Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stråldjur - Stråle - Strålkastare, projektör - Strålknippe - Strålkroppen - Strålning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229 Stråle—Strålning 230
ken gemensam benämning på de två
radiärsym-metriskt byggda grupperna celenterater (se
Kavitetsdjur) och tagghudingar.
Stråle, i) (Fys.) Den riktning, i vilken
energien utbreder sig från en kropp. S. är en
abstraktion, som ej kan fysikaliskt förverkligas.
Ju mera man försöker isolera en s., desto större
avvikelser i strålningens rätliniga utbredning
uppstå, och desto mera förlorar begreppet s. sin
fysikaliska betydelse. Sammansättningen av de
si, som passera genom en given yta, kallas ett
strålknippe.
2) (Her.) Se Gironerat fält.
Strålkastare, projektör, anordning för
koncentrerande av ett ljusknippe. En s. består av
en stark ljuskälla av små dimensioner, vilken
befinner sig inuti en större el. mindre reflektor,
som vanl. utgöres av en paraboloidiskt formad
konkavspegel. Det hela är i allm. monterat i ett
hölje av metall, som framtill avslutas av en plan
glasskiva. Ljuskällan utgöres av elektriska
båglampor el., i synnerhet vid mindre s., av starka
elektriska glödlampor el. i vissa fall av
aga-glöd-Ijus. S. ha mångsidig användning, t. ex. för
väg-belysning vid fordon, scenbelysning,
fotografering samt för militära ändamål.
För krigsbruk användas s. sedan
1870-talet, i början på krigsfartyg och i fästningar,
senare även vid fältförband. Viktigaste
användningsområde har småningom blivit att möjliggöra
luftvärnets och nattjaktplanens eldverksamhet i
mörker genom direkt belysning av mål
i luften. För detta ändamål användas stora och
ljusstarka s. med 50—150 cm spegeldiam. och
lysvidder upp till c:a 10 km. För att finna målet
och inrikta s., innan belysningen öppnas,
användes först lyssnarapparater, sedermera under 2:a
världskriget stundom radar. Dyl. luftvärns-s.
äro vanl. monterade på bildragna maskinvagnar
och organiserade i spec. luftvärnet tillhörande
s.-kompanier. Utvecklingen går emellertid
numera mot att radar helt övertager
luftvärns-s:s uppgifter och att dessa i stället tagas i bruk
för andra ändamål, t. ex. direkt belysning av
hamnar m. m., när fientlig invasion väntas.
Under slutet av 2:a världskriget och i Koreakriget
ha luftvärns-s. i stor utsträckning utnyttjats även
för indirekt belysning av stridsfältet.
Härvid riktas s. från skyddade
uppställningsplatser mot molnen, som reflektera och breda ut
ett gryningsartat ljus över avsett område. — Vid
flottan och kustartilleriet användas s.
även mot mål på sjön.
Strålknippe, se Stråle.
Strålkroppen, anat., se ögat.
Strålning, fys., i allm. rätlinig utbredning av
energi (strålande energi) med el. utan
förmedling av något medium. S. är ett begrepp,
som urspr. använts om det synliga ljuset
(ljusstrålning) men som småningom fått en
alltmera vidgad betydelse. Numera omfattar
begreppet all rätlinig utbredning av energi genom
vågrörelse av något slag el. genom partikelrörelse
(korpuskulär s.). De kroppar, från vilka s.
utgår, kallas strålningskällor. De kunna
alltefter s:s art vara av det mest skiftande slag.
S., som fortplantar sig genom materiella
kroppar, undergår därvid en större el. mindre
ab-sorption, d. v. s. s:s intensitet minskas därigenom,
att strålningsenergien övergår till
andra energiformer, vanl. värmeenergi.
Bland de s.-arter, som besitta vågnatur, är
den elektromagnetiska strålningen
(se d. o.) av ojämförligt största betydelse.
Denna omfattar s. av elektriska vågor, den
infraröd a, den synliga och den
ultravioletta s., röntgenstrålningen och
y-s t r å 1 n i n g e n. Dessa olika slag av s. skilja
sig med hänsyn till s:s våglängd och frekvens.
Elektromagnetisk s., vars uppkomst ej beror av
s.-källans temp., härrör från luminiscens av något
slag. En s. åter, som har sitt ursprung i den
i den strålande kroppen inneboende
värmeenergien, härrörande från kroppens molekylarrörelse,
kallas temperaturstrålning. Sådan s.
utsänder varje kropp, vars temp. är större än den
absoluta nollpunkten. Har en kropp en högre
temp. än sin omgivning, äger en temp.-utjämning
rum, vilken förutom genom ledning och
konvektion sker jämväl genom s. Anbringas kroppen
i vakuum, äro ledning och konvektion ej
möjliga. Allt värmeutbyte försiggår då genom s.
och pågår så länge, tills kroppen antagit
samma temp. som omgivningen. Då detta tillstånd
nåtts, säges strålnings jämvikt ha
inträtt. Kroppen avger då på en viss tid lika
mycket s.-energi, som den på samma tid mottager
från sin omgivning. Värmeutbytet äger i allm.
rum genom elektromagnetisk s. av täml. långa
våglängder, och endast om kroppens temp. är
mycket hög, faller en del av s. inom det
synbara spektret. Man kallar s. av detta slag från
synpunkten av dess temp.-utjämnande förmåga
värmestrålning. Den energimängd, som en
kropp utstrålar per tidsenhet vid en viss temp.,
benämnes kroppens totala emission
sförmåga för samma temp. Faller s. på en kropp,
sönderlägges den infallande s.-energien i 3 delar,
av vilka en del reflekteras, en del absorberas
och en del genomtränger kroppen. Man
betecknar den bråkdel av den infallande energien, som
reflekteras, som kroppens r e f 1 ex i o n s f ö
r-måga för s. av ifrågavarande slag. Den
bråkdel, som absorberas, benämnes kroppens a b s o r
p-tionsförmåga, och den bråkdel, som
genomtränger kroppen, kallas s :s genomträn
g-ningsförmåga. Envar av dessa storheter
kan hänföra sig antingen
till den totala s. el. till
s. av viss våglängd. En
betydande roll spelar
inom teorien en tänkt
kropp, så beskaffad, att
den absorberar all mot
densamma infallande s.,
d. v. s. en kropp, vid
vilken för all s.
ge-nomträngnings- och
re-flexionsförmågan = o
el. absorptionsförmågan
”Absolut svart kropp”
för strålningsmätning.
A hålrum, B kyld
bländare, T termometer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
