- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 20. Steninge - Terni /
355-356

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svampgifter - Svampkoraller - Svampmyggor - Svampparenkym, svampvävnad - Svamprot - Svampsjukdomar - Svampvävnad - Svan - Svanar - Svanberg, Max Walter - Svanberg, Olof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

355

Svampkoraller—Svanberg

356

de av de parasitsvampar, som angripa
kulturväxterna, använder man numera ett stort antal
kemiska medel. Dessa benämnas germicider i
de fall, då de äro avsedda att döda
parasitsvamparnas sporer el. konidier, fungicider, då de
huvudsakl. inverka på mycelierna. Se vidare
Betning, Besprutning och Bordeauxvätska.

Svampkoraller, Fungiäcea, grupp av
stenko-raller, utmärkas av ett kompakt el. något poröst
skelett utan el. med ett ofullständigt murblad.
Polyperna äro korta och breda, tentakler korta,
ej anordnade i kransar, stundom mer el. mindre
reducerade. Hit hör släktet Fungia.

Svampmyggor, MycetopMlidae
(Fungivo’ri-dae), smärre till medelstora, smärta,
myggliknan-de arter med långa smala ben och långsträckta
vingar. Larverna äro fotlösa, smala, cylindriska,
glatta och vitaktiga med brunt el. svart huvud.
Fam. omfattar en mängd arter, av vilka många
äro vanliga i svampar samt i förmultnat trä. Ett
par äro kända som skadedjur på
champinjonodlingar.

Svampparenkym, svampvävnad, bot., se
Blad, sp. 188.

Svamprot, bot., se Mykorrhiza.

Svampsjukdomar, sjukdomar i hud (mycosis),
slemhinnor och inre organ, förorsakade genom
infektion av mikroskopiska svampar. Hudsvampar
(Trichophyton, Microsporum och
Epidermophy-ton) infektera hår, hud, naglar och skägg; i
hårbottnen uppstå runda, kala fläckar, naglarna
fransas upp, bli spröda och underminerade.
Skäggsvamp kan dels orsaka ytliga förändringar,
så att skägget faller av inom ett begränsat
område, dels ge upphov till djupgående varbildningar
med fistlar i skägget. R e v o r m är
beteckningen för ringformade bildningar i huden, orsakade
av svampar. Hudsvamparna förekomma på
infekterade nötkreatur, hundar och kattor och även
på normal hud hos friska personer. Infektionen
sker genom kontakt med infekterade djur el.
genom inväxning från den normala huden av
svampar i ett hudveck, som mjukats upp av fukt och
värme. På sistn. sätt börjar ofta fotsvamp
som en liten, smärtande hudlöshet mellan 4æ och
5:e tån. Behandlingen består främst i att det
infekterade stället hålles torrt. Hårsvamp
kan spridas bland skolbarn genom mössbyten.
Den är svårbehandlad; infekterade hårstrån
måste plockas ut el. dödas med röntgen. Pityriasis
versicolor är en hudsjukdom med brunröda,
ytliga, oregelbundna, fjällande fläckar.

M u n t o r s k är en s. på munhålans
slemhinnor och består av vita, smärtande beläggningar,
särsk. hos småbarn. Torsksvamp
förekommer ofta i slidan under graviditet, och barnet
infekteras vid förlossningen. Vid enstaka
tillfällen angriper torsksvampen luftrör och lungor
el. andra inre organ. Den lokala torsken är
tillgänglig för behandling, medan infektioner i inre
organ äro svårbehandlade.

Svampinfektioner i inre organ äro sällsynta i
Sverige. Den vanligaste är aktinomykos
(strålsvampsjukdom). Strålsvamp förekommer i

fickbildningar i munhålan men har ej påvisats
i naturen, varför fruktan för infektion genom
tuggning av grässtrån är ogrundad.
Ansikts-aktinomykos börjar som en hård svullnad utmed
käken, ofta någon tid efter en tandutdragning,
och fistlar bildas med varsekretion. Aktinomykos
i lungan ter sig som en kronisk
lunginflammation. Bukaktinomykos lokaliseras till
blindtarms-området som en kronisk inflammation med
varbildning och fistlar. Alla former av aktinomykos
äro tillgängliga för effektiv behandling. — T
o-rulos är en allvarlig s., som angriper
hjärnhin-norna. Histoplasmos,
coccidioidomy-kos, blastomykos äro s. i inre organ med
tuberkulosliknande sjukdomsbilder. De ha endast
sällan iakttagits i Sverige.

Svampvävnad, se Blad, sp. 188.

Svan, zool., se Svanar.

Svanar, Cygninae, underfam. bland
andfåglarna. S. äro stora fåglar med mycket lång hals
och bred näbb. Benen sitta längst bak, varför
s. röra sig otympligt på land men simma väl.
Födan utgöres av växtämnen, som s. hämta upp
från bottnen med hjälp av den långa halsen. Dyka
kunna de ej. De leva parvis vid sötvatten. Till
svansläktet, Cygnus, hör den 150 cm långa k n ö
1-el. t a m s v a n e n, C. olor, som är helvit med
spetsig stjärt. Näbben är orangeröd med svart
nagel och bär vid basen en svart knöl.
Sångsvanen, C. musicus, är lika stor som för eg.
art men saknar näbbknöl, har gul näbb och
rundad stjärt. Den simmar med rak hals och utan
lyfta vingar. Den häckar i otillgängliga
kärrmarker i de n. lappmarkerna och har starkt
avtagit. Liksom föreg. övervintrar den talrikt vid
Skånes kust men även vid öppna strömdrag.
Under flyttningen låter den höra ett klingande läte.
Mindre sångsvanen, C. bewicki, liknar
föreg. art men är hemmahörande i Sibirien och
har några gånger anträffats i Sverige. Svarta
svanen, Chenopsis atrata, är brunsvart med vita
pennor i vingarna och har röd näbb. Längd 100
cm. Den är hemmahörande i Sydaustralien och
Tasmanien.

Svanberg, Max Walter, konstnär (f. 1912
20/2). Redan vid början av sin studietid tog S.
starkt intryck av den surrealistiska konsten.
Samtidigt som han arbetade i en förhållandevis
realistisk stil, vari han bl. a. gjort en del formfasta
porträtt, prövade han den strängt tendentiösa
surrealismens uttrycksmedel. Omkr. 1938 släppte han
sin realistiska konst och ägnade sig helt åt ett
symbolfyllt, starkt erotiskt präglat måleri; efter
hand övergick han från bekännelsetrogen
surrealism till ett mera poetiskt formspråk, som han
gav namnet imaginism. Han arbetar med fint
ciselerade detaljer, ofta av nästan textil karaktär,
och en rikt skimrande yta. S. har framträtt som
grafiker och utgav 1950 på Images förlag (vars
ledande kraft han är) en mapp litografier. Han
har också arbetat med torrnål (”Imaginär
besatthet”, 1952). Han är representerad på
Nationalmuseum, Malmö museum och på London Museum
of Modern Art.

Svanberg, Alfred Christian Olof, kemist (f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:22:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfft/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free