Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storkyrkan i Stockholm - Storkyrkoförsamlingen, Nikolai församling - Storkyro - Storlien - Storloge - Storm (vind) - Storm (stormhatt) - Storm, Gustav - Storm, Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Storkyrkoförsamlingen—Storm
164
Storkyrkan, östra fasaden, och interiör mot öster.
des ett västtorn, ornerat med blindnischer,
varjämte sidoskeppsmurarna påbyggdes. Vid
1400-talets slut revos kapellens sidoväggar, varigenom
kyrkan blev 5-skeppig. Sådan stod den under
Sten Sture d. ä:s tid. Då slogos också nya valv,
och fönstren gjordes stora och rundbågiga.
Gustav Vasa lät av fortifikatoriska skäl för att få
plats med en bastion vid slottet riva byggnadens
ö. del. En av N. Tessin d. y. planerad
omgestaltning av den spolierade östfasaden i romersk
barockstil genomfördes 1736—42 av J. E.
Carl-berg. Tornhuven är likaledes från denna tid.
S:s interiör är, fastän hårt restaurerad (1906—
08), intressant med sina gotiska knippepelare och
stjärnformiga ribbvalv. Den 1489 invigda
monumentalskulpturen S:t Göran och draken av B.
Notke, den sengotiska skulpturens förnämsta verk
i Norden, är också kyrkans märkligaste klenod
(se bild vid Drake, sp. 942). Efter ritningar
av N. Tessin d. y. äro de två s. k.
Kungsstolarna i djärvaste barock skulpterade av B.
Precht på 1680—90-tal en. Predikstolen är av
samme mästare. De omkr. 1694, urspr. för
slottskyrkan utförda kolossalmålningarna av
Ehren-strahl, ”Korsfästelsen” och ”Yttersta domen”,
räddades vid slottsbranden 1697 och flyttades till
S. Den s. k. ”Vädersolstavlan” från 1535 förvaras
i S. En konsthistoriskt betydande serie
gravmonument och minnestavlor ha sin plats i kyrkan,
ss. Olaus Petris gravsten (hans staty, av A. Th.
Lundberg, 1898, är rest utanför kyrkan), Adam
van Dürens minnestavla över Didrik Slagheck,
Jesper Mattson Cruus’ baldakinförsedda grav
(omkr. 1620) och Milles’ Tessinmonument. S.
återinvigdes efter restaurering 1954.
Storkyrkoförsamlingen, Nikolai
församling, den äldsta församlingen i Stockholm,
utgörande pastorat i Domprosteriet av
Stockholms stift, omfattar Stadsholmen,
Helgeandsholmen, Strömsborg och Riddarholmen; 7,741 inv.
(1954). Inom S. ligga utom Storkyrkan Tyska
och Finska församlingarnas kyrkor,
Hovförsamlingens kapell i Kungl. slottet samt
Riddarholms-kyrkan. Kyrkoherden i S. är pastor primarius.
Störkyro [-^yrå], fi. I’sokyrö, kommun i Vasa
län, Finland, en av de äldsta i Österbotten; 405
km2, c:a 7,800 inv., finsktalande.
Storlien, stationssamhälle i Are sn i Jämtland,
vid statsbanan Ange—Storlien(—Trondheim), 4
km från riksgränsen; 215 inv. (1951).
Tullkammare. Järnvägsstationen ligger 592 m ö. h. och
är den högst belägna i Sverige. S. är en av
Sveriges mest besökta högfjällsorter, naturskönt
belägen i dalen mellan Stenfjället (903 m ö. h.)
och Skurdalshöjden (839 m). Klimatet är milt
med hänsyn till höjden ö. h. Från 1880-talet var
S. i 20 år enbart sommarkurort med sanatorium,
men 1907—08 omändrades sanatoriet för
vinterbruk. Skidfrämjandet har här två stationer,
Högfjället och Nya Högfjället, byggda 1927, resp.
1935, och ordnar årl. skidinstruktörskurser. I
närheten finnas slalombana med skidlinbana (475 m
lång, 142 m fallhöjd) och flera teknikbackar.
Storloge betecknar vanl. sammanfattningen av
olika avd. (loger) samt den högsta
myndigheten för ett ordenssällskap inom ett land. I
svenska Frimurareorden är motsv. beteckning
Svenska stora landslogen (internationellt: IX:e
frimurareprovinsen).
Storm, vind, vars hastighet är 20,8—32,6 m/sek.
(= 10—11 beaufort).
Storm, skämtsam benämning på cylinderhatt:
förk. av stormhatt, urspr. om militär
huvudbonad till skydd vid stormningar o. dyl.
Storm, Gustav, norsk historiker (1845—
1903), från 1877 prof, i Oslo. S:s största och
betydelsefullaste verk var hans kritiska studie
över ”Snorre Sturlassöns historieskrivning”
(1873). Norges fornhistoria och källorna till den
voro huvudämnet för S:s vetenskapliga
undersökningar; han framlade i regel resultaten i
mindre tidskriftsavh., kännetecknade av klarhet
och metodisk kritik. S. utgav även en rad
käll-publikationer.
Storm [Jtårm], Hans Theodor Woldsen,
tysk författare (1817—88). Han verkade som
advokat i födelsestaden, Husum i Slesvig, som
då tillhörde Danmark, men förbjöds som ivrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
