Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svartz, Nanna - Svartå - Svartån, Närkes Svartå - Svartån, Västerås (Västmanlands) Svartå - Svartån, Östergötlands Svartå - Svartälven - Svartöstaden - Svarv (svarvstol)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Svartå—Svarv
370
för utredning rörande reumatikervårdens
ordnande 1941—45, föreståndare för Konung Gustaf
V:s forsktungsinst. 1948. S. har företagit
uppmärksammade forskningar rörande den mänskliga
tarmkanalens bakteriologi och de reumatiska
sjukdomarna. I ett stort
antal arbeten har hon
även behandlat frågor
rörande kemoterapi,
spec. med
salicylazo-sulfapyridin (salazo-pyrin), vid
tarminfektioner och
ledsjukdomar. Under de senaste
åren har hon särsk.
studerat serologiska
reaktioner i blodet vid
ledgångsreumatism. ■—
G. 1918 m.
överläkaren, prof. Nils M.
Malmberg.
Svartå. 1) Storkommun i Västernärkes
domsaga (Edsbergs hd) i Närke, bestående av
socknarna Kvistbro, Skagershult och Nysund; 626,34
km2, 6,446 inv. (1954).
2) Industri- och stationssamhälle i Kvistbro sn
i Närke, vid Svartåns utträde ur sjön
Storbjörken (92 m ö. h.); 493 inv. (1951). S. är
knutpunkt på statsbanan Laxå—Charlottenberg för
linjen från Örebro. Se även Hasselfors bruks ab.
Detta bruks huvudbyggnad, uppförd av sten i
två våningar på 1780-talet, är nu pensionat. Svartå
bruk anlades i slutet på 1650-talet av J. Eriksson
Grubb.
Svartån, Närkes Svartå, upprinner med
2 källarmar, den större, Laxån, från ö. och
V. Laxsjön i Tiveden, den mindre, Svartån,
från Kilsbergens s. del, genomflytande sjöarna
ölen och St. Björken. Sedan dessa grenar
förenats i sjön Toften, flyter S. genom sjön Teen och
därefter över Närkeslätten genom Örebro till
Hjälmaren. Vattenområde 1,430 km2; längd
(Svartågrenen) 100 km. Genom åsänkning och
invallning ha stora arealer sankmarker torrlagts
på Närkeslätten. Från Örebro till mynningen är
S. segelbar genom en sluss i Skebäck.
Svartån, Västerås (Västmanlands)
S v a r t å, upprinner i Norbergs sn, n.
Västmanland, och mynnar i Västeråsfjärden av Mälaren
vid Västerås; vattenområde 750 km2; längd 80
km.
Svartån, Östergötlands Svartå,
Mo-talaströms största biflod, upprinner i Jönköpings
län, flyter genom Flisbysjön, Ralången och
Säby-sjön samt Tranås till sjön Sömmen och därifrån
genom Mjölby ut på östgötaslätten samt mynnar
i Roxen, 7 km n. v. om Linköping. Vattenområde
3,440 km2; längd 160 km. Sömmen är reglerad
(1922—24) för kraftverk, bl. a. vid Boxholm,
Mjölby, öjebro, Odensfors och Svartåfors.
Vidsträckta sankmarker ha torrlagts genom sänkning
av Säbysjön och Ralången.
Svartälven, se Gullspångsälven.
Svartöstaden, se Luleå.
Svarv (äldre benämning svarvstol),
verk
tygsmaskin för utförande av svarvning.
Karakteristiskt för en s. är den anordning, som
förmedlar rotationsrörelsen till arbetsstycket och
som benämnes (s v a r v)s p i n d e 1 el.
huvudspindel. Den är upplagrad i en
spindeldocka. Ofta måste arbetsstycket styras i sin
motsatta ände medelst en dubb (pinol), som
uppbäres av en dubbdocka (pinoldocka). I
vissa fall (vid bearbetning av t. ex. veka axlar)
användes härjämte en stöddocka, som är ett
slags ansättbart lager, vilket placeras mellan
huvudspindeln och dubben.
