Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svarskuponger - Svarstad, Anders Castus - Svart, Peder (Petrus Niger) - Svarta börsen - Svarta döden - Svarta handen - Svarta havet - Svarta jorden - Svartalfer el. -alver - Svarta listor - Svarta örnsorden - Svartbröder - Svartbäcken - Svarteborg - Svarte prinsen - Svartfot - Svartfötter - Svart glaskopf - Svartholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363 . Svarskuponger—Svartholm 364
Svarskuponger, postv., kunna användas för
betalning av porto för svar på brev till utlandet.
Svarstad, Anders Castus, norsk
målare (1869—1943). I impressionistisk stil,
fastän med stark känsla för linjernas dekorativa
värden, målade S. i dämpade färger motiv från
fabrikskvarter och bangårdar. Dessutom utförde
han alplandskap, italienska gatubilder samt
porträtt. — G. 1912—15 m. Sigrid Undset.
Svart, Peder (lat. Petrus Andreæ N
i-ger), biskop och historiker (d. 1562). Efter
kyrklig karriär inom Västerås stift blev S. omkr.
1551 hovpredikant och 1556 ordinarius i Västerås.
1558 författade S. på uppdrag av Gustav Vasa
ett versifierat ”gensvar” på en dansk rimkrönika,
vilken trycktes och spreds inom landet. Han
författade ett liktal över Gustav Vasa samt
arbetade under sina sista år på en krönika över
Gustavs regering, som han förde fram till 1534.
Denna krönika har, åtm. delvis, stora litterära
förtjänster, och dess framställning av t. ex.
befrielsekriget och Västerås riksdag 1527 har länge
bestämt uppfattningen av Gustav Vasas tidigare
historia. — En biskopskrönika över Västerås stift,
som tillskrivits S., har visats vara en senare
förfalskning (se N. Ahnlund, ”Nils Rabenius”, 1927).
— S:s liktal över Gustav Vasa trycktes 1620:
hans krönika har utgivits av G. E. Klemming
(1870) och N. Edén (1912). — Litt.: K.-E.
Wik-holm, ”Källkritiska studier till Gustav Vasatidens
historia” (1942).
Svarta börsen (jfr ty. schwarze Börse, eng.
black market, fr. marché noir), eg. om plats, där
olagliga börsaffärer (särsk. i fråga om valutor
o. dyl.) bedrivas. Under 2:a världskriget kom
uttrycket att brukas om illegal handel i allm., som
innebär överträdelse av gällande
ransoneringsbe-stämmelser (härav uttrycken svart kaffe,
svart mjöl etc. om varor, som åtkommits på
dyl. sätt).
Svarta döden, se Digerdöden.
Svarta handen, hemligt serbiskt sällskap, se
Dimitrijevic.
Svarta havet, grek. Pontos éu’xeinos (se
Pon-tos 1), ry. Tjjomoje more, turk. Kara deniz,
in-hav mellan Mindre Asien, Kaukasien och den s.
ryska tafeln, förenat med Medelhavet genom
Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna; c:a
460,000 km2; medel djupet är 1,225 m>
maximi-djupet 2,244 m. N. kusten är nästan överallt låg
med talrika strandsjöar, limaner, d. v. s. av havet
dränkta floddalar. S. hälften består av ett mer
än 2,000 m djupt bäcken med i n. och s. brant
sluttande sidor. S. uppstod som gravsänka under
den tertiära veckningen, och genom nya
förkastningar i senkvartär tid erhöll denna sin nuv.
gestaltning. Rätt högt belägna strandlinjer på s.
kusten utvisa, att en höjning av landet inträffat
i sen tid. Bäckenets botten är jämn och täckt av
blått slam, rikt på kolsyrad kalk. Dess branta
sidor uppvisa ett svart slam, innehållande ända
till 50% järnsulfid. Vattenmassan består av två
skikt. På gr. av de talrika i S. utmynnande
floderna, särsk. Donau i v. och de ryska floderna
i n., är ytskiktets salthalt obetydlig, blott i8°/oo,
i Azovska sjön 7—n °/oo. En stark ytström med
låg salthalt utgår därför från S. genom
Bosporen, och under densamma går en djupström i
motsatt riktning in i S. med en salthalt av 37—
38 °/oo och med ringa syrehalt. Vid 90 m djup
är temp. hela året konstant (7°2). Nedanför
denna nivå, där temp. stiger till 90, är
vattenomsättningen synnerligen svag. Med en salthalt av 20—
22,5 °/oo är vattnet här nästan syrefritt men
innehåller stora mängder svavelväte. På större djup
än 200 m anträffas därför i S. icke några andra
livsformer än svavelbakterier. Grundhavet i n.
S. uppvisar årlig isbeläggning, som i
Odessabuk-ten varar i medeltal några dagar, på limanerna
och i Azovska sjön några veckor.
Svarta jorden, se Jordarter samt Ryssland,
sp. 416.
Svartalfer el. -alver, nord. myt. I Snorres Edda
äro svartalfar och svartalfaheimr omskrivande
namn på dvärgar och dvärgarnas land. I svensk
götisk och besläktad diktning har benämningen
fått något av den nyisländska folktrons öökkälfar,
ung. ”mörkerandar”, så t. ex. i Tegnérs
”Mjältsjukan”.
Svarta listor, konfidentiella förteckningar över
personer el. firmor, vanl. utgivna av någon
förening i avsikt att varna föreningens medl. för
förbindelser med de å förteckningen upptagna.
Under 2:a världskriget uppgjorde västmakterna s.
över företag, som handlade med axelmakterna el.
betraktades som dessas agenter. Mest kända äro
de s., som tidigare uppgjordes av vissa
arbetsgivarorganisationer, dels över arbetares
uppförande, nykterhet och duglighet, dels över sådana
arbetare, som föreningen önskade, att
arbetsgivarna skulle bojkotta.
Svarta örnsorden, se Orden, sp. 546.
Svartbröder, se Dominikanorden.
Svartbäcken, stadsdel i Uppsala, ö. om
Fyrisån.
Svarteborg, sn i n. Bohuslän. Tunge hd, kring
och s. om S. Bullaren; 140 km2, 2,466 inv. (1954).
Omfattar Tosedalen m. fl. sprickdalar mellan
kala bergplatåer. 2.922 har åker. D i n g 1 e (439
inv. 1951), vid S. J., är knutpunkt för S. J :s
omnibustrafik i n. Bohuslän samt har
lantmanna-och hushållsskola. Kyrkan är i sitt nuv. skick
från 1708. Pastorat i Göteborgs stift, Vikornes
s. kontrakt. Utgör tills, m. Bärfendal
storkommunen Svarteborg; 162,31 km2, 2,824 inv.
(1954); i Sunnervikens domsaga.
Svarte prinsen, se Edvard, England, prinsar
1).
Svartfot, öknamn på strejkbrytare.
Svartfötter, se Algonkiner.
Svart glaskopf, miner., se Psilomelan.
Svartholm, fordom fästning vid Finlands
sydkust, på en holme i Lovisaf järden, anlagd 1748
—66. S. var vid krigsutbrottet 1808 försett med
en garnison av 700 man, inneslöts i slutet av febr,
och utsattes i början av mars för svag
beskjut-ning, som föranledde kommendanten, major C.
M. Gripenberg, att 10 mars anhålla om stillestånd,
varpå kapitulation följde 17 mars. Orsaken låg
trol. i misströstan samt tvivel på regeringens för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
