Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
Svensk konst
452
når den i Mälarlandskapens kyrkomåleri under
1400-talets senare hälft, i vilket dekorativa
egenskaper förmälas med en naiv berättarglädje.
Albert målare är den mest kände mästaren.
Unionstidens mäktiga kyrka reser sina monument
i de stora koren vid Strängnäs, Västerås, Åbo
och framför allt Linköping ävensom i de
kraftfulla tornen vid de tre förstnämnda kyrkorna.
Anspråken på praktfulla altarverk kunna ej
fyllas av inhemska krafter. Man importerar
omfångsrika snidade skåp från Lybeck, Bryssel och
Antwerpen. Tidens yppersta konstverk, den
mäktiga S:t Göransgruppen i Storkyrkan i
Stockholm, har till mästare lybeckaren Bernt
Not-k e. En viktig del av svenska bevarade medeltida
konstminnen äro textilierna, kyrkliga skrudar i
dyrbart och konstnärligt högtstående utförande.
Bredvid importarbeten hävda sig verk ur
inhemska verkstäder, ss. Vadstenanunnornas.
Gustav Vasas reformation gör ett brått slut
på den medeltida konsten och hindrar dess vidare
utveckling i nya former. Konungamaktens krav
på ståt och värdighet föranleda snart nog
anknytning till den samtida konsten ute i Europa,
renässansen. De konstnärliga krafterna hämtas
dels från Nederländerna, dels från Italien över
ö. Tyskland (W i 11 e m Boy, arkitektfamiljen
Pahr). Vissa östeuropeiska stildrag kunna
påvisas i Vasatidens arkitektur jämsides med
flamländska och franska. Byggnadsverken — slotten
Gripsholm, Vadstena, Kalmar, Stockholm,
Uppsala m. fl. — kännetecknas av en nordisk
karghet, förenad med ett kyskt och elegant behag i
de sparsamma detaljerna. I det då danska Skåne
blomstrar under senare delen av 1500-talet en
rik, från Holland påverkad slottsbyggnadskonst.
Skulpturen, direkt importerad el. övad av
inkallade utlänningar, fick till huvuduppgift kungliga
gravmonument (Gustav Vasas, Johan III:s och
Katarina Jagellonicas i Uppsala). Måleriet togs
i anspråk för kungliga porträtt. Någon inhemsk
skola el. tradition hann ej utvecklas under
Vasatiden.
Från 1600-taIets början till dess mitt vinna
Tyskland och Holland huvudinflytandet inom
svenskt kulturliv. Tyngd och frodighet träda i
st. f. det tidigare skedets, den äldre Vasatidens,
sirliga nordiska ungrenässans. Smaken och
utförandets kvalitet ha sjunkit. Ännu ett slott som
Skokloster, den kanske främsta exponenten för
anspråken hos trettioåriga krigets segerherrar,
ger bevis på detta. Drottning Kristinas tillfälliga
anlitande av några goda konstnärer, den
holländske målaren David Beck, den franske
målaren Sébastien Bourdon, blev utan
varaktig betydelse. Först på 1600-talet bryter en fransk
strömning igenom i svenskt konstliv efter att ha
förberetts genom arkitekten Jean De la V a
I-1 é e och trädgårdsarkitekten André M o 11 e t.
Tidens ledande arkitekt, Nicodemus
Tes-si n d. ä., förenar franska drag med holländsk
klassicism. Hos Nicodemus Tessin d. y.
förenas den franska stilen i innerarkitekturen
med en strängt tillämpad, efter Sveriges klimat
och resurser anpassad italiensk senrenässans i
exteriörerna. Drottningholm är den äldre
Tes-sins främsta verk, fullföljt av sonen. Dennes
storverk, Stockholms slott, blir den svenska
stormaktstidens testamente till det efterföljande
skedet. Skulpturens arbetsfält blev kyrkointeriören,
som pryddes med gravmonument och en rik
inredning. Burchardt Precht skapade den
svenska barockens effektfullaste verk i
Stockholms Storkyrkas kungsstolar och Uppsala
domkyrkas altare (nu i Gustav Vasakyrkan i
Stockholm) och predikstol. Han fick en viss
skolbildande betydelse inom den dekorativa
kyrkokonsten. Måleriet vann under senare hälften av
1600-talet en mera rotfast ställning inom landet genom
Ehrenstrahl och Martin Meytens d.
ä. och deras lärjungar, därav Ehrenstrahls
systerson David von Krafft. Utom
porträttuppgifter tillf öllo en del dekorativa beställningar
målarna. Denna karolinska skolas tradition upptogs
av den tidigare frihetstidens målare, J. H.
Scheffel, Lorentz Pasch d. ä. och O.
A r e n i u s.
Under frihetstiden blev Stockholms slottsbygge,
som fullföljdes under ledning av Carl Hårleman,
ett slags högskola för den svenska
konstskicklighetens uppövande efter franska förebilder och
under franska lärare. Konstakad. har uppstått i
samband med slottsbygget. Fransk smak präglar
tidens arkitektur i dess mest typiska skapelse,
den svenska herrgården, och i dess fåtaliga
monumentalbyggnader, t. ex. Adolf Fredriks kyrka
av C. F. Adelcrantz och börsen i Stockholm av
E. Palmstedt. Målarna skola sig i Frankrike,
stanna där långa tider el. för alltid — Gustaf
Lundberg, Roslin, Lafrensen — och
uppfostra elever i fransk stil och anda, ss.
Lorentz Pasch d. y. och Per Krafft d. ä. Först nu
får Sverige en betydande inhemsk målarkonst av
hög rang, visserligen att betrakta som en
utstrålning av Frankrikes överlägsna konstnärliga
kultur, och samtidigt framträder i slottsbyggets hägn
Sveriges förste store bildhuggare, Johan
Tobias Sergel. Gustav III:s tid betecknar
knappast en höjdpunkt i svenskt konstliv i annan
mening än att den skördar frukterna av det, som
såtts och vuxit upp under frihetstiden. Endast ett
par målare tillhöra helt det gustavianska skedet,
de under engelskt inflytande mognade C. F. v o n
Breda och Elias Martin; Carl
Gustaf P i 1 o hade redan sin i Danmark
tillrygga-lagda konstnärsbana bakom sig, när han
återbördades till Sverige.
Konungens största personliga insats i svenskt
konstliv är inkallandet av den snillrike franske
arkitekten J. L. D e s p r e z. Med Gustav III:s
resa till Italien 1783 och hitkomsten av Desprez
samt genom C. A. Ehrensvärds och L. A.
M a s r e 1 i e z’ målmedvetna verksamhet infördes
nyklassicismen i Sverige. Den nyantika
stilriktning, vars förnämsta representanter i övrigt äro
Tempelman, Sundvall, Gjörwell och
F. Blom, blev rådande inom svensk arkitektur
långt in på det följ, århundradet. Inom
skulpturen fortsätter J. N. Byström den klassiska
linjen från Sergel, visserligen alltmer förslappad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
