Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strålning - Strålningsdimma - Strålningsmätning - Strålningsskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
231
Strålningsdimma—Strålningsskydd
232
= i. En dyl. kropp kallas en ”absolut svart
kropp”. Denna är en teoretisk abstraktion,
som aldrig förekommer i verkligheten,
ehuru kroppar kunna tillverkas, som med stor
tillnärmelse ha den absolut svarta kroppens
egenskaper. En sådan kan erhållas av en
behållare med invändigt sotade väggar, vilken endast
har en liten öppning (se fig. å föreg. sida). S.,
som infaller genom denna, absorberas praktiskt
taget helt. G. R. Kirchhoff visade (1859), att
förhållandet mellan emissionsförmågan och
ab-sorptionsförmågan vid en given temp. och en
given våglängd för alla kroppar har samma
värde, näml. = den absolut svarta kroppens
emis-sionsförmåga för ifrågavarande temp. och
våglängd. Erfarenheten visar även, att en kropp i
allm. utstrålar desto mera s., ju svartare den
är. Av Kirchhoffs strålningslag
följer också, att en kropp vid en given temp.
absorberar de strålar, som den vid samma temp.
utsänder.
De viktigaste slagen av korpuskulär
strålning äro s. av negativt el. positivt
laddade elektroner, av protoner, av neutroner och
av heliumkärnor (a-strålning). Elektron-s. kan
vara antingen konstgjord (katodstrålning) el.
naturlig (^-strålning). En konstgjord
sammansatt s. är kanalstrålarna, av vilka a n 0
d-strålarna utgöra ett särskilt slag.
M eteor. Solens s., insolationen (se
d. o.), den energi, som i form av
elektromagnetisk s. från solen tillföres jorden och dess
atmosfär, är den yttersta orsaken till alla
väderleks-företeelser. Jorden erhåller i medeltal per
horisontell cm2 700 gcal per dygn. S:s intensitet
på jordens medelavstånd från solen utanför
atmosfären, den s. k. solarkonstanten, är 1,94
gcal/min. per cm2 vinkelrät mot s. Den växlar
dock något i samband med förändringar i solen.
Totala instrålningen från sol och
himmel, som är mycket beroende på molnigheten,
utgör under året i Stockholm (57 m ö. h.) 76,200,
i Washington (137 m ö. h.) 128,000 och i Davos
(1,600 m ö. h.) 150,000 gcal/cm2. Den är för
Stockholm störst i juni med 13,275 och minst
i dec. med 635 gcal/cm2. Utanför atmosfären
är s. störst kring sommarsolståndet vid polen på
gr. av den långa s.-tiden.
Sol-s. försvagas under passagen genom
molnfri luft främst av absorption samt av diffus
reflexion, dels mot luftmolekylerna, dels mot
stoftpartiklar. Den kraftiga absorptionen i den
lång-vågiga delen av spektrum orsakas huvudsakl. av
vattenånga. I den kortvågiga delen sker
absorption genom ozon. Genom den diffusa
reflexionen sprides ljuset i alla riktningar, varför den
direkta s. blir mindre, ju längre vägsträcka s.
har att passera genom atmosfären, d. v. s. ju
lägre solen står.
Av inkommande kortvågig s., d. v. s.
våglängder mellan 0,3 och 4 p, däribland den synliga
delen av spektrum, genomsläpper dock
vattenångan det mesta. Däremot absorberas den
lång-vågiga, 7—14 p, ganska effektivt. Från
jordytan utgå dygnet om långvågiga s., som sålunda
på gr. av molnens stora vattenhalt absorberas
av och uppvärma högre luftskikt, vilka i sin
tur återstråla en del värme till jorden, s. k.
mot-strålning. Båda dessa slag av s., vilka mätas
med pyrgeometer, kallas effektiv utstrålning och
äro i medeltal o,os—0,16 cal/cm2. Genom denna
s. k. ”drivhuseffekt” hålles jordens medeltemp.
vid ytan c:a 200 högre, än den eljest skulle vara.
Ovan 10 å 15 km är luftens absorptionsförmåga
försvinnande liten, och här börjar stratosfären,
som därför ej nämnvärt deltar i s.-procedurerna.
I medeltal avkyles därför atmosfären i
troposfä-rens övre skikt, emissionsskiktet, men uppvärmes
i dess nedre del. Troposfärens vertikala
temp.-avtagande är i medeltal 6° per km. Ung.
hälften av det diffusa ljuset når jordytan indirekt
som s. k. himmelstrålning, som jämte s. mätes
med pyranometer. Skillnaden mellan jordytans
utstrålning och den från atmosfären kommande
motstrålningen kallas effektiv utstrålning. Denna
uppgår vid klart väder till 0,12—0,124 cal/min. cm2.
Litt.’. E. Grimsehl, ”Lehrbuch der Physik”, 3
(n:e uppl. 1943). — C. G. Abbot, ”Solar
ra-diation and weather studies” (1935).
Strålningsdimma, markdimma, se Dimma.
Strålningsmätning, fys., f o t o m e t r i i
allmän bemärkelse, läran om mätning av den
strålande energien. Den egentliga fotometrien sysslar
med mätning av den synliga ljusstrålningen. För
att mäta intensiteten av strålning i allm.
användas huvudsakl. termoelement el. termostaplar,
mikroradiometrar, bolometrar och radiometrar. Se
även Aktinometer.
Strålningsskydd, fys., med., anordningar för
skydd av personer el. djur mot den destruktiva
verkan av röntgen-, 7- och korpuskularstrålning
på biologiska vävnader, vilken yttrar sig i en
förstöring av cellerna el. av livsviktiga enzym,
ferment el. hormon, vilken kan föra till
kraftiga reaktioner i organismerna. De skadliga
verkningarna torde härröra från strålningens
joniserande förmåga. Det erbjuder minsta svårigheter
att bringa skydd för a- o c h /?-s trålningen,
då dessa båda strålningsarter i allm. lätt
absorberas. a-strålarna absorberas redan av relativt
tunna skikt av absorbatorer. I luft ha de en
räckvidd av endast ett fåtal centimeter. Vid
hantering av a-strålande preparat är det tillräckligt
att bära gummihandskar.
Som s. mot röntgenstrålningen från
röntgenanläggningar el. mot /-strålningen,
som ofta beledsagar radioaktiva sönderfall el.
kärnreaktioner, erfordras i allm. absorbatorer av
desto större tjocklek, ju hårdare strålningen är.
Den kortvågigare strålningen, röntgenstrålningen
och den mjukare /-strålningen, absorberas
kraftigast av material innehållande ämnen med hög
atomvikt. För detta ändamål användes därför
vanl. bly av en tjocklek mellan c:a 2 och 20 mm.
Som material för s. mot den hårdaste
/-strålningen användes vanl. betong el.
järnmalmsbe-tong.
Som s. mot neutronstrålning, som
alstras vid vissa kärnreaktioner, särsk. i
atomreaktorer, lämpa sig vid långsamma neutroner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
