Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svanberg, Olof - Svanberg, 1. Viktor - Svanberg, 2. Nils - Swane, 1. Sigurd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Svanberg—Swane
358
Knölsvan (t. v.) och sångsvanar, hanne och hona.
1896 13/4), fil. dr vid Stockholms högsk. 1919,
doc. där i biokemi 1920, i kemi 1923, laborator
vid Veterinärhögsk. 1929—32, prof, i kemi vid
Lantbrukshögsk. sedan 1932; föreståndare för
kemiska driftslaboratoriet vid Centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet 1934—
38, inspektör för de statsunderstödda kemiska
stationerna 1935—39 och led. av styrelsen för
Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt sedan
1939; led. av Lantbruksakad. 1945. S. har utg.
ett stort antal uppsatser, spec. ang. husdjurens
bristsjukdomar, till vilkas klarläggande och
förebyggande han i hög grad bidragit
Svanberg. 1) John Viktor S.,
litteraturhistoriker och kritiker (f. 1896 24/s), fil. dr vid
Uppsala univ. 1923, doc. i litteraturhistoria med
poetik 1923—36 och
1939—47, prof. 1947.
Som
litteraturhistoriker gjorde sig S. först
känd som
Rydbergs-forskare. Genom en
rad undersökningar,
vilkas resultat och
teser framkallade en
livlig diskussion,
genomförde S. en revision
av den traditionella
bilden av skalden:
”Rydbergs
romanfragment ’Benoni Strand’
och femtitalsliberalis-
men” (i Samlaren, 1921), ”Rydbergs Singoalla”
(1923) och ”Novantiken i Den siste atenaren”
(1928). S. dokumenterade sig tidigt som den
radikala mellankrigsgenerationens mest betydande
kritiker (”Poesi och politik”, 1931). S:s starka
politiska och sociala orientering ledde till att han
som litteraturforskare efter hand alltmera
betonade diktens samband med samhällsutvecklingen
(”dikt är en produkt av samhällslivet”). Sin
litteratursociologiska metod, som blivit föremål för
livlig diskussion, har S. redogjort för i
uppsatsen ”Litteraturhistoria och samhällshistoria” (i
”Studier tillägnade Anton Blanck den 29
december 1946”, 1946) och tillämpat i bl. a. avh.
”Medelklassrealism”, 1—3 (i Samlaren, 1943—46).
S. är sedan 1944 medarbetare i
Stockholms-Tid-ningen.
2) Nils Ludvig S., den föreg:s bror,
språkforskare och skönlitterär författare (1902—39),
fil. dr 1930, doc. i nordiska språk i Uppsala s. å.
S. ägnade huvuddelen av sin omfattande
vetenskapliga produktion åt nysvensk stilistik, bl. a.
i ”V. von Heidenstam och G. Fröding” (1934),
”Svensk stilistik” (1936) och ”Tegnérstudier”
(1939). S. framträdde även som
litteraturkritiker (essäsaml. ”Får konsten leva?”, 1937) och
som fin lyriker (i bl. a. diktsaml. ”Drömvers”,
1923, ”Dagbok”, 1934, ”På vakt”, 1938).
Swane. 1) Sigurd S., dansk målare och
författare (f. 1879). Efter vistelse i Paris 1907
började S. finna sin konstnärliga stil. Han
övergick från det tidigare finstämda men akademiskt
försiktiga måleriet till en dekorativt betonad
yt-konst med starka färger. Genom sin första
hustru fick S. kontakt med Fyn-målarna, vars linje
han delvis fortsätter men med starkare fransk
accent. Naturen är den outtömliga källan för hans
motiv, men därjämte förekomma även porträtt
och figurstudier. — S. har en utpräglad lyrisk
ådra, som även tagit sig uttryck i flera diktsaml.
Han har översatt Baudelaires ”Les fleurs du
mal” (”Syndens blomster”, 1921), skrivit om
konst, ”Kai Nielsens kunst. En omvurdering”
(1925), samt utg. ”Rejseminder” (1946) m. m. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
