Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svarv (svarvstol) - Svarvning - Svastika - Svatopluk - Svavel - Svavelammonium - Svavelbakterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Svarvning—Svavelbakterier
372
Automatsvarv av 6-spindlig typ (för stångmatning).
sell). Denna s.-typ är försedd med en el. två
ståndare, uppbärande verktygen; dessa ståndare motsvara
till sin funktion det förutnämnda prismat. Karusell-s.
användas företrädesvis, då arbetsstycket är så stort el.
tungt, att det ej lämpligen kan uppspännas för rotation
kring en horisontell axel (statorer till elektriska
generatorer o.s.v.). Planskivans diam, ligger vanl. inom
gränserna i—12,5 m. Ofta arbetar en karusell-s. med
2 el. flera stål samtidigt. — Revolversvarven
har sitt namn av revolvern (el. revolverhuvudet), som
här ersätter el. kompletterar supporten. Det är en
verktygshållare, som är roterbar kring en vanl.
vertikal tapp, vilken i sin ordning är axiellt åkbar på s:s
prisma. Oftast är revolvern vridbar */s varv i taget
och uppbär härvid intill 6 olika verktyg, vilka i tur
och ordning få bearbeta arbetsstycket, som härefter i
färdigbearbetat skick avstickes (från stångmaterial) el.
lossas från en numera i regel pneumatisk chuck. Alla
arbetsstycken bli genom denna arbetsmetod automatiskt
likadant utförda. — Automatsvarven kan
enklast beskrivas som en revolver-s., vid vilken även
de manuella tempona med revolverhuvudets rörelse helt
el. delvis automatiserats, varvid operationerna regleras
av k u r v h j u 1. Man skiljer mellan
helautomater (t. ex. för skruvtillverkning ur stångmaterial) och
ha (v automater. De senare användas för
bearbetning av t. ex. gjutna delar, vilka på gr. av sin form
måste insättas och uttagas för hand. Bägge
maskinvarianterna utföras numera i regel flerspindliga,
varvid en spindeltrumma intermittent rör sig,
t.ex. t varv i taget vid 4-spindliga s.; fyra
operationer pågå sålunda samtidigt i en dylik automat mot
endast en i revolver-s. och enspindliga automater.
Svarvning, tekn., avverkning av spån från ett
roterande arbetsstycke medelst en skärande egg.
Arbetet utföres i svarv (”svarvstol”), varvid
verktyget utgöres av ett s v a r v s t å 1.
Svarvstålen framställdes förr enbart av vanligt kolstål.
Det innebar ett väsentligt framsteg, när man
omkr. 1900 införde snabbstål, d. v. s. kolhaltigt
verktygsstål med 18—20% vol fram och 4—5%
krom, som ej börjar anlöpas förrän vid 6oo° och
medger långt större arbetshastighet. Svarvstål
med egg av stellit (införda omkr. 1907) medgåvo
en ytterligare stegrad avverkning men ha sedan
omkr. 1930 helt utträngts av hårdmetallverktyg.
Sva’stika, se Hakkors.
Sva’topluk, se Mähren, sp. 518.
Svavel (lat. su’lfur),
ickemetalliskt grundämne, känt
sedan äldsta tider,
förekommer i naturen dels gediget,
dels förenat med metaller, ss.
bly, järn, koppar, kvicksilver
och zink, dels som sulfat i
gips, bittersalt, tungspat o. a.
Organiska föreningar, som
innehålla s., äro framför allt
äggviteämnena. — S. är ett
gult, fast ämne, som
förekommer i flera
modifikationer. Den vid vanlig
temperatur beständiga formen, som
efter kristallformen kallas
rombiskt s., har spec. v. 2,1,
smpt 112°a, kpt 444?e. I
vatten och de flesta
lösningsmedel är s. olösligt, lösligt i
kolsvavla och svavelklorur.
— S:s kemiska tecken är S,
dess atomvikt 32,07,
atomnummer 16, valens 2, 4 och 6.
Det bildar uteslutande ne-
gativa joner, av vilka de viktigaste äro den
elementära sulfidjonen, S, och de med syre
sammansatta sulfit- och sulfatjonerna, SOs,
resp. SO4, alla 2-värda. I syre av rumstemp.
är s. beständigt men antändes och
förbrinner vid upphettning; även med flertalet
övriga grundämnen förenar det sig direkt under
stark värmeutveckling. — De viktigaste
produktionsorterna för s. äro Louisiana (U.S.A.),
Sicilien, Chile och Japan, där s. förekommer gediget,
Spanien och Norge, där det framställes ur
svavel-kis. Världsproduktionen var 1950 5,670,000
ton, därav från U.S.A. 5,276,000 ton och från
Sicilien 229,000 ton. S. brukas till framställning
av svavelsyrlighet och svavelsyra, vid
vulkanise-ring av kautschuk, till krut, tändstickor,
kolsvavla, svavelfärger m. m. I finfördelad form
begagnas s. för medicinskt ändamål (se nedan).
Till medicinskt bruk nyttjas dels
svavelblomma, svavelpulver, erhållet genom
sublimering, varav genom tvättning med utspädd
ammoniak erhålles tvättad svavelblomma,
dels fällt svavel, ett fint fördelat, gulvitt
pulver. S. brukas något som avföringsmedel.
Svavelblomma ingår i skabbsalva. I
insulin ingår s. som nödvändig beståndsdel.
Svavelammönium, eg. föreningen ammonium
-sulfid, (NH4)aS, i allm. den gängse benämningen
på den vätska, som erhålles, då svavelvätegas
in-ledes i en ammoniaklösning, och som innehåller
dels s., dels ammoniumsulfhydrat.
Svavelbakterier, en biologiskt samhörande men
morfologiskt heterogen grupp av autotrofa (se
Bakterier, sp. 259) bakterier, som äro
verksamma vid svavlets kretslopp i naturen. Morfologiskt
särskiljas trådbakterier, icke trådformade
bakterier, purpurbakterier och gröna s. Till första
gruppen höra bl. a. släktena Beggiatoa och
Thio-trix. Till den andra höra thiobakterier och till
den tredje purpurbakterier (Rhodobacteriaceae),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
