Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stüler, Friedrich August - Styliter - Styloliter - Stülpnagel, Karl Heinrich von - Styltflugor (långbenflugor) - Styltor - Styltrötter - Stymfalos - Stympad kon - Styngflugor - Styra - Styracaceae - Styrax - Styrbjörn Starke - Styrbord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Styliter—Styrbord
270
tradande tapp-
Styloliter.
tionalgalleriet, som efter hans utkast utfördes av
Sträck. Nationalmuseum i Stockholm utfördes
efter hans ritningar 1849—66.
Styliter, se Pelarhelgon.
Styloliter (av grek, stylos, pelare, och li’thos,
sten), geol., i lagrade bergarter, oftast i täta
kalkstenar, dolomiter el. märgelbergarter
upp-el. pelarformiga bildningar, vanl.
3—30 cm höga och 1—10 cm
breda, längsstrimmiga el.
fårade, riktade vinkelrätt mot
bergartens skiktning. — S.
förekomma i Skandinaviens
krita, t. ex. i kokkolitkalksten
i Klagshamn, samt i
skifferlera i Skånes stenkolsförande
bildningar; särskilt allmänna
äro s. i den triassiska
mussel-kalken.
Stülpnagel [fty’l-], Karl
Heinrich von, tysk
militär (1886—1944), officer vid
inf. 1906, generalmajor 1935, överkvartermästare
och tillika st. f. generalstabschef 1938, chef för
2:a armékåren i fälttåget i väster 1940. I
fälttåget mot Ryssland 1941 var S., då befordrad till
general, chef för 17 :e armén, som ingick i
armégrupp Syd. Från denna post entledigades han vid
generalskrisen i dec. 1941. Han efterträdde 1942
generalen av flygvapnet Otto v. Stülpnagel som
chef för den tyska militär förvaltningen i
Frankrike. Redan under sin tjänst i generalstaben hade
S. kommit i oppositionsförhållande till Hitler
och blev senare en av de mera framträdande i
den sammansvärjning, som ledde till attentatet
mot denne 20 h 1944. Sedan S. på eftermiddagen
denna dag besatt SS-högkvarteret och häktat
SS-funktionärerna i Paris, begav han sig till
överbefälhavaren i väster, fältmarskalk v. Kluge,
för att övertala denne att ingripa. S. måste
emellertid återvända med oförrättat ärende,
varefter han blev häktad och avrättad.
Styltflugor (långbenflugor),
Dolicho-po’didae, familj bland tvåvingarna, omfattande ett
stort antal små till medelstora, vanl. metallgröna
el. blågröna arter med smal bakkropp och långa
ben. Flugorna vistas på blad av buskar el. lägre
örter och äro rovdjur.
Styltor, stänger med på en viss höjd till stöd
för foten fastsatta trästycken, ha i vissa trakter,
t. ex. Les Ländes i Frankrike, varit ett vanligt
fortskaffningsmedel.
Styltrötter, se Bi-rot och Luftrötter.
Sty’mfalos, forntida stad i en dal i n. ö.
Ar-kadien, vid berget Kyllene; betydande ruiner. —
Invid S. låg Stymfaliska sjön, med
underjordiskt avlopp till Myli i Argos, enl. sagan
tillhåll för de stymfaliska fåglarna (s t y m f
a-1 i d e r n a).
Stympad kon, den del av en kon, som
begränsas av dess bas och ett därmed parallellt plan.
Styngflugor, Oe’stridae, fam. bland
tvåvingarna, som utmärkes av att larverna leva som
ento-parasiter i däggdjur, särskilt hovdjur. S. äro
medelstora, ofta tätt ludna arter med stort, blås-
formigt uppsvällt huvud, förkrympta mundelar
och mycket små antenner. Larverna äro vita el.
gulaktiga; de lämna alltid värddjuren som
fullvuxna och förpuppa sig i marken. S. kunna
uppdelas i flera grupper. 1) Larverna leva i
värddjurens pannbenshålor. De senare infekteras
genom att de vivipara honorna lägga de nykläckta
larverna i värddjurens näshålor. Dit höra det
10—12 mm långa silverglänsande, gulgrå, ovan
svart tecknade fårstynget (Oestrus ovis}
samt renflugan. 2} Larverna utveckla sig i
olika delar av värddjurens tarmkanal.
Infektionen sker genom att honan lägger äggen på håren
på bogen el. frambenen, där djuren komma åt
att slicka sig, när de nykläckta larverna börja
irritera dem genom att söka borra sig in i huden.
Dit hör bl. a. det 12—16 mm långa, brungula,
mer el. mindre rödfärgade, starkt håriga h ä s
t-stynget (Gastrophilus equi}. 3) De fullvuxna
larverna leva under värddjurens hud, särskilt i
ryggtrakten, inneslutna i varkulor, i vilka hål
uppstå, vari larvernas
bakkropps-spets synes med sina stora
andhål och genom vilka de som
fullvuxna lämna värddjuren. Dit
höra bl. a. släktet Hypoderma
med arten H. bovis, nöt- el.
oxstynget, samt r e n-
stynget (Oedemagena tarandi}. De i
näshålorna levande s. förorsaka ”nyssjuka”, de i
tarmkanalen levande suga blod och vålla sår på
slemhinnorna, och de under huden levande nedsätta
genom de hål de förorsaka högst avsevärt
hudens värde.
Styra, sn i Östergötland, se Varv och Styra.
Styracäceae, fam. bland sympetalerna, träd
el. buskar med spiralställda blad och femtaliga,
tvåkönade blommor. Flertalet arter tillhör
släktet Styrax. S. benzoin (i Ostindien) lämnar
ben-soeharts. Välluktande hartser erhållas även från
flera sydamerikanska arter.
Sty’rax. 1) (Bot.} Se Styracaceae. — 2} (Bot.
farm.} S. el. stor ax, till rökelse och parfymer
använd orientalisk balsamart, Balsamum styrax
liquidus, av Liquidambar orientales. Den utgöres
av en degformig, seg, gråaktig massa med
behaglig lukt samt innehåller flera hartser,
ben-soesyra m. m. I medicinen nyttjas styraxbalsam
till ingnidning mot skabb och löss. — Till
rökelse brukas stundom ett fast styraxpreparat.
Styrax (Storax} calamitus (calamåta}, som
be-redes genom blandning av styraxbalsam med
pul-veriserad bark av Liquidambar orientalis, s. k.
virakbark, till en pulveriserbar, gråröd,
välluktande massa.
Styrbjörn Starke, enl. sagolitt. svensk
konungason. De norsk-isländska sagorna låta S. vara
son till konung Erik Segersälls broder och
sam-regent Olof (slutet av 900-talet) och efter
djärva vikingabragder göra anspråk på svenska
kronan, varvid han besegrades och dödades i
drabbningen på Fyrisvall.
Styrbord, högra sidan av ett fartyg, då man
står vänd för över. — Styrbords halsar,
se Halsar.
Ox styng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
