Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Svensk konst
454
och förtunnad, medan hos B. E. Fogelberg
vissa romantiskt nationella och realistiska
tendenser bryta igenom marmorglattheten.
Inom det tidiga 1800-talets måleri föra
klassi-citet och romantik en oj ämn kamp med Per
K r a f f t d. y. och C. J. Fahlcrantz såsom
huvudrepresentanterna för vardera sidan. Hela
nivån av skedets konst är sorgligt låg. Såsom en
av tidens största konstnärliga ansträngningar må
ihågkommas J. G. Sandbergs historiska
fresker i Uppsala domkyrka. Först efter 1800-talets
mitt vänder sig bladet. Medan fortfarande
flertalet av målare, som nu börjar söka sig till
Düsseldorf för att vinna sin skolning, icke höjer
sig över den aktningsvärda medelmåttan,
framträder med historiemålaren J. F. H ö c k e r t en
kunnig och gedigen färgkonstnär och med
landskapsmålaren Marcus Larsson en genial
fantasibegåvning.
Tiden får i F. W. Scholander en
arkitekt, som skickligt och med personlig smak
företräder nya riktningar. Skulpturen fullföljer
linjen av officiellt statybildhuggeri från Byström
och Fogelberg. Fr. o. m. 1870-talets början
vidtager en medveten orientering åt Frankrike, som
får till resultat en ”Paris-svensk” skolning i
anslutning till impressionismen och i alltmer
bestämd motsättning till Düsseldorfmåleriet. Bland
dem, som i första omgången sökte sig ut till
Paris, märkas den virtuose landskapsmålaren
Alfred Wahlberg, som ansluter sig till
Fontainebleauskolan, och Nils Forsberg,
som med en i Sverige förut osedd
verklighets-kraft återger scener ur samtida liv.
Historiemålningen får i Gustaf Cederströmen
framgångsrik målsman med fransk skolning, medan
dess tyska riktning representeras av C. G. H e
11-q v i s t och Julius Kronberg. Georg
von Rosen utgår i sitt porträttmåleri från
renässansen och Velåzquez, i sitt historiemåleri
från belgaren Leys. Ernst Josephson, som
under sina studieår dragés till de gamla
mästarnas konst och tillägnar sig tekniska lärdomar av
denna, sluter sig dock till leden av de kamrater,
som i Paris se ”den nya konstens källa”.
Frilüftsstudium, valörmåleri, en måttfull
naturalism i anslutning till den samtida
Pariskonsten bli genomgående programmet för den
svenska målargenerationen kring 1880. Denna
rymmer inom sig ett icke ringa antal betydande
begåvningar: Carl Larsson, Richard
Bergh, Carl Skånberg, Bruno
Liljefors, Anders Zorn. Inom skulpturen
efter-trädes den måttfulla klassicismen, som präglat
ännu Molin, av en kraftig realism i John
Börj essons historiska statyer och en intim
naturkänsla i Per Hasselbergs nakna
gestalter.
Under 1890-talet övergingo de flesta av de
ledande målarna till en nationell och romantisk
inställning och föredrogo den lyriska känslan
inför skymning och nattmörker framför den kyliga
och klarvakna iakttagelsen av ljuset och
atmosfären. Karakteristiska för denna riktning äro
framför allt Karl Nordström och E u g è-
ne Jansson. Hos prins Eugen dämpas
stämningen från patos till en förfinad melankoli. Den
från början i franskt valörmåleri tränade Carl
W i 1 h e 1 m s o n lade om sin konst till en klar
och saklig ytverkan, ej utan likhet med Carl
Larssons av helt andra avsikter framkallade
freskostil, sådan man möter den i Nya
Elementarskolan i Göteborg och i Nationalmuseums
trapphus. — Från 1890-talets nationella svenska
måleri, som hade sina yppersta representanter inom
det av Karl Nordström ledda
Konstnärsförbundet, förde ingen väg vidare. De i unga år avlidna
Olof Sager-Nelson och Ivar
Arose-n i u s utvisade individuella skiftningar av
romantiskt måleri och strävan ut ur naturalismens
grundsyn.
Målarna av den nya generation, som
fram-trädde med 1900-talets första årtionde. Nils
von Dardel, Leander Engström,
Isaac Grünewald, Gösta Sandels,
Birger Simonsson, John Steen,
Hilding Linnquis t, Otte Sköld m. fl.
sökte sig ånyo ut till Paris, blevo elever hos
Henri Matisse och togo emot intryck av Cézanne
och van Gogh. Strömningar som expressionism
och kubism finna nu representanter i Sverige.
Georg Pauli, som hört till 1880-talets
”Parissvenskar”, blir genom konstnärlig och litterär
verksamhet en förkämpe för det nya. Kubismen
fick en företrädare i bl. a. Gösta
Adrian-Nilsson, surrealismen grep Halmstadgruppen
(se d. o.). En avancerad kolorist var Carl
K y 1 b e r g.
Inom den grafiska konsten frambragte Sverige
under det impressionistiska skedet en av dettas
främsta mästare, Anders Zorn. Carl Larsson har
i etsning utfört ett stort antal linjerena blad,
Ferdinand Boberg, Axel Hägg och
Hjalmar Molin effektfulla arkitekturmotiv.
Som karaktärsfull och träffsäker skämttecknare
vann Albert Engström europeiskt rykte.
Nämnas må även Emil Johansson Thor,
Axel Fridell, Stig Borglind och
Bertil B u 11-H e d 1 u n d.
Bildhuggarkonsten har sedan 1880-talet
genom-lupit samma bana som den europeiska skulpturen
i det hela under ledning av Frankrike.
Christian Eriksson och Carl E 1 d h fortsätta
den naturalistiska linjen från Hasselberg. Hos
Carl M i 11 e s kan man avläsa de växlande
faserna från målerisk impressionism till förenklad
dekorativ form. Hos Ivar Johnsson röjes
en dragning till klassisk stillhet. En annan linje
representeras av Bror Hjorth med
grovhuggna figurskulpturer.
Arkitekturen passerade under 1800-talets sista
årtionden stadierna från eklektisk stilarkitektur,
inom vilken I. G. Cl a son med sin anknytning
till fransk och nederländsk renässans är den mest
betydande mästaren, till ett naturalistiskt
stilsökande med Ferdinand Boberg som främste
representant och fann under 1900-talets första
årtionde en fast utgångspunkt i medeltidens och
Vasatidens kärvt karaktärsfulla byggnadskonst.
Denna utvecklades i nya kombinationer till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
