning - Svensk Literaturtidskrift - Svensk Litteraturtidskrift - Svensk låglandsboskap - Svensk läraretidnings förlags ab. - Svensk lösen - Svensk musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
455
Svensk kyrkotidning—Svensk musik
456
kraftfull och samtidigt känslig byggnadskonst av
originellt kynne, en motsvarighet till 1890-talets
nationella måleri. Bland arkitekter, arbetande i
denna riktning, förtjäna nämnas Ragnar
Östberg, Carl Westman, Erik L a 11 e
r-stedt, L. I. Wahlman och Sigfrid
Ericsson. Östbergs stadshus i Stockholm är
dess yppersta monument. Då detta invigdes 1923,
härskade en ny klassicistisk stilriktning, inom
vilken Ivar Tengbom och E. G. Asplund
framträdde med representativa verk.
Klassicismen blev dock denna gång av kort varaktighet.
Den avlöstes av den sakligt, tekniskt och socialt
betonade arkitektur, som i Sverige kallas
funk-tionalism. Denna arkitektur demonstrerades
genom 1930 års konstslöjdsutställning i Stockholm
med E. G. Asplund som arkitekt och har haft
målsmän i arkitekter som Sven Markelius
och Uno Åhrén. Vid 1930-talets slut
uppmjukades funktionalismen, och de traditionella
materialen kommo åter i bruk.
Konstslöjden har följt de internationella
riktlinjer, som löpt parallellt med arkitekturens
stilförändringar. Först under 1900-talet har med
stöd av Svenska slöjdföreningen ett mera
målmedvetet arbete bedrivits inom detta område.
Särskilt anmärkningsvärt är det uppsving det
svenska glaset vunnit. Orrefors bruk gick härvid
i spetsen genom anställande av konstnärerna E.
H a 1 d och S. G a t e.
Litt.: G. Upmark, ”Svensk byggnadskonst 1530
—1760” (1904); J. Roosval, ”Svenskt
konstgalleri” (1912); A. L. Romdahl, J. Roosval o. a.,
”Svensk konsthistoria” (1913); G. Nordensvan,
”Svensk konst och svenska konstnärer i 19 :e
århundradet” (1892; ny uppl., 2 bd, 1925, 1928);
E. Blomberg, ”Den nya svenska konsten” (1923);
H. Cornell, ”Den svenska konstens historia”
(1944 f f; A. Lindblom, ”Sveriges konsthistoria
från forntid till nutid” (3 bd, 1944—46); A.
Alfons och B. Lindvall, ”Svensk konstkrönika
under 100 år” (2:a uppl. 1952).
Svensk kyrkotidning, utkom i Lund 1855—
63, red. av E. G. Bring, W. Flensburg och A.
N. Sundberg som organ för den s. k. lundensiska
högkyrkligheten. Som fortsättning på Ny
ecklesiastik tidn. utges från 1905 S. såsom organ
för Allmänna svenska prästföreningen.
Swensk Literatur-Tidning, kritisk
veckotid-skrift, utg. i Uppsala 1813—24 (sista numren
utkommo i april 1825), som förfäktade
nyromantikens teorier. Huvudred, var W. F. Pamblad,
medarbetare bl. a. L. Hammarsköld, Atterbom,
J. C. F. Hæffner, J. H. Schröder, F. B. von
Schwerin, P. A. Sondén och S. ödmann.
Svensk Literaturtidskrift, uppsatt av C. R.
Nyblom m. fl. 1865, utgavs t. o. m. 1868 av
Nyblom i Uppsala, sedan i Stockholm, 1870—76
kallad Svensk Tidskrift för Literatur, Politik
och Ekonomi, redigerad av H. Forssell, C. D.
af Wirsén och H. Hjärne. S. företrädde
Namnlösa sällskapets försiktiga realism och ägnade
sedan mer uppmärksamhet åt historia, ekonomi
och filosofi.
Svensk Litteraturtidskrift, utg. av Samfundet
De nio sedan 1938, utkommer i Lund med 4 h.
om året. S. har ställt som sin uppgift att stödja
”strävandena att dels hålla intresset för äldre
svensk litteratur vid makt, dels sovra och
vägleda intresset för samtidslitteraturen”. Red. är
sedan starten prof. Olle Holmberg.
Svensk låglandsboskap, se Nötkreatur, sp. 349.
Svensk läraretidnings förlags ab.,
bokförlag i Stockholm, bildat av Sveriges allmänna
folkskollärareförening 1896, varvid S. övertog
bl. a. Svensk Lärartidning. Bland S:s
förlagsartiklar märkes ”Barnbiblioteket Saga”.
Svensk lösen, se Lösen 2).
Svensk musik. Endast några fynd av lurar
från bronsåldern och en del flöjter från
stenåldern lämna bevis för musikodling i Norden f. Kr.
Efter kristendomens seger omkr. 1100 stodo
under de första 200 åren den världsliga och
andliga musiken täml. oberörda av varandra. Den
världsliga tonkonsten odlades av de
kringvandrande lekarna, vilka ofta voro främlingar, som
medförde sitt hemlands musik. Folkviseballaden
och dansleken infördes huvudsakl. genom dansk
förmedling. Under 1200-talet uppstod dock en
svensk folkvisa, som mot slutet av årh. vann
en rik blomstring. — Den kyrkliga musiken
upptogs i Götaland företrädesvis efter engelskt
mönster och anpassades småningom efter allmän
romersk tradition. De svenska helgonen fingo
egna officier med musik av svenskar. Under
1200-talets senare hälft utövade Paris ett
mäktigt inflytande, och Sverige fick då franska
sekvenser och cantioner el. skolsånger på latin.
Av viss betydelse blev även den flerstämmiga
konstmusik, som efter franskt mönster upptogs
vid svenska skolor. Under medeltidens senare årh.
tog kyrkan ledningen även över den folkliga
musiken, och en andlig folkvisa uppstod, delvis efter
tyskt mönster. Mot 1400-talets slut förekom även
svensk folkligt religiös sång. Vadstena kloster
utövade under 1400-talet ett mäktigt inflytande.
Såväl Gustav Vasa som hans söner voro stora
älskare av musiken, och hovmusiken fick därmed
en dominerande ställning. Särskilt under Erik
XIV:s första regeringsår stod hovkapellet högt.
Den luterska psalmen odlades med allt större
intresse vid skolorna, och även den
flerstämmiga andliga sången fick efter hand många
utövare. Under Sigismund och Karl IX förföll
dock musiken. Först med Gustav Adolf kom
musiken ånyo i flor. Bland de nya musikerna
märkas bröderna Anders och Martin Düben
från Tyskland, båda skickliga orgelspelare. Med
drottning Kristina infördes även fransk musik
och fransk balett. På 1650-talet införskrevs
även en italiensk operatrupp. Anders Düben och
hans son Gustaf Düben skrevo musik till
baletterna, och båda komponerade även för
hovfesterna. En annan betydande kompositör var på
1670-talet Christian Geist (d. 1711). Ett
viktigt musikarbete slutfördes med
koralpsalmboken av 1697, redigerad av Olof Rudbeck
d. ä. och Harald Vallerius.
Som kapellmästare verkade under första delen
av frihetstiden Johan Helmich Roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
