Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk musik - Svensk-norska unionen - Svensk röd och vit boskap - Svensksund - Slagen vid Svensksund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
Svensk-norska unionen—Svensksund
458
(d. 1758), som skrev gedigen instrumentalmusik
och kyrkomusik i Händeis anda. Efter 1740
framträdde även andra, ss. Petter Brandt och
Anton Perichon. En fransk och en
italiensk teatertrupp inkallades. Till musikledare för
den förra kallades H. P h. J o h n s e n. Den
italienska teatertruppen medförde en egen
kapellmästare, F. U 11 i n i. Denne blev sedan en lång
tid ledande i svensk musik. Genom Patrik
Alströmers nitiska arbete grundades ett
orkestersällskap (under det litterära sällskapet
Utile dulci), som gav regelbundna konserter
under F. Z e 11 b e 11 s ledning. Inom denna
orkester upptogs tanken på en musikalisk akad., som
fick kunglig sanktion 1771.
Under gustavianska tiden blev operan den
viktigaste musikformen. Uttini var i början den
ledande mannen, sedan följde flera tyska musiker,
J. G. N a u m a n n, J. M. K r a u s och G. J.
Vogler. Naumanns opera ”Gustaf Vasa” blev
den första svenska nationaloperan. Carl S t e
n-b o r g grundade en folklig teater för fransk
opéra-comique. I Anna Maria Lenngrens litterära
krets odlades även visan, och Olof Ählström
var där kompositören. Av andra musiker
framträdde Johan Wikmanson (d. 1800) med
stråkkvartetter i Haydns anda. Till
Åhlström-kretsen slöt sig även J. C h r. F. H æ f f n e r,
som en tid efter Vogler skötte
kapellmästarbe-fattningen. Genom Åhlströms försorg utgåvos
även C. M. B e 11 m a n s sånger. Under sista
tiden verkade J. Egger t (d. 1813) som
kapellmästare och gedigen kompositör av
instrumentalmusik.
Under början av romantiken blev E. Du Puy
(d. 1822) kapellmästare och ledare för operan,
som 1806 på konungens befallning måst
nedläggas. Puy efterträddes av J. F. B e r w a 1 d
(d. 1861), som skötte befattningen till 1840-talets
slut. Han var skicklig violinist och nitisk
främ-jare av kammarmusiken. Den romantiska visan
odlades av J. E. Nordblom (d. 1848), B.
Crusell (d. 1838) och E. G. Gei jer (d.
1847). Med 1830- och 1840-talen framträdde nya
kompositörer inom den svenska solosången: A. F.
Lindblad (d. 1878) och J. A. Josephson
(d. 1880). Den instrumentala musiken odlades
av bl. a. E. B rendier (d. 1831) och F.
Ber-wald (d. 1868), den senare årh:s främste
svenske tonsättare. Manskörsången blomstrade på
1830- och 1840-talen särskilt i
universitetsstäderna. O. Lindblad (d. 1864) i Lund och G.
Wennerberg (d. 1901) i Uppsala skrevo
gedigna kvartetter.
Bland efterromantikens namn märkes J. F
o-roni (d. 1858), som stod i spetsen för
hovkapellet på 1850-talet. 1861 övertog L. Norman
(d. 1885) ledningen och bragte ånyo s. till
heders. Han hade som hjälpare A. Söderman
(d. 1876), som skrev verkningsfull scenisk musik.
För en svensk operastil verkade I. Hallström
(d. 1901). 1880-talets främsta namn inom
romansen, violinsonaten och pianostycket blev E.
Sjögren (d. 1918).
Från 1885 verkade J. C. N o r d q v i s t (d.
1920) som hovkapellmästare. Sedan följde A.
H a 11 é n (d. 1925) och R. H e n n e b e r g (d.
1925). Under dem fick den nya tyska musiken
med Wagner fotfäste på svensk scen. Denna
nyromantiska stämning upprätthölls sedan av A.
Järnefelt. Vid hans sida verkade A. W i
k-1 u n d. Musik i den nya stilen har skrivits av
W. Stenhammar (d. 1927), H. Alfvén
och W. P e t e r s o n-B e r g e r. I nyare anda ha
sedan framträtt K. Atterberg, T.
Rangström, N. Berg, O. Lindberg m. fl. En
vägröjare för en modernare musikstil är
Hilding Rosenberg. Mellankrigsårens olika
riktningar representeras på ett skiftande sätt för
övrigt av Gösta Nystroem, Lar s-E r i k
Larsson, Gunnar de Frumerie, Dag
Wirén, Ingemar Liljefors, Erland
von K o c h m. fl.
Litt.: T. Norlind, ”Handbok i svenska musikens
historia” (1932); C.-A. Moberg, ”Från
kyrko-och hovmusik till offentlig konsert” (1942).
Svensk-norska unionen, se Sverige-Norge.
Svensk röd och vit boskap, se Nötkreatur,
sp. 349-
Svensksund, fi. Ruotsinsalmi, smalt farvatten
i skärgården i s. Finland, strax ö. om staden
Kotka. Det egentliga S. är passet s. om
holmen Majasaari, men namnet hänföres vanl. till
den fjärd, som sträcker sig därifrån i s. s. v.
riktning. S. spelade en avsevärd roll i
skärgårds-kriget på Gustav III:s tid. Härtill bidrog dess
läge vid mynningen av Kymmene älv och strax
ö. om 1743 års riksgräns. 1791—95 befästes det
av ryssarna; huvudfästningen låg på Kotka.
Ruotsinsalmi fästning var dock från 1820-talet
svagt garnisonerad och slopades vintern 1855,
under Krimkriget.
Slagen vid Svensksund. Av skärgårdsflottan
utkämpades i bassängen v. om S. mellan öarna
Kotkasaari och Kuutsalo under ryska kriget 1788
—90 två sjöstrider. 1 :a slaget vid S. i
samband med striderna om Fredrikshamn sommaren
1789 stod 24/s, då omkr. 45 svenska
skärgårdsfartyg av olika typer under överamiral C. A.
Ehrensvärd anföllos från 2 håll av en nästan
dubbelt överlägsen fiende under prins Karl av
Nassau-Siegen. Efter ett segt motstånd och med
förlust av omkr. 4/s av styrkan måste den
svenskfinska eskadern natten till 25/s söka skydd
under Svartholms fästning. — 2:a slaget vid
S. utkämpades 9h—10h 1790, då skärgårdsflottan
efter utbrytningen ur Viborgska viken fattat
posto i S. för att hindra ryska galäreskaderns
framträngande västerut. Den svenska
skärgårdsflottan räknade 5 skärgårdsfregatter, 16 galärer
och 190 kanonslupar och -j ollar. Konungen själv
förde befälet med överstelöjtnant C. O. Cronstedt
som flaggkapten och överstelöjtnanterna von
Stedingk, Törning och Hjelmstierna som närmaste
befälhavare. Den ryska flottan under prinsen av
Nassau-Siegen räknade omkr. 150 fartyg men var
i art. och trupper jämnstark med den svenska.
Det ryska huvudanfallet insattes s. v. ifrån
mellan Kotkasaari och Kuutsalo på f. m. men
möttes av kraftiga och väl genomförda motanfall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
