Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svartsoppa - Svarttorp - Svartvik - Svartviks ab. - Swartz, släkt - Swartz, 1. Olof - Swartz, 2. Edvard - Swartz, 3. Carl - Swartz (Schwartz), David - Svartz, Nanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
Svartsoppa—Svartz
368
Svartsoppa, soppa, som kokas av gåsens krås
samt blod, vetemjöl, katrinplommon, äpplen,
peppar, ingefära och nejlikor, salt, socker och
ättika. Gåsleverkorv hör till. S. ätes i samband
med gås, särskilt vid Mårtenstiden.
Svarttorp, sn i Jönköpings län, Tveta hd, kring
Huskvarnaån, v. om sjön Ylen; 62,49 km2, 628
inv. (1954). Höglänt skogstrakt. 1,454 har åker.
Egendom: Ramsjöholm (se d. o.). Nuv. kyrkan
uppf. 1870; medeltida dopfunt av Bestiarius.
Ingår i S:s och Lekeryds pastorat i Växjö stift,
Tveta kontrakt. Tillhör storkommunen Lekeryd.
Svartvik, industrisamhälle i Njurunda sn i
Medelpad, vid Ostkustbanan och Ljungans mynning
8 km s. om Sundsvall; 1,037 inv. (1951). Här
finnas sulfit-, sulfitsprit- och trähusfabrik,
tillhörande Svartviks ab. (se bild 8 å pl. vid Medelpad).
Svartviks ab., Sundsvall, gr. 1919, driver
trähusfabrik samt sulfat- och sulfitfabrik vid
Svartvik, kemisk fabrik i Nyhamn och snickerifabrik
vid Kubikenborg. Sulfitfabriken utbyggdes 1937
—38 för tillverkning av även silkesmassa. Antal
anställda c:a 970.
Swartz, släkt, härstammande från
bergsmannen Per Olofsson (1661—1700), vars sonsöner,
bland dem tobaksfabrikören i Norrköping P e
t-t e r S. (1726—89), grundare av Swartziska
friskolan (yrkesskola) i Norrköping, antogo namnet
S. efter fädernegården Svartsång (Kroppa sn,
Värmland). En brorson till den sistn. är S.i),
sonsons sonson S.3).
1) Olof Peter S., botanist (1760—1818), med.
dr i Uppsala 1785, intendent och prof, vid
Ber-gianska trädgården 1791, därjämte intendent vid
Vet.-akad:s naturaliekabinett 1806 och prof, i
naturalhistoria vid Karol. inst. 1813, Vet.-akad:s
sekr. från 1811. S. reste bl. a. i Nordamerika,
Västindien och n. ö. Sydamerika. Han behandlade
i sina talrika skrifter såväl Sveriges som
Amerikas flora och lämnade värdefulla bidrag till
kännedomen om svampar, lavar, mossor, ormbunkar
och fanerogamer. Han utgav även arbeten
rörande växtsjukdomar och praktisk botanik.
2) Edvard Mauritz S., den föreg:s sonson,
skådespelare (1826—
97)- S. var 1845—53
anställd vid Mindre
teatern, 1853—81 vid
de kungl. teatrarna.
S:s besjälade konst,
präglad både av
ingivelsens eld och
reflexionens klarhet och
djup, tog sig det
ädlaste uttryck i en
tekniskt behärskad,
omsorgsfullt genomarbetad och individuellt
karakteriserande form.
S:s mästerskapelse
var Hamlet. S. var från 1854 g. m.
Clemen-tine S., f. Fehrnström (1835—1923), 1853—88
likaledes anställd vid de kungl. teatrarna.
3) Carl Johan Gustaf S., affärsman, politiker
(1858—1926). Han övertog 1881 efter studier i
Bonn och Uppsala ledningen av faderns
tobaks-firma Petter Swartz i Norrköping, intog i många
år en ledande ställning inom affärs- och
bankvärlden, blev 1921 ordf, i Skandinaviska kredit
ab:s styrelse, hade i Norrköping många
förtroendeuppdrag och var
bl. a. i ett 20-tal år
led. av
drätselkammaren och av
stadsfullmäktige. Till sin
födelsestad donerade S.
bl. a. 1912 Villa S.,
nu stadsbibliotek. S.
representerade
Norrköpings stad,
sedermera Östergötlands län,
i Första kammaren
1900—26. Avgjord
fri-handelsvän och även i
övrigt ej utpräglad
högerman, anslöt han sig
till Första kammarens minoritetsparti, var led. av
bankoutskottet 1912—13, statsutskottet 1914—17
och 1919—24, hemliga utskottet 1916—20,
utrikes-nämnden från 1921 till sin död,
författningsut-skottet 1918 och 1919 samt särskilda utskottet
ang. handelsavtal med Ryssland 1922. Han var
led. av Nationella partiets förtroenderåd från
1912. Som finansminister i Lindmans ministär
1906—11 genomförde S. många reformer, bl. a.
omläggning av statsbeskattningen och nya
grunder för taxeringsväsendet, omläggningen av
statens räkenskapsväsen, organisationen av
bankinspektionen och inrättandet av Kontrollstyrelsen.
När ministären Hammarskjöld avgick 30 mars
1917, blev S. statsminister men avgick redan 19
okt. s. å., sedan valen till A. K. gått
ministären emot. Ministärens program angav S. med
orden: ”opartisk neutralitetspolitik”. Vid
författningsändringen 1918—19 spelade S. en betydande
roll. 1916 valdes S. till universitetskansler och
blev 1918 jur. hedersdr vid Lunds universitet.
Swartz (S c h w a r t z), Johan David,
målare (1678—omkr. 1740). Han var lärling hos
D. von Krafft och utbildade sig till
historiemålare. S:s porträtt karakteriseras genom
figurernas stolta hållning, styva värdighet och
”kapp-rakhet”. Färgen är mörk och djup. Bland dessa
konterfej märkas Magnus Stenbock (1712), Arvid
Horn (ett ståtligt knästycke, senast 1718), Arvid
Horn och dennes gemål, två imponerande
ceremoniporträtt (1726), akademiräntmästaren B.
Rommel (1725; Uppsala univ.), M. Steuchius
(Linköping) m. fl. Han målade även altartavlor
(Svinstad, 1721) och små Ecce-homobilder.
Svartz, Nanna Charlotta, läkare (f. 1890
25h), med. lic. vid Karolinska inst. i Stockholm
1918, med. dr 1927, doc. s. å., t. f. klinisk
laborator 1929—30, ord. 1931—35, t. f. överläkare vid
S:t Eriks sjukhus i Stockholm 1934, ord. 1936,
prof, i medicin vid Karolinska inst. 1937,
överläkare vid Serafimerlasarettet 1937, vid Karolinska
sjukhuset 1940; led. av Medicinalstyrelsens
vetenskapliga råd sedan 1937, av styrelsen för Konung
Gustaf V:s 8o-årsfond sedan 1938, av kommittén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