S. kunna indelas i två huvudgrupper, trä-s. och
metall-s., vardera med undergrupper. Vid enkla
träsvarvar är huvudspindeln vanl. försedd med en
remdriven t r a p p s k i v a, som medger omställning
mellan 3 å 4 olika rotationshastigheter. S-stålen äro
icke fastsittande utan skötas helt för hand, varvid de
stödas mot en ställbar försättare. Arbetsstycket
föres runt medelst en 3-uddig gaffel, som är anordnad
på huvudspindeln; chuck el. backskiva saknas sålunda.
— Vid industriell tillverkning av svarvade trädetaljer
användas s.-typer, som likna metall-s., ehuru av vekare
byggnad. Härvid inrättas de i regel som k o p i
e-ringssvarvar. — Metallsvarvar utföras
numera alltid med ett verktyget styrande organ, kallat
support (alternativt med ett revolverhuvud).
Supporten är medelst en vev (el. en automatiskt verkande
koppling) med sin släde åkbar längs s:s prisma,
på vilken även dubbdockan är åkbart uppsatt.
Supporten är alltid utrustad med en t v ä r s 1 i d, så att
verktyget kan vevas in och ut i radieil riktning. Vid s. för
allmänt verkstadsbruk är supporten dessutom i regel
utrustad med en t o p p s 1 i d, vilken då uppbär s t
ål-fa å 1 1 a r e n. Toppsliden brukar vara vridbar på en
gradskiva, så att den kan förställas i olika vinklar,
varigenom koniska partier på enkelt sätt kunna svarvas.
Den nu beskrivna s.-typen kallas supportsvarv.
— Vid enkla support-s. skötes slidernas rörelse helt
för hand, vilket medför, att gängning ej utan extra
anordningar kan utföras med s.-stålet. Denna typ av
operation är dock möjlig, om huvudspindeln göres
axiellt förskjutbar och härvid styres av en gänga.
Anordningen, som mest användes på instrument- och
auto-mat-s., kallas c h a s e r; härvid kan emellertid
dubbdockan ej utnyttjas. För svarvning av gängor på
längre arbetsstycken måste supporten mekaniskt
sammankopplas med spindeln; s. benämnes då g ä n
g-skärningssvarv. Längdmatningen åstadkommes
härvid av en 1 e d a r s k r u v, som medelst
utväxlings-bara kugghjul el. en med spakar omställbar
ledarskruv-växellåda kan åstadkomma varje bruklig stigning.
Manöverrattarna för supportens rörelse äro anordnade på
ett framstycke, som benämnes förkläde (eng.
apron). För växling mellan tum- och millimeterstigning
innehåller växeln för ledarskruven alltid ett ”127-hjul”
(5" = 127 mm). — Vid bl. a. support-s. fasthålles
arbetsstycket medelst en chuck el. en backskiva,
med individuellt ställbara backar, el. en p a t r o n s k
i-v a, vanl. med T.-spår, el. också insättes arbetsstycket
mellan pinolen och en i spindeln inpassad centrumdubb,
varvid rotationsrörelsen förmedlas av en m e d b r i n g
a-r e. — En variant av support-s. är plansvarven,
varmed förstås en täml. kortbyggd s., avsedd för
änd-bearbetning av ett på patronskiva el. backskiva fastspänt
arbetsstycke. Plan-s. förses alltid med gap, vilket
innebär, att prismat ej når fram ända till spindeldockan
utan lämnar ett så stort mellanrum, att axiellt korta
arbetsstycken med stor diam, kunna fastspännas utan
att råka i kollision med prismat. Gap användes även
på vissa, eljest normala support-s. — Ordet
snabbsvarv, som numera i viss mån råkat ur bruk, enär
praktiskt taget alla nytillverkade s. äro av sådan typ,
användes för att beteckna en robust byggd support-s.,
lämplig för arbeten med snabbstål och
hårdmetallverktyg. Vanl. kännetecknas snabb-s. dessutom av att
spindeln drives av en utifrån medelst spakar omställbar
växellåda (i st.f. med trappskiva och t.ex. takrörelse)
och att de äro försedda med inbyggd drivmotor. —
Bland övriga, mera vanliga s.-typer märkas karusell-s.,
revolver-s. och automat-s. Vid karusellsvarven
är rotationsaxeln vertikal, varvid arbetsstycket
upp-spännes på en roterande, horisontell planskiva (karu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
